2012-11-30

De drabbas inte själva

De ökända politikerpensionserna tycks vara på väg bort, åtminstone för riksdagsledamöter. "Begreppet inkomstgaranti ger fel signaler" motiveras avskaffandet med. Vilka signaler det ger att avskaffandet bara gäller de riksdagsledamöter som väljs in från och med nästa val går man däremot inte in på. Det tycks för en lekman vara lättare för Riksdagens ledamöter att rösta igenom avskaffandet av elitförmåner så länge som de som röstar inte själva drabbas.

Man förklarar inte heller varför det är försvarbart att även fortsättningsvis dela ut 85 procent av riksdagslönen under två år, bara för att man väljer att kalla det någonting annat än "inkomstgaranti".
SvD1, DN1, GP1

2012-11-29

Hur mycket tål svenskarna?

"Hur mycket rasism tål Sverige", undrar Maria Ferm i en parafrasering av Agendas partiledardebatts fråga "hur mycket invandring tål Sverige?"

Vad Maria Ferm inte förstår - eller inte låtsas förstå - är att det inte nödvändigtvis behöver vara rasism som får väljarsympatierna för Sverigedemokraterna att öka. Sverige har västvärldens största invandring (ja, jag upprepar mig, jag vill nöta in detta fakum eftersom det tenderar att ständigt trollas bort i debatten) och att den verklighet många svenskar idag dagligen möter i sin vardag är att detta är någonting som inte är alltigenom positivt.

Vi kan naturligtvis välja att skylla detta på en dålig integration, men sanningen är lite mer komplex än så. Sanningen är till exempel att i ett Sverige där låglönejobben har avskaffats så kommer alltid en analfabetisk somalier ha svårt att få jobb. Sanningen är att vissa invandrargrupper är väldigt överrepresenterade i brottsstatistiken. Sanningen är också att människor från samhällen med stark hederskultur har en annan syn på rättvisa än de svenskar som vuxit upp i ett välfärdssamhälle.

Den bistra sanningen är också att för människor som vuxit upp i fattiga länder motsvarar de svenska bidragen ofta fantasinivåer som undergräver motivationen till att söka jobb. Och sanningen är såklart att för människor som vuxit upp i länder där den nationella sammanhållningen varit svag och klankulturen stark, så har man en annan syn på nationell sammanhållning och ansvar än vad man har i vad som fram till nyligen var en väldigt homogen nationalstat.

Makthavare som Maria Ferm, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin och Jan Helin sjunger ständigt mångkulturens lov, men de väljer också att bosätta sig så långt ifrån den som möjligt. Gemene man har emellertid inte alltid samma möjlighet och får därför ofta i sin vardag uppleva ett väldigt annorlunda Sverige. När dessa människor höjer rösten får de emellertid finna sig att bli avfärdade som obildade rasistiska tölpar av den elit som huserar i de helvita rikemansområdena.

Att Sverigedemokraterna är ett allt annat än perfekt alternativ torde knappast ha undgått någon, men när alla övriga partier är rörande eniga om att den rekordstora invandringen skall fortsätta, att den rekordstora invandringen inte under några imständigheter får ifrågasättas, diskuteras eller problematiseras och att den rekordstora invandringen helst, enligt Maria Ferm och hennes parti, skall bli ännu större än vad den redan är, så är det inte konstigt att allt fler människor i sin desperation vänder sig till Sverigedemokraterna.

Det behöver inte betyda att de är rasister, det behöver inte betyda att de ogillar invandrare eller hade agerat annorlunda än invandrarna om de själva befann sig i samma situation. Det kan däremot helt enkelt betyda att de ser ett stort och oroande problem med den förda politiken, som alla övriga partier väljer att blunda för och som media väljer att skönmåla. Är det då konstigt att de vänder sig till det enda alternativet som finns?
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, GP1, GP2, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, Ab1, Ab2

3000 kronor per svensk

Enligt SvD betalar staten varje år ut 28 miljarder eller mer i bidrag och subventioner till företag.

En del av detta kommer säkert svenska folket till godo i form av nya arbetstillfällen med mera. Men 28 miljarder är också cirka 3000 kronor per medborgare, och betydligt mer än så räknat per skattebetalare. Den som betalar skatt får med andra ord varje år avstå flera tusen intjänade kronor för att gynna vinstdrivande företag - och detta ofta utan att någon som helst utvärdering eller uppföljning sker.

Det finns bara ett ord för detta - stöld!

2012-11-28

Än "Vita kränkta män" då?


"Facebook måste börja ta ansvar för hatet", skriver vänsterpartisterna Barbro Sörman och Kerstin Burman i en debattartikel på SvD. De beskriver hur såväl rastiska som misogyna åsikter frodas på Facebook, vilket säkert är helt rätt i sak. Själv upplever jag det inte som ett problem eftersom jag inte aktivt valt att följa de utpekade grupperna och eftersom ingen jag känner gör det heller. Vad jag däremot ofta får se är inlägg från gruppen "Vita kränkta män".

Vita kränkta män är en Facebookgrupp som skapats av artikelförfattarnas partikamrat Kawa Zolfagary, och har i frågor om invandring, sexlagstiftning och konstruerade könsneutrala pronomen valt att lyfta fram de lägsta debattinlägg man kunnat hitta, och på ett skickligt och effektivt sätt utmålat dessa som representativa för alla som inte delar en relativt liten grupp på vänsterkantens åsikter. Vita kränkta män må hyllas av stora delar av journalistkollektivet, men som Fredrik Krohnman och Sakine Madon så väl beskriver i sin debattartikel "Varning för troll" har dess innhåll ofta urartat i ren vuxenmobbning. Gruppen har till exempel deltagit i en hatisk hetskampanj mot debattören Pär Ström som, efter att den eskalerat till regelrätta hot, fick Ström att avbryta sitt offentliga engagemang i debatten.

Om Vita kränkta män säger Sörman och Burman emellertid inte ett ord. De beklagar sig istället över att det i "USA finns en oerhört starkt skyddad yttrandefrihet" och framstället de rasistiska och misogyna diskussioner som förs på Facebook som ett stort problem, trots att dessa knappast borde nå någon som inte själv valt att delta eller har "vänner" som gör det. Att däremot en stor andel av Facebookmedlemmarna dagligen fått följa de av Vänsterpartiet och journalistkåren godkända hatkampanjerna mot Pär Ström tycks de däremot inte se som ett problem.

2012-11-27

Skyddad tomteverkstad

Jag tycker frihet är någonting vackert. Jag är för frihet från omvärldens förväntingar, jag är för friheten att avvika från stereotyper och jag är för friheten att slippa leva upp till hjärndöda könsroller som höhökillar och fnitterflickor.

En gång i tiden skrev jag därför utan att tveka under på urholkandet av de traditionella könsrollerna. Men två fel gör inte ett rätt, och den sektliknande radikalfeminismen har kommit att bli så verklighetsfrånvänd att jag för länge sedan avsagt mig allt samröre med detta åsiktsmaskineri.

Det finns mycket som är kulturellt betingat i de traditionella könsrollerna. Det finns också mycket som är biologiskt. Det finns gott om forskning som stödjer detta fullt rimliga påstående, det finns däremot ingen forskning som stödjer tesen om att könsrollerna skulle vara helt och hållet insocialiserade. Åh, det finns gott om ideologiskt drivna vänsterakademiker på våra universitet som hävdar att det förhåller sig på det sättet, men de har inga som helst empiriska bevis som stödjer detta. De vill att det skall förhålla sig så, men det är också allt.

Tack vare personer som Margareta Winberg har universiteten tvingats rulla ut röda mattan för dessa kvasiakademiker och deras läror har upphöjts till statsreligion (i Sverige det vill säga, i den primitiva världen utanför våra gränser förhåller man sig däremot ganska oförstående till det hela). Men detta förändrar inte några som helst sakförhållanden, deras läror blir inte mindre osanna för det.

Det finns givetvis flickor som vill leka brandman och det finns givetvis pojkar som vill leka med Barbiedockor. Dessa borde givetvis tillåtas göra detta också, utan att bli trakasserade av något praktarsle till mobbare eller grottmänniskoförälder. Men de flesta flickor kommer aldrig att vilja leka med brandbilar och de flesta pojkar kommer aldrig att vilja leka med Barbiedockor. Det är så vi är skapta så låt oss få vara dem vi är. Med våra skattepengar tillhandahåller vi er en skyddad verkstad där ni tillåts härja fritt, men låt också er till forskning maskerade tokideologi stanna där. Vi övriga delar inte er världsbild.
SvD1, SvD2, SvD3

2012-11-26

Politikerföraktets orsaker

Våra person- och inkomstuppgifter är offentliga handlingar som vem som helst kan ta del av, genom ett enkelt telefonsamtal till Skatteverket. Vår datortrafik avlyssnas, våra internetleverantörer tvingas spara våra mailkonversationer (en kostnad som i slutändan lär hamna på de räkningar vi själva får betala) ifall våra myndigheter skulle vilja ta del av dem i efterhand och polisen skall få utökade befogenheter att bryta sig in i våra bostäder för att i finaste DDR-anda kunna installera dolda mikrofoner.

Samtidigt får vi i allt högre utsträckning finna oss i att utan vare sig brottsmisstanke eller ersättning ta ledigt från jobbet för att infinna oss på polisstationen. Detta för att vi skall kunna pressas på så kallade "frivilliga" DNA-prover för att lösa de brott som Polisen själva inte lyckats lösa åt dem.

Parallellt med denna utveckling hemligstämplar våra politiker och myndigheter allt fler uppgifter kring den verksamhet de utför. De motiverar det med hänsyn till rikets säkerhet, men påfallande ofta handlar det förmodligen snarare om hur de skäms för sina smutsiga vapenaffärer eller vill stoppa granskningen av slöseriet med skattepengar.

Fredrik Reinfeldt är bekymrad över politikerföraktet. Själv tycker jag att politikerföraktet är ett sundhetstecken.
DN1, DN2

2012-11-25

Det hat ni kallar för kärlek

Är olika sorters hat olika fina, frågade sig SvD:s Claes Arvidsson i somras. Svaret är såklart nej.

Det hat och den mobbning som florerar på Vita kränkta män är inte fint. Det är inte kärlek som driver Kawa Zolfagary att hänga ut och förlöjliga privatpersoner inför sina anhängare. Det är inte heller ett fint eller vackert hat som Pär Ström blivit utsatt för, det är inte yttrandefrihet eller demokrati när Maria Sveland med flera stormar och saboterar hans debatter, oavsett om han har haft fräckheten att ifrågasätta proffsfeministernas verklighetsbeskrivning eller ej.

Det är inte en finare sorts hat som får Fredrik Reinfeldt att motivera sitt folkförakt med folkets förakt för de politiker som mjölkar systemen, lever på generösa politikerpensioner samtidigt som de jobbar, eller maximalt utnyttjar de RUT-avdrag som de själva beskrivit som såväl fruktansvärda som kvinnofientliga. Och det är definitivt inte en finare sorts hat som driver nättroll att utmåla en 87-årig dam nedslagen av invandrare som en senildement mytoman

Det är självklart inte heller en fin sorts hat när partiledaren för ett riksdagsparti porträtteras som en kackerlacka på väg att gasas ihjäl. Ni må kalla ert hat för kärlek, men det upphör inte att vara hat för det.

SvD, DN, SVT, GP

2012-11-22

Vinkling, grupptryck och opinion

"Jomshof vill straffa 13-åringar" skriver DN idag angående Sverigedemokraternas val av Richard Jomshof till partiets nye talesman i rättspolitiska frågor. Vad det handlar om visar sig dock vara att Jomshof vill att trettonåringar som begår väldigt grova brott skall kunna dömas till exempelvis ungdomsvårdsskola. "Självklart kan en 13-åring inte straffas som en 18-åring, självklart inte" säger Jomshof, och avslöjar därmed rubriksättningen som väldigt vinklad.

DN frågar också retoriskt Jomshof om han anser att partiets linje att våldsbrott skall bestraffas även kan innebära "en eventuell straffskärpning för att gå omkring på stan med metallrör". Vad DN däremot inte nämner är att den person som i media konsekvent beskrivit som en "berusad" eller "redlös" man i själva verket var en medlem i Original Gangsters - OG - och knappast mindre farlig i berusat tillstånd än i nyktert. Vad Almqvist och Ekeroth än gjorde och sade den kvällen, oavsett hur rädda de var eller inte, så har det konsekvent förtigits att den "berusade mannen" var medlem i ett grovt kriminellt gäng. Det är också ett exempel på vinklad nyhetsförmedling.

DN gör också en stor sak av att partiets nye talesman i ekonomiska frågor Sven-Olof Sällström har drivit ett företag som gått i konkurs. Vad de inte kontrasterar detta fakum med är att den tidigare statsministerkandidaten Mona Sahlins företag tvingades i likvidation. Företaget gick aldrig med vinst, vilket emellertid inte hindrade Sahlin från att ta ut en lön på över en miljon kronor. Så vinklas också en nyhet.

Samtidigt har Expo aktivt tagit ställning mot Sverigedemokraterna och deltagit i de senaste dagarnas debatt. Detta kan tyckas vara helt i sin ordning, men till saken hör att en del av Expos finansiering kommer från skattemedel. Regeringen låter alltså skattepengar gå till en organisation som aktivt bedriver opinionsbildning mot en av samma regerings politiska motståndare. Hur förenligt detta är med de demokratiska principerna kan vara värt att fundera över en gång extra.

I ett betänkande som Bengt Westerberg i dagarna har överlämnat till integrationsminister Erik Ullenhag föreslås även att organisationen Quick Response får ta del av skattemedel. Quick Response har som uttalad målsättning att granska nyhetsförmedlingen kring invandringen, och att kontakta och försöka påverka de journalister vars rapportering inte gillas av organisationen. Man vill till exempel stoppa rapportering kring invandrares brottslighet. Att staten därmed skulle välja att aktivt gå in med skattemedel för att styra och påverka den "tredje statsmaktens" arbete har jag ännu inte sett problematiseras av någon journalist.

Stefan Gunnarsson - Så skall det låta-profil boende i Boden, en stad i vilken invandringen lett till stora spänningar - blev ombedd att delta i kampanjen "Ett Norrbotten för alla" men avstod, och blev uthängd i Norrbottens-Kuriren. Gunnarsson säger sig definitivt inte sympatisera med Sverigedemokraterna, men ville heller inte delta i en kampanj som skrev folk på näsan och som han själv uppfattade som "åsiktsfascistisk". Det är inte utan att man undrar om kanske några av av alla som istället faktiskt valde att delta i sak delade Gunnarssons uppfattning men i slutändan valde minsta motståndets lag. Deras liv blir säkert mycket lättare på så vis.

Man behöver inte vara särskilt konspiratorisk av sig för att se ett mönster i det hela. Man behöver inte vara särskilt paranoid för att kunna känna ett visst mått av obehag inför den situation som har uppstått. Man behöver inte vara ett fan av Almqvist, Ekeroth, Jomshof eller Sverigedemokraterna för att skönja hur ett demokratiskt och yttrandefrihetsmässigt underskott hetsas fram i samhället. I landet med västvärldens största invandring är invandringen helt enkelt inte en fråga som bör diskuteras.

Vad media däremot har undvikit att rapportera är att Sverigedemokraterna i opinionsundersökning utförd av Sentio efter de senaste dagarnas turbulens får 12,3 procent. Taktiken ser inte ut att fungera.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, GP1, GP2, SR1, SR2

2012-11-21

Dödkött i Bryssel?

I en debattartikel kritiserar en Stefan Nilsson, ordförande för någonting som kallas "Europeiska ekonomiska och sociala kommittén", den svenska regeringens skeptiska hållning i EU-frågor.

Personligen håller jag med Nilsson om delar av kritiken, men då han kritiserar Birgitta Ohlsson för hennes hårdnackade motstånd till den föreslagna långtidsbudgheten för EU går jag i taket. Denna budget kommer nämligen, om den går igenom, höja den redan höga svenska EU-avgiften ytterligare, och göra svenskarna till det folk som i särklass får betala mest per invånare till EU. Detta samtidigt som till exempel Danmark och Storbritannien har lyckats förhandla till sig stora rabatter, genom att använda vetorätten som utpressning. Birgitta Ohlsson gör helt rätt som sätter Sveriges intressen främst i denna fråga.

Vad är då Stefan Nilsons organisation "Europeiska ekonomiska och sociala kommittén" för något? På sin hemsida beskriver de sig så här:

EESK är ett rådgivande EU-organ som inrättades 1957. EU-institutionerna (Europeiska kommissionen, Europeiska unionens råd, Europaparlamentet) kan dra nytta av kommitténs sakkunskap genom att begära yttranden om förslag till EU-lagstiftning. Kommittén utarbetar också yttranden på eget initiativ i frågor som den anser vara värdefulla att behandla. En av kommitténs viktigaste uppgifter är att fungera som förbindelselänk mellan EU-institutionerna och det organiserade civila samhället. Kommittén bidrar till att förstärka den roll som spelas av organisationerna i det civila samhället genom att föra en strukturerad dialog med dessa grupper i EU:s medlemsländer och i andra länder i världen.

Sade det dig något? Nej, inte mig heller. På samma hemsida kan man dock läsa sig till att den har 344 ledamöter. Vad de tjänar framgår inte, men det är ingen långsökt gissning att det handlar om större summor än du och jag drar in. Vad exakt de tillför oss skattebetalare är mer tveksamt, men en annan icke långsökt gissning är att vi inte skulle märka någonting om kommittén lades ned. Ytterligare en icke långsökt gissning är att om EU på allvar skulle tvingas banta sin gigantiska budget, så finns det också en risk för att detta skulle kunna ske.

Det är inte heller en långsökt gissning att om Sverige fortsättar att trilskas med budgeten så minskar även våra möjligheter att som ett litet land få fortsätta hålla i ordförandeklubban. Således är det på sin plats att fråga sig i vems intresse Nilsson egentligen talar - det svenska folkets eller sitt eget?

Uppdatering: "Sverige körs över" heter det nu när Sverige likväl accepterar budgetförslaget utan annat än kosmetiska ändringar. "Sverige lägger sig platt" vore en bättre formulering. Alla andra EU-länder skulle använt sin vetorätt i motsvarande situation.
GP, SvD1, SvD2, SvD3, SR1, SR2, SR3

Stackars Fredrik Reinfeldt

För ungefär två veckor sedan beklagade sig Reinfeldt i ett tal över de människor som "anser att alla politiker är korrupta och struntar i problemen som finns".

Idag avslöjas att ett dokument med känsliga uppgifter kring regeringens försök att via ett bulvanbolag sälja vapen till Saudiarabien mystiskt har försvunnit från regeringskansliets diarium. Reinfeldt må kalla en stor och växande del av folket för obildade tölpar om han vill, själv kallar jag Reinfeldts regering för en samling fifflande vapenmånglare.

Detta gäller för övrigt även för de regeringar som leddes av Göran Persson, då det var dessa som en gång inledde det hela. Vuxenmobbaren Kawa Zolfagarys och hans Alliansfritt Sveriges försök att göra blockpolitik av det hela klingar därför ganska ihåligt.
SR1, SR2, DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, GP1

2012-11-18

Folkförakt & politikerförakt

En åttiosjuårig kvinna blev i måndags nedslagen av ett ungdomsgäng. I Helsingsborgs Dagblad står vad många redan misstänkt, med vad som alla rikstidningar noga undviker att skriva ut, de pratade på ett språk hon inte kände igen.

Om detta vore en engångsföreteelse vore det en sak, men det är det inte. Det är någonting som börjar bli vardagsmat. Detta är knappast ett Sverige en åttiosjuåring känner igen sig i. Detta är inte heller ett Sverige ens en 30-åring känner igen sig i, för den delen. Bor man i priviligerade stadsdelar är man inte bara i högre grad utbildad, man lever också längre bort från denna nya verklighet och ju längre bort från den man bor desto lättare blir det att sätta sig på allt högre hästar, och föraktfullt tala om de outbildade tölpar man kan se ned på från dessa. Men är det så enkelt?

Enligt Mauricio Rojas som en gång var Folkpartiets integrationstalesman, ända tills han blev utmanövrerad då de rapporter han publicerade inte föll hans uppdragsgivare i smaken, har var fjärde invandrare från som länder Somalia och Irak blivit tagna för brott av Polisen. Det krävs ingen större fantasi för att förstå att detta leder till problem, då stor invandring från dessa länder pågår. Enligt Rojas är det kulturella orsaker som ligger bakom detta.

"Nähä, orsakerna står att finna i deras sociala situation" är standardsvaret på detta. Problemet är att det inte håller, då till exempel vietnameser snarare är underrepresenterade i brottsstatistiken. Detta stämmer väl överens med vad många också dagligen ser i sin vardag, men att lyfta frågan är såklart tabu. Det tar inte lång tid att söka reda på nationaliteten de "unga män" som nästan misshandlade en sjukpensionär i Kortedala till döds, det tar heller inte lång tid att komma fram till att gärningsmännen som misshandlade 87-åringen i Helsingborg inte var svenskar. Men DN, SvD, Aftonbladet och Expressen lär inte med ett ord nämna detta.

Johan Westerholm har skrivit väldigt mycket bra de senaste dagarna, men jag tycker att han gör ett grundläggande misstag i sin analys och det är att den växande skara som sympatiserar med Sverigedemokraterna skulle göra detta för att de anser att vita skall ha vissa privliegier gentemot andra. Det är säkert sant för en och annan, i synnerhet bland Sverigedemokraternas gamla garde, men jag kan inte se hur det förklarar den ökning av väljarsympatierna som har skett.

Jag tror snarare det handlar om att allt fler helt enkelt inte tycker invandringen är värd de nackdelar som Mauricio Rojas pekar på. Jag tror det handlar om att det sticker i allt flers ögon när många invandrare utan jobb får det betydligt bättre ekonomiskt ställt än vad deras gamla pensionerade föräldrar får. Jag tror det handlar om att många med små marginaler tycker det är fel att de tvingas betala de skatter som skall finansiera de socialbidrag som somaliska familjer ofta kommer vara beroende av livet ut. Jag tror det handlar om att de som läser på bortom DN:s rapportering förstått att lögner, manipulationer, förfalskade dokument och berättelser som ändras upprepade gånger ofta är vad Migrationsverkets utredare har att jobba med. Jag tror det beror på att många ilsknar till över hur eniga politiker- och journalistkårer förmedlar en bild som inte alls överensstämmer med vad de kan se med sina egna ögon.

Sist men inte minst tror jag att många blir hjärtligt trötta när de blir kallade rasister, trots att de bara föreslår någonting som i ett europeiskt perspektiv ligger väl förankrat i den politiska mittfåran. Då Sverige har den största invandringen av alla länder i hela västvärlden borde vår statsminister, då han kallar allt fler av de medborgare han styr över för rasister, i konsekvensens namn också även skälla ut till exempel sina finska, norska och danska kollegor för deras rasistiska åsikter, de står nämligen för exakt samma syn i sakfrågan.

Detta hyckleri behöver han dock inte bekymra sig att stå till svars för i media, för den bild som förmedlas är att den svenska invandringen är relativt normalstor, att en eventuell överrepresentation i brottslighet beror på sociala problem och att endast outbildade rasistiska tölpar kan ha någonting att invända mot den förda politiken. Politikerförakt kallar Reinfeldt det för. Jag kallar det folkförakt.

Det här inlägget är såklart inte välkommet i diskussionen. admin.twingly.com kommer snart besöka sidan och därefter kommer inlägget att försvinna från de länkade tidningsartiklarna. Vi gillar olika, men vissa är mer olika än andra.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, GP1, GP2, GP3, SR1, SR2,

2012-11-16

Om det fria ordet

Jag skrev i ett inlägg om varför jag tror att Sverigedemokraterna tog plats i Riksdagen efter valet 2010. Som inläggets författare är jag såklart jävig, men jag kan inte ens i min vildaste fantasi förstå hur man kan tolka inläggets innehåll som rasistiskt, hatiskt eller olämpligt. Likväl är det nu borttaget från alla länkade SvD-sidor, efter några besök från admin.twingly.com.

Man måste vara bra inskränkt för att förvånas över att konspirationsteorierna frodas på nätforum. Man måste vara bra inskränkt för att inte förstå att folk känner sig tystade och censurerade av ett enigt etablissemang som sluter leden. Man måste vara bra inskränkt för att inte förstå hur samhället blir allt mer polariserat och varför ett förakt mot de etablerade politikerna och journalisterna breder ut sig. Man måste vara rejält verklighetsfrånvänd för att inte förstå hur hur falskt fraser som "vi gillar olika" klingar i mångas öron.
Johan Westerholm, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SvD14, SvD15, SvD16, SvD17,

2012-11-15

När raketer faller mot dina barn

Antag att du bodde nära Sveriges gräns mot Finland eller Norge och att det en dag dagligen började komma raketer flygande över gränsen. Du skulle titt som tätt få avbryta vad du höll på med för att springa ned i skyddsrum, personer i din stad skulle bli skadade eller dö, oron för dina barns säkerhet skulle vara ständigt närvarande och en normal vardag skulle bli omöjlig.

Du - eller åtminstone de flesta svenskar i din situation - skulle snart kräva att regeringen ingrep, militärt om så krävdes. Så resonerar också den israeliska allmänheten, i synnerhet de som bor i samhällen nära gränsen till Gaza.

Detta perspektiv framkommer dock sällan. I svensk media har den senaste tidens palestinska raketattacker tonats ned, samtidigt som de israeliska svaren på dem har slagits upp stort och i kritiska ordalag. Så återigen, hur skulle du resonerat om det var din vardag, dina barn, ditt liv och din bostad som var måltavla? Måhända har jag fel, men jag tror inte din reaktion hade varit annorlunda än israelernas.

Och när de vänsterpartister och likasinnade som tycker att oroligheterna och orättvisorna i Palestina förtjänar långt mycket mer uppmärksamhet än oroligheterna och orättvisorna i Syrien, Sydsudan och Kongo arrangerar PR-jippon till båtkonvojer, kom då ihåg att Israel avbröt sin ockupation av Gazaremsan och överlät territoriet till Gazaborna. Skulle Hamas sluta beskjuta Israel med raketer skulle situationen normaliseras snabbt.
Pophöger, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD5, SvD6, GP1, GP2, GP3, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, SR7

Framtidsfråga eller icke-fråga?

Att Sverige har västvärldens största invandring var det inget av de sju partier som satt i Riksdagen före valet 2010 som tyckte förtjänade en diskussion. Frågan behövde inte diskuteras, inte problematiseras och helst av allt skulle allmänheten hållas så okunnig om detta som möjligt. Kanske var det just därför som svenskarna i valet 2010 röstade in Sverigedemokraterna i Riksdagen.

Sverigedemokraternas bakgrund är (liksom Vänsterpartiets) en allt annat än stolt historia och det är ingen vild chansning att anta det inom Sverigedemokraterna fortfarande ryms många allt annat än trevliga uppfattningar. Men för den som tycker att Sverige kanske istället borde nöja sig med att ha västvärldens näst - eller rentutav tredje - största invandring, snarare än den allra största, finns idag inget alternativ. För de övriga partierna är invandringen och dess storlek en fråga som inte under några omständigheter får debatteras eller ifrågasättas.

Den rekordstora invandring som i snabb takt förändrar Sverige och som kommer sätta djupa avtryck i vad för land Sverige kommer vara i framtiden är alltså utanför det pariastämplade SD en politisk icke-fråga. Skulle någon våga sig på att över huvud taget lyfta frågan får vederbörande finna sig i att snabbt bli brännmärkt som rasist.

Antag att vi skulle föra samma resonemang i andra frågor. Tänk om den som föreslog höjd skatt av ett enigt etablissemang direkt skulle bli utpekad och förlöjligad som marxist. Antag att den som föreslog en reducering av utsläppen av växthusgaser av ett enigt etablissemang direkt skulle bli utpekad och förlöjligad som en framstegsfientlig teknikhatare. Antag att den som föreslog satsningar på olycksdrabbade vägar av ett enigt etablissemang direkt skulle bli utpekad och förlöjligad som en naturhatande miljöskövlare.

Exemplen framstår som bisarra ända tills man betänker att det är precis den sortens debattklimat som råder kring invandringsfrågor i Sverige idag. Detta trots att invandringsfrågan - alldeles oavsett vad man tycker i sak - är av central betydelse för hur det framtida Sverige kommer att se ut.

Och är det egentligen så konstigt om en stor del av Sverigedemokraternas företrädare är idioter? De slipade politikerämnen som i grund och botten sympatiserar med partiets åsikter tänker sig säkert för både en och två gånger innan de bestämmer sig för att öppet stödja eller engagera sig i partiet. Den som har ett förflutet som sverigedemokrat lär finna det väldigt svårt att därefter kunna göra karriär utanför partipolitiken.

Nu fylls tidningarna av artiklar som analyserar partiets snedsteg från varje tänkbar vinkel och partiets väljarunderlag utmålas som outbildade hatiska tölpar. Att de outbildade - till skillnad från politikerna och tidningarnas skribenter - faktiskt bor och verkar i det nya Sverige som den förda politiken skapar, väljer man passande nog att bortse ifrån. Det folkförakt man därmed visar prov på kan mycket väl visa sig göra Sverigedemokraterna ännu större lagom till nästa opinionsundersökning.
Erixon, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SvD14, SvD15, SvD16, SvD17, GP1, GP2, GP3, GP4, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5

2012-11-14

Marken gungar under deras fötter

Antag att någon hoppar på dig på stan, beter sig provocerande, hotfullt och skriker okvädningsord efter dig. Vad gör du?

Ptja, det är inte helt otroligt att du ger igen med samma mynt. Har personen ifråga till exempel utseendet emot sig så säger du kanske "din fule fan". Detta hade du förmodligen aldrig spontant sagt till personen om ni råkade gå förbi varandra, men när nu personer i fråga attackerar dig så hamnar saken i en annan dager.

Antag nu att du är en man personen ifråga en kvinna, vad säger du då? Antag att personen är invandrare och att du själv inte är det ("vad man nu menar med det"), vad säger du då? Du blir påhoppad, provocerad och sårad av personen och väljer helt enkelt att ge igen med att svara på ett sätt som svider. Jag kan egentligen inte se något fel i det.

Var det detta Almqvist gjorde? Delvis. Delvis gick han längre än så. Men låt oss se filmen i sin kontext.

När Sverigedemokraternas opinionssiffror har stigit kraftigt den senaste tiden har tidningarna toppats av den ena SD-kritiska artikeln efter den andra, på ett sätt som få andra partier har fått uppleva. Statsministern har hållit indignerade tal och regeringen har gått ut med hur man anpassar sina propositioner för att minimera partiets inflytande. Man kan skönja hur en känsla av desperation breder ut sig bland ett etablissemang som känner marken gunga under sina fötter, men utgångspunkten har hela tiden varit att det är SD och deras anhängare i valmanskåren som är problemet, invandrings- och integrationspolitiken har det inte varit något fel på.

Plötsligt dyker en två år gammal film upp. Varför den offentliggörs just nu och inte då den togs är ett mysterium, för den har hela tiden utgjort ett kraftfullt verktyg för att skada SD. Det är svårt att undvika misstanken att någon fått tillgång till den och väntat med att släppa den till ett tillfälle då den skulle åsamka SD som störst skada.

Almqvist har såklart betett sig högst olämpligt. Almqvist har, tycks det, även ljugit om händelsen i fråga. Almqvist har nu också fått avgå, vilket bevisar att Jimmie Åkesson faktiskt menar allvar med sin ambition att städa partiet och att införa nolltolerans mot rasistisk retorik, trots att experterna flera gånger deklarerat att Åkessons hållning endast är kosmetisk och inte gällt partiets ledning.

Vad händer nu, när media till slut hittat en vinkel på sin rapportering om SD som faktiskt kan skada partiet? Den blir huvudnyhet i alla tidningar, den blir huvudnyhet i radio- och TV-sändningarna, spaltmeter efter spaltmeter skrivs, det hela slås upp i en omfattning som saknar motstycke, och tas av de politiska kommentatorerna till intäkt för att allting som SD säger är fel.

Det är möjligt att detta kommer att skada SD. Det är också möjligt att proportionerna och omfattningen rapporteringen har fått gör att ännu fler ilsknar till och ger partiet sitt stöd. Under tiden fortsätter de övriga partierna på den inslagna linjen med att västvärldens största invandring är en icke-fråga som det inte finns någon anledning att diskutera med väljarna.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, GP1, GP2, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5,

2012-11-12

Vem talar för pojkarna?

Mer än dubbelt så många unga män som kvinnor säljer sex enligt en rapport från Ungdomsstyrelsen, skriver SvD idag.

Mer än dubbelt så många, av de yngsta och, som det brukar heta, mest sårbara. Trots att vi vet att prostitution är männens sätt att upprätthålla kontrollen över kvinnor. Trots att vi vet att den svenska sexköpslagen är den bästa i världen. Trots att vi vet att de länder som tillåter prostitution är vidriga bakåtsträvande samhällen.

78 procent av de som uppger att de har sålt sex svarar också att de blivit utsatta för sexuella övergrepp. Hur fördelningen mellan könen är redovisas ej, men även om vi förutsätter att alla de kvinnliga säljarna blivit utsatta innebär detta ändå att över 70 procent av de manliga måste ha blivit det också, för att vi skall komma upp i de 78 procenten totalt. 70 procent av de 2,1 procent av de unga männen som hade sålt sex, eller med andra ord, över en procent av de män och pojkar som är mellan 16 och 25 har utsatts för sexuella övergrepp, om Ungdomsstyrelsens siffror stämmer.

Men vi vet att det är kvinnor som är offer för sexuella övergrepp. Vi vet att det är kvinnor som blir brutalt misshandlade - trots att andelen misshandlade och mördade män är mycket högre. Likväl så fortsätter fokus att ligga på det våld och övergrep som män åsamkar kvinnor, det sex som män köper - eller med våld tvingar till sig - av kvinnor.

Är det inte hög tid för en mer nyanserad debatt? Är det inte hög tid att sluta dela upp världen i offer och förövare efter könsgränser? Är det inte hög tid att andra än radikalfeminister på den yttersta vänsterkanten får diktera villkoren för debatten och lagstiftningen i dessa frågor? Och hur många kvinnor har egentligen blivit dömda för att ha köpt sex av en man, sedan sexköpslagen trädde i kraft?

2012-11-11

Inte en skattekrona till SAS!

De norska och danska facket säger blankt nej till SAS sparplaner, eller med Asbjørn Wikestad på personalklubbens ord: ”Det kan de bara glömma”.

Detta säger han inte för att han tycker alternativet - att SAS går i konkurs går under och de alla förlorar sina jobb - är bättre. Detta säger han för att han räknar med att de danska, svenska och norska regeringarna ännu en gång skall pumpa in miljarder av skattebetalarnas pengar i bolaget så att det kan överleva ännu en tid, och de anställda som Asbjørn Wikestad talar för kan fortsätta under samma villkor som idag.

Men SAS blöder pengar, det har inte gått med vinst på evigheter och vad mer är, SAS behövs inte. SAS är en kvarleva från en gammal tid då flygmarknaden var reglerad och de nationella - och skandinaviska - flygbolagen var prestigesymboler. Idag är verkligheten en helt annan, vid en SAS-konkurs skulle privata bolag stå i kö för att få ta över bolagets marknadsandelar och inga störningar i flygtrafiken skulle uppstå annat än högst kortvarigt.

SAS har visat sig inkapabelt att gå med vinst på en fri marknad, och de pengar som tagits från skattebetalarna - med det underförstådda löftet att de skulle gå till sjukvård, skola, omsorg och annat skattebetalarna vill ha - har istället slösats bort på en dinosaurie till flygbolag. Jag hoppas innerligt att de skandinaviska regeringarna den här gången låter SAS själva reda ut sina problem. Det är illa nog att de redan vid upprepade tillfällen har använt skattepengar till att hålla det flytande (flygande), sker det en gång till så vore det ett rent hån mot mot skattebetalarna, inte minst de som till exempel tvingas vänta i månader på viktiga operationer.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, SR7, GP1, GP2, GP3, GP4

2012-11-09

"Vardagselitism största hotet"

Bengt Westerberg - som enligt ryktet gick under benämningen Wetbästerberg under sin tid i politikens finrum - övelämnar idag sin utredning om "effektivare arbete mot främlingsfientlighet" till Erik Ullenhag. Westerbergs utredning kommer inte fram till att en bättre intregration, större betoning på eget ansvar eller att få invandrarna i jobb är lösningen. Nej, Westerbergs slutsats är en typiskt folkpartistisk skriva-folk-på-näsan-lösning, 650 miljoner skall satsas på att utbilda lärare i att rasism är dumt.

I intervjun uppvisar Westerberg upp en grundläggande brist på förståelse vari problemen ligger. Han talar om Ali från Tunisien vars föräldrar kanske flytt "för att de ogillar islam", det faktum att islamister med god marginal vann Tunisiens första fria val väljer han att bortse från. Westerberg berättar om hur illa han tycker om när etablerade politiker talar om "den misslyckade integrationspolitiken, som om detta vore en sann beskrivning" - en inställning som för de människor som bor nära integrationspolitikens verklighet måste framstå som direkt verklighetsfrånvänd.

På reporterns fråga om vad "svenskhet" är svarar Westerberg förnumstigt "mångfald". Detta låter såklart bra i mångas öron, men faktum är att Sverige fram tills nyligen var ett av världens mest homogena länder, såväl språkligt som socialt som kulturellt, vilket avslöjar Westerbergs beskrivning som den meningslösa och direkt missvisande floskel den är. Att många idag - inte minst på mindre orter som Boden och Forserum - lever i samhällen de inte längre känner igen eller känner sig trygga i, tycks inte existera i Westerbergs verklighetsbild. Under tiden fortsätter SD att öka, utan att företrädarna för de sju övriga riksdagspartierna riktigt tycks förstå varför.

2012-11-08

MP skönmålar

Miljöpartiet skönmålar återigen den kraftigt ökade invandring de bidragit till att forcera fram. De börjar med att påpeka att skillnaden i arbetslöshet mellan inrikes och utrikes födda är hög i Sverige och att "flera länder med jämförbar invandring lyckas mycket bättre".

Problemet är för det första att det inte finns några länder med jämförbar invandring, för det andra att de länder som lyckas bättre inte tillämpar den svenska modellen, och därmed öppnar upp för mängder av låglönejobb.

Därefter påstår de att andelen invandrare med eftergymnasial utbildning är högre än motsvarande för infödda svenskar, och dessutom har ökat från år 2001. Exakt hur de har kommit fram till detta vore intressant att få redovisat för sig, men klart är att de grupper som dominerar invandringen idag definitivt inte kan klassas som högutbildade. Bland de invandrare som konmit till Sverige längre tillbaka i tiden kan det säkert finnas en överrepresentation, men det är knappast fallet med de som kommer idag.

De avslutar med att i fetstil proklamera att "utifrån ett bredare samhällsperspektiv är migrationen alltid lönsam för mottagarlandet". Hur exakt de räknat ut att den massiva arbetslösheten, bidragsberoendet och situationen i förorter som Rosengård är lönsam för Sverige redovisar de dock inte. Inte heller huruvida underlaget för detta påstående är baserat på en normalstor invandring, eller baserat på den bland västvärldens länder i särklass största invandring som Sverige har idag.

Måhända använder de sig av länder som Kanada som underlag för detta påstående, men problemet är att Kanadas lyckade invandringspolitik beror på att man i princip endast låter de med hög utbildning komma till landet. Situationen i länder som Kanade är därför - även om de som gärna pekar på dem som föredömen konsekvent väljer att blunda för detta - inte tillämpbar på situationen i Sverige.

I Norge - landet som ofta utmålas som ett antirasistiskt föredöme efter hanteringen av massakern på Utøya - tenderar man att vara mer rak på sak. Där talar man inte bara öppet om invandrarnas stora överrepresentation i brottsstatistiken utan Statistisk sentralbyrå - deras motsvarighet till Statistiska centralbyrån - har också räknat ut att invandringen är en förlustaffär för samhället. Man kan förespråka en hög invandring ändå, av till exempel solidaritetsskäl, men att med berått mod ljuga väljarna rakt upp i ansiktet är inte en metod som hör hemma i en demokratisk debatt.

2012-11-06

Aktiebolagslagen och bedrägerier

Efter Experts konkurs visar det sig nu att det norska moderbolaget är en av de största fodringsägarna på konkursboet, vilket ännu en gång bevisar vilket verktyg för avancerade bedrägerier aktiebolagslagen har kommit att bli

Expert har hela tiden varit beroende av moderbolagets vilja. Deras deltagande i priskriget vore inte möjlig utan moderbolagets godkännande, och detsamma gäller såklart för deras kraftiga expansion som skedde efter Onoffkonkursen.

Moderbolaget har emellertid sett till - genom att organisera svenska Expert som ett eget aktiebolag - att ha en branddörr mellan sig och dotterbolagets dåliga finanser. När Expert till slut gick i konkurs slapp därmed moderbolaget att stå till svars för vad dotterbolaget ställde till med, inget ansvar för några obetalda fordringar drabbade dem själva.

När konkursförvaltaren försökt avveckla bolaget under kontrollerade former visar det sig att det skiljer nästan en miljard kronor mellan Experts tillgångar och dess skulder. De tillgångar som faktiskt finns skall efter konkursen användas för att betala fordringsägarna - anställda, kunder, leverantörer, lokalägare och så vidare - men pengarna kommer inte räcka till att täcka alla dessa skulder. När det dessutom visat sig att det ekonomiska uppläget varit sådant att det ansvarslösa moderbolaget är den största fordringsägaren - och därmed kommer få ut störst del av kakan - trots att pengarna inte räcker till att fullt ut betala de övriga, blir situationen rent absurd.

Det är hög tid för en revision av aktiebolagslagen, en revision som förhindrar denna sorts upplägg och som i högre grad gör ägarna - oavsett om de är företag eller människor - ansvariga för vad som faktiskt har skett. Det är inte rimligt att en miljardär kan fortsätta att vara miljardär, även när han eller hon satt ett stort företag i konkurs, trots att stora fordringar som inte kan betalas finns.

Omsorg eller förmynderi?

Stoppa EU:s avtal med Latinamerika, utbrister fyra företrädare för fyra obskyra organisationer i en debattartikel i SvD.

Vad det rör som om är ett handelsavtal som EU-parlamentet skall rösta om på onsdag. Enligt författarna kommer ett ja innebära att de aktuella latinamerikanska ökar sin råvaruexport, att en del lokal matproduktion kommer att slås ut av subventionerade EU-livsmedel, att det latiamerikanska exporten av frukt, nötter och grönsaker ökar och att gruvindustrin får mer att göra.

De har säkert delvis rätt i sak. EU:s jordbrukspolitik är en skamfläck som säkert kan komma att slå ut lokala producenter, och det är fullt möjligt att den latinamerikanska gruvnäringen kommer att öka som resultat av avtalet. Men behöver allt detta vara raktigenom dåligt?

Vi är alla beroende av gruvnäring, den moderna civilisationen vore helt enkelt inte möjlig utan den, och artikelförfattarna äger själva förmodligen de bostäder, bilar och mobiltelefoner som är möjliga endast tack vare den. Småbrukare kan slås ut som en följd av avtalet, men är de pittoreska småskaliga självförsörjningsjordbruken resultatet av att folk lever som de vill, eller av att de lever som de måste? Skulle de måhända föredra ett bättre betalt jobb i grönsaksexportindustrin eller gruvnäringen, om de själv fick välja?

De sociala orättvisorna i Sydamerika är stora, EU:s jordbrukspolitik är rutten och det går säkerligen att peka på flera konkreta nackdelar med handelsavtalet som kommer vara negativa för de sydamerikanska folken. Men vad tycker de egentligen själva om avtalet?

De sydamerikanska regeringar som varit EU:s motparter har förhandlat fram avtalet för att de tror det kommer gynna de egna folken, eller mer cyniskt uttryck, för att de vill bli omvalda. De tror att det kommer att gynna exporten och ekonomin och att det kommer att skapa arbetstillfällen. Fanns det ett stort folkligt motstånd vore intresset för att skriva under antagligen betydligt svagare. Tvärtom så reser sig idag stora delar av Sydamerika ur fattigdomen och en allt större och allt mer köpstark medelklass breder ut sig. En medelklass som precis som artikelförfattarna själva vill leva ett gott och modernt liv.

Detta hindrar dock inte företrädare för diverse "forum", "-grupper" och andra organisationer från att vilja föra latinamerikanernas talan. Misstanken att författarna lever kvar i en värld av Pinochet, juntor, kallt krig och Palme smyger sig på mig mer och mer allt eftersom jag läser deras ord. Framför allt så slår det mig att när de, likt riddare på vita springare, rider ut till latinamerikanernas beskydd utan att lyssna på vad de breda folkopinionerna i de aktuella länderna själva har att säga, så osar det unken kolonialism och förmynderi om deras beteende.

Reinfeldts logik haltar

SvD skriver om hur Reinfeldt idag i ett tal gick till hårt angrepp på Sverigedemokraterna.

Reinfeldt pratar om han kämpar mot näthatet, diskussionsforumens djungeltrummor och de enkla lösningar som erbjuds. Han går vidare med att jämföra med den politiska utvecklingen i andra länder, trots att Sverige har västvärldens största invandring vilket de övriga länderna i västvärlden så att säga i regel saknar. Någon skulle kanske vilja påstå att det snarare är Reinfeldt som gör det enkelt för sig.

Statsministern talade också om arbetsmarknadens roll för en lyckad integrationspolitik. "Att få en arbetsmarknad som ger alla en möjlighet att komma in är den allt överskuggande och svåraste uppgiften", sade han, liksom att "tiden då det räckte att komma på morgonen och erbjuda två händer är förbi, de jobben finns inte längre".

Hur han har tänkt kombinera detta med det faktum att invandringen till Sverige främst sker från länder som Somalia och Afghanistan, där invånarnas utbildningsgrad är väldigt låg och ibland inte ens sträcker sig till läskunnighet, förklarade däremot inte statsministern.

Att Reinfeldt sedan beklagar sig över att det finns personer som som "anser att alla politiker är korrupta och struntar i problemen som finns", samtidigt som tidningarna på allvar börjar lyfta det systematiska uttaget av höga politikerpensioner, är därtill minst sagt magstarkt. Bland de skattebetalare som faktiskt får betala för såväl politikerpensionerna som den förda invandringspolitiken finns det nog rätt många som har svårt att se det som någonting annat än en spottloska i ansiktet.

2012-11-05

Önsketänkande om somalier

"Det är lättare för somalier att får jobb i USA än i Sverige", sägs i en av "Framtidskommissionen" beställd rapport som presenteras av Erik Ullenhag idag. Diskussionen handlar nu om vad Sverige kan lära av detta.

Tyvärr är diskussionen ett intellektuellt bedrägeri och ett rent spel för gallerierna. I USA är facken svaga och kollektivavtal någonting från en annan värld. I USA finns det gott om jobb för okvalificerad arbetskraft, men bara av den enkla anledningen att dessa jobb också är låglönejobb med ersättningar som de svenska fackföreningarna aldrig skulle acceptera.

Önskar vi ta efter USA:s påstådda framgång (som för övrigt kanske inte är så stor som det påstås) måste vi också ta efter den amerikanska arbetsmarknaden i övrigt. Om detta skrev Anna Dahlberg mycket klarsynt i Expressen för en tid sedan.

Utöver detta finns en annan aspekt som inte framgår av diskussionen. De som faktiskt har högre utbildning och utvandrar söker sig i långt mycket högre utsträckning till länder som USA och Kanada än till Sverige, eftersom detta också betyder betydligt bättre möjligheter till att tjäna mycket pengar. Således är det långtifrån säkert att somalierna i Nordamerika är en grupp jämförbar med den som kommit till Sverige. Detta kommer i så fall naturligtvis också avspegla sig i graden av sysselsättning.

Därtill kommer såklart det obekväma faktum att arbetslösheten för somalier även i de påstått framgångsrika länderna är 50 procent. Jag har svårt att komma på ett enda annat fall där det skulle räknas som en framgång.

Elefanten i rummet står kvar där den står, hur mycket de svenska politikerna än försöker att ignorera den.
SR1, SR2, SR3, GP, SvD, DN, Skånskan