2016-09-20

Om "Det nya landet" och behovet av integration

"Det är inte bara nya svenskar som skall integreras. Alla behöver integreras, även etablerade svenskar." Så lyder budskapet i en film organisationen Individuell Människohjälp nyligen låtit producera.

Denna ambition att trycka ned ett hyperprogressivt budskap i halsen på den barbariska allmänheten har redan hunnit med att reta gallfeber på den pöbel man anser vara i behov av uppfostran. Genom det mästrande upplägget och den magnifika bristen på fingertoppskänsla har man på rekordtid lyckats polarisera oändligt mycket mer än vad man mot all förmodan kan tänkas integrera.

Det är oklart vad man egentligen hoppas åstadkomma med att låta personer, omsorgsfullt utvalda för sin brytning, tala om för åskådaren vad Sverige borde vara och hur "etablerade svenskar" borde agera. Lika oklart är vad man egentligen menar med att "etablerade svenskar" borde integreras i "det nya landet".

Borde "etablerade svenskar" minska sitt deltagande på arbetsmarknaden? Borde de sänka sin utbildningsnivå? Borde de, likt problemförorternas ointegrerade ungdomar, kasta sten på ambulanser oftare? Borde de, likt den kvinna i hijab som syns i slutet av filmen, i större utsträckning anpassa sig efter vad som i andra sammanhang brukar kallas för patriarkala strukturer?

Som kronan på verket förklarar man därtill att ett kallt och glesbefolkat land i Europas norra utkanter "behövs som en trygg plats på människor på flykt". I och med detta lyckas man också krydda budskapet med att ännu en gång ge uttryck för den grandiosa självbild som präglar den förment icke-nationalistiska svenska synen på den egna nationens roll i världen.

Detta väl sagt står det givetvis varje organisation fritt att för egna pengar producera vilka filmer den så önskar, även om dessa råkar vara debila, chauvinistiska och synnerligen kontraproduktiva. Individuell människohjälp har emellertid inte producerat filmen för egna pengar. Individuell människohjälp är en organisation som får en tredjedel av sina intäkter i form av offentliga bidrag.

Med andra ord är filmen till stor del finansierad med skattemedel, av vilka merparten dessutom kommer från Sida. Således får inte bara svenska skattebetalare själva vara med och finansiera den uppfostringskampanj de nu är föremål för. Därtill räknas detta som bistånd, trots att de så kallade biståndspengarna hade kunnat göra oändligt mycket större nytta i till exempel något av Mellanösterns flyktingläger.

När det till ödesmättad musik framförda budskapet inleds sker detta med orden: "Det finns ingen väg tillbaka. Sverige blir aldrig som det varit." I detta har man alldeles rätt, alldeles oavsett vad den som råkar titta på filmen råkar ha för känslor inför det hela. Vad detta rent konkret innebär är att välfärdssystemen för lång tid framöver kommer vara en väldigt dyr och ogynnsam affär för de "etablerade svenskar" som påstås vara i behov av integrering.

Den som inte önskar en sådan utveckling måste därmed ge upp drömmen om den så kallade svenska modellen. Vad mer är, i den mån "etablerade svenskar" kan sägas vara i behov av att integreras så bottnar detta behov i deras brist på insikt om att kollektivavtal, högra bidragsnivåer och bristen på låglönejobb utgör allvarliga hinder för just integration.

Sverigedemokraters vurmande för folkhemmet blir därmed en kraft för fortsatt höga transfereringar. På motsvarande sätt blir socialisters förmenta solidaritet i form av krav på höjda bidrag och en hårdreglerad arbetsmarknad en kraft för en permanentering av det skyhöga sysselsättningsgapet mellan infödda och invandrare.

Det finns, precis som det påstås i filmen, "ingen väg tillbaka". Det är dock högst oklart om Individuell människohjälp själva faktiskt förstår vad detta innebär.
DN1, DN2, DN3, GP1

2016-09-18

En vecka med skolgårdsmobbarvänstern

Under de senaste dagarna har den svenska skolgårdsmobbarvänstern, understödda av sina förment liberala hummerknivskollaboratörer, förlustat sig i demagogi som om vore det 2014.

Man har inte bara hunnit med att hävda att svenskar måste integreras i Sverige eller att sjösätta nya smutskastningskampanjer mot Alice Teodorescu, Hanif Bali och Ivar Arpi. Stefan Löfven har dessutom hunnit med att deklarera att han inte tänker avgå vid en valförlust, såvida inte allianspartierna först meddelar att de ämnar regera med Sverigedemokraternas stöd.

Att Löfven motiverar detta med att allianspartierna enligt honom "mumlar och hymlar om hur de tänker kring SD" förtjänar en närmare analys. Om Alliansen blev största block, men med Sverigedemokraterna som vågmästare, vore nämligen deras ställning identisk men hur hans egen ser ut idag. Vad mer är, regeringen har inte betackat sig för Sverigedemokraternas stöd.

När detta parti nyligen meddelade att de inte ämnade ge regeringen sitt stöd resulterade detta i en arg tirad från Ardalan Shekarabis sida. Ännu mer talande är det faktum att när regeringen fick igenom mandatperiodens i särklass viktigaste beslut så skedde detta med Sverigedemokraternas stöd.

Att Löfven av alla människor anklagar andra för att mumla och hymla kan förefalla tyda på en magnifik brist på självinsikt, men så är inte fallet. Socialdemokraterna har idag inga som helst visioner utom en, nämligen att säkra regeringsmakten åt sig själva. För att nå detta mål skyr man inga som helst medel.

Oräkneliga alliansföreträdare försökte sig efter Löfvens utspel på att utmåla honom som en idiot, men faktum är att hans utspel var smart. Han vet att han i det svenska mediala klimatet kommer undan med att hyckla ohämmat. Han vet att inbördeskrig utbrister i Folkpartiet varje gång en sverigedemokrat nyser. Han vet att Centerpartiets pseudolibertarianer föredrar socialism framför ytterligare inskränkningar av den kravlösa migrationspolitiken.

Framför allt vet dock Löfven att den svenska högern med allra största sannolikhet kommer fortsätta spela efter gap- och skrik-vänsterns spelregler, eftersom den redan gått med på att göra detta i årtionden. I och med detta kan han fördöma Alliansen för att den om två år eventuellt kommer göra exakt det han själv ägnar sig åt just nu, utan att någon i tongivande ställning påpekar det absurda i detta.

Att Löfven tar till sådana knep är naturligtvis ytterst osmakligt, men givet att högen är så "väluppfostrad" att den stillatigande går med på detta är det också fullt naturligt. Resultatet blir att Löfvens grundlösa påstående att Alliansen skulle vara mer "SD-besmittad" än hans eget regeringsunderlag sätter sig.

Det är så den svenska vänstern arbetar. Löfven påstås ofta även av sina motståndare vara en hygglig typ, men vad hans utspel mer än något annat visar är att han utan att darra på manschetten gärna hänger sig åt det mest skamlösa av maktspel. Att därtill bland annat Birgitta Ohlsson mer än gärna agerar nyttig idiot lär bara stärka honom i övertygelsen att detta är rätt väg att gå.

Så länge den svenska högern går med på att spela efter gap- och skrik-vänsterns spelregler är den dömd att förlora, av den enkla anledningen att dessa regler är utformade för att den skall förlora. Vad som skedde förra mandatperioden var att Fredrik Reinfeldt gick rakt i den fälla vänstern hade gillrat åt honom.

När det kom till kritan visade det sig snabbt att Socialdemokraterna inte alls brann för den ansvarslösa migrationspolitik de högljutt hade försvarat så länge de befann sig i opposition. Sannolikt var man under förra mandatperioden inte heller på Aftonbladets opinionsredaktioner särskilt bekymrade för det tilltagande stödet för Sverigedemokraterna, så länge det var förbannade före detta alliansväljare som stod för detta. Vad man däremot såg var ett gyllene tillfälle att gripa makten, trots oförändrat väljarstöd.

Vad den senaste tidens många utspel ännu en gång visar är att den svenska vänstern är fullständigt skamlös, håller sig med dubbla måttstockar och mer än gärna tar till skolgårdsmobbarmetoder. Detta kommer förbli en vinnande strategi så länge den svenska högern finner sig i det.

Att vänstern bedriver ständiga hatkampanjer mot Hanif Bali beror på att han som en av få alliansföreträdare inte låter dem komma undan med sitt fulspel, något som gör dem livrädda. På ungefär samma sätt vet vänstern att den inte längre kan vinna några val på sakliga argument, varför man lägger enorm energi på att bemöta till exempel Alice Teodorescu med osakliga.

Så länge vi finner oss i detta kommer den skenheliga skolgårdsmobbarvänstern fortsätta förpesta Sverige. Den som inte finner sig i detta måste börja bemöta vänsterns flodvåg av djupt ohederlig vulgärdemagogi med precis den respekt den förtjänar.
SvD1, GP1

2016-09-11

Om ålderstester, felmarginaler och rättssäkerhet

Frågan om ensamkommande asylsökandes ålder har länge utgjort en av de frågor runt vilken samhällsdebatten drabbats av total låsning. Idag tycks dock bubblan en gång för alla har spruckit, varför de debattörer som länge hävdat att fyrtioåringar varit barn nu febrilt försöker retirera utan att fullständigt tappa ansiktet.

Även nu, med denna surrealistiska fars till synes slutligen lagd till handlingarna, förmår emellertid inte den dysfunktionella samhällsdebatten komma till pudelns kärna. Frågan om ålderstesternas felmarginaler återkommer nämligen fortfarande titt som tätt i debatten, men detta utan någon som helst diskussion om vad detta egentligen innebär.

Risken för att en underårig felaktigt bedöms vara 18 år eller äldre framställs fortfarande som ett stort problem. 18-åriga ensamkommande kastas dock inte ut ur landet hals över huvud, trots att detta ofta är den outtalade implikationen. Tvärtom kommer de beviljas asyl – om de bedöms ha asylskäl.

Vad som lockat så många att ljuga om sin ålder är bland annat att deras möjligheter till asyl då blir goda, även om de saknar asylskäl. Det "värsta" som kan hända om någon felaktigt bedöms ha ljugit om sin ålder blir därmed att såväl asylrätten som Internationella Konventioner™ upprätthålls.

Med andra ord innebär en felaktig åldersbedömning inte några förödande konsekvenser. Att en asylsökande utan asylskäl får avslag är naturligtvis tråkigt för vederbörande. Det innebär emellertid inte att någons rättigheter åsidosätts.

Att frågan om ålderstester blivit så infekterad beror på att många aktivister och debattörer tyckt det har har varit bra att så många utan asylskäl beviljas asyl. Ålderstester har däremot aldrig inneburit någon ökad risk för en rättsosäker hantering. Tvärtom är det rådande ordning, det vill säga en ordning som premierar fusk, som är högst tvivelaktigt ur rättssäkerhetssynpunkt.
Syd1

2016-09-09

Om Postmoderna museet, kvotering och progressivismen

Det går att invända mycket mot den socialistiska regeringens dagsaktuella lagförslag att tvångskvotera bolagsstyrelser, men den i särklass viktigaste av dessa är att en sådan lag vore ett långtgående ingrepp i äganderätten.

Kontrollen över privat egendom, menar regeringen, bör inte bara vara en fråga för ägarna. Privat egendom bör även, menar regeringen, utgöra ett verktyg underställt politikerna. Då ägande till syvende og sidst handlar om just kontroll, snarare än om öronmärkta atomer, utgör med andra ord varje försvagning av äganderätten i grund och botten en expropriering i det fördolda.

Att samma regering just nu arbetar för att omstöpa ett anrikt museum till postmodern propagandacentral är ingen slump. Tvärtom är de bägge företeelserna uttryck för samma ideologiska strömning, nämligen progressivismen. Progressivismen anser sig i likhet med de flesta andra ideologier sitta på de rätta svaren, men progressivismens anspråk går också betydligt längre än så.

Progressivismen anser sig därtill sitta på facit om hur framtiden bör, skall och kommer att se ut. Progressivismen anser sig inte bara besitta de bästa verktygen för framåtskridande. Progressivismen har ned på detaljnivå redan bestämt sig för vad slutmålet är, även när det kommer till individens privatliv. De människor som envisas med att leva på ett för progressivismen oönskat sätt ses därför som grus i maskineriet som till varje pris måste elimineras.

Den människa som motsätter sig progressivismen, menar progressivisten, vet inte sitt eget bästa. Den människa som motsätter sig progressivismen, menar progressivisten, måste få hjälp att se ljuset. Därför, menar progressivisten, helgar ändamålen medlen. Därför, menar progressivisten, är det rätt att såväl åsidosätta de friheter som tidigare tagits för givna som att brutalt köra över den enskilde.

Detta synsätt har inte bara präglat politiken de senaste hundra åren, det har definierat den. Hade det inte varit för progressivismens starka ställning hade politiken tagit ett steg tillbaka ungefär lika ofta som den tagit ett steg framåt. Att politiken tar ett steg tillbaka är emellertid ytterst ovanligt idag. De senaste 100 åren har tvärtom normalläget varit att politiken hela tiden flyttar fram sina positioner.

Resultatet har blivit att vår frihet successivt minskat. Resultatet har blivit att mer och mer av vår vardag detaljregleras av lagar. Resultatet har blivit att det blivit svårare och svårare att starta nya företag. Resultatet har blivit att den zon i vilken vi är fria att leva som vi själva önskar successivt har minskat i omfång.

Progressivismens avsikter är måhända de bästa, men det faktiska resultatet har blivit att de fantastiska fördelar den västerländska civilisationen fört med sig steg för steg trängts undan. Om progressivismen tillåts flytta fram sina positioner i ytterligare 100 år kommer upplysningen vara död.
SvD1, SvD2, DN1, DN2, DN3, DN4

2016-09-08

Det handlar inte om välmenande idealism, det handlar om fanatism och ondska

Den 19 september arrangerar SSU Stockholm "Diskussionskväll om islamofobi bland rasifierade med Rashid Musa", ett arrangemang dit endast "rasifierade" är välkomna.

Arrangemanget har under dagen fått mycket kritik för sitt rasseparatistiska upplägg. Denna kritik saknar naturligtvis inte relevans, i synnerhet som den sätter fingret på det faktum att vad som är åtalbart när en grupp ägnar sig åt det är tillåtet när en annan grupp gör precis samma sak. Formerna för arrangemanget är, annorlunda uttryckt, ett talande bevis för att principen om likhet inför lagen i praktiken är avskaffad.

Själv finner jag dock i första hand arrangemanget anmärkningsvärt av ett annat skäl, nämligen vad det säger om SSU och Socialdemokraterna. Att SSU står som arrangör är bara det senaste i en lång rad av exempel på att förbundet idag står för en linje som har ganska lite gemensamt med socialdemokrati av klassiskt snitt.

Det nu aktuella arrangemanget är inte bara ett utslag av identitetspolitik i dess mest extrema form. Man har därtill bjudit in en känd islamist för att leda en diskussion om islamofobi. Man har med andra ord utsett bocken till trädgårdsmästare, därtill i ett läge då islamismen skördar extremt många offer.

Den gängse föreställningen är att de politiker som på detta sätt legitimerar extremisters världsbild är naiva och att deras engagemang är ett utslag av missriktad välvilja. Det stämmer förvisso i många fall, men det utgör långtifrån hela förklaringen.

Många av de vänsterextremister som ligger bakom arrangemang som det ovan nämnda är inga nyttiga idioter, utan vet tvärtom precis vad de gör. Vad som driver dem är inte kärleken till andra människor. Vad som driver dem är deras hat mot den västerländska civilisationen, mot dess institutioner, mot dess kultur, mot dess traditioner och mot dess marknadsekonomi.

Då detta hat i mångt och mycket överlappar med islamismens agenda har dessa grupper funnit varandra. De är måhända inte eniga om slutmålet, men de är definitivt eniga om vad som först måste raseras. De har därför också, åtminstone tills vidare, slagit sina påsar ihop.

Dessa människor drivs inte av välmenande idealism, de drivs av precis samma sorts fanatism som genom historien har resulterat i terrorvälden, gulagarkipelager och folkmord. Det finns absolut ingenting charmigt över deras engagemang, tvärtom är den extremism de hänger sig åt direkt farlig.

Vad som gör situationen extra pervers är det faktum att de lyckats sälja in sig själva som den goda och oundvikliga samhällsutvecklingens avant-garde. Från höga hästar basunerar de gång på gång ut sin egen moraliska överlägsenhet, varpå samhällsinstitutioner och politiker skrämmande ofta låter dem få sin vilja fram.

Det hela rör sig emellertid om fanatisk demagogi, helt utan spår av grundläggande anständighet. Vi bör inte vika oss en tum för deras fanatiska ideologi. Tvärtom, vi behöver börja säga åt dem att hålla käften.

Läs även:
Motpol
GP1
Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.