2012-01-30

Sveriges statsskuld kommer att öka med 10 procent

EU håller ännu ett kristoppmöte om euron. Man har kanske lärt sig något sedan senast, för denna gång kallar man det för ovanlighetens skull inte för "sista chansen att rädda euron", och gör det därmed en smula svårare för häcklarna. Samtidigt är det uppenbart att man, när det kommer till kritan, inte har lärt sig någonting. Att hålla Grekland flytande står fortfarande överst på listan, trots att Athen löfte om bättring är ungefär lika trovärdiga som en alkoholists löften om att sluta dricka och landets underskottet ökar snarare än minskar.

En, får man anta, något irriterad Reinfeldt talade förvisso klarspråk idag, och sade det som alla vet men sällan säger: Grekland är bankrutt och landets högtidliga löften är inte vatten värda. Likväl planerar Sverige att låna ut 100 miljarder till IMF, så att den grekiska statsbankrutten kan skjutas upp ännu en tid och skuldberget kan ökas ytterligare. Om detta är det märkligt tyst idag och endast SVT rapporterar om saken, och då mest på temat att den ränta som kommer att betalas på lånet är låg.

SVT har såklart rätt om att 0,1 procent är en usel ränta, men detta spelar egentligen ingen större roll. Sverige kommer att behöva låna upp dessa pengar, och då den svenska staten för närvarande lånar till en ränta som är lägre än inflationen så är det i nuläget en rent vinstaffär för Sverige att låna.

Problemet är att 100 miljarder kronor motsvarar 10 procent av den svenska statsskulden. Just det, den svenska statsskulden kommer att öka med 10 procent, vi kommer att gå med i europakten och plötsligt har vår välskötta ekonomi tagit ett stort steg i grekisk riktning. Kostnaden för ytterligare svenska lån kan därefter komma att öka, vår statsskuld har ökat och vår exponering mot krisländerna har ökat betydligt, om än indirekt via IMF. Den dag lånen skall förnyas är det långtifrån säkert att man kan tala om en vinstaffär längre.

När sedan Grekland går i konkurs - vilket landet kommer att göra, var så säker - så kommer trycket på Italien att öka ytterligare. Skulle Italien därefter följa i Greklands fotspår så... är det allt annat än säkert att ens IMF kan betala sina skulder längre.

DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SVT, SVT, SR, Ab, Ab, Ab, Ab, SR, GP, Exp

2012-01-24

Är du Nordeakund? Byt bank!


När Nordea idag presenterar sin kvartalsrapport visar det sig att banken tjänar ungefär 100 miljoner kronor om dagen.

VD Christian Clausen berömmer sitt eget arbete, och finner vinstnivån rimlig. I synnerhet, påpekar Clausen, i dessa hårda dagar då Sverige och EU har skärpt kapitalkraven på bankerna, så att risken för bankkollapser som tar hela länder med sig i fallet skall minska något. Clausen tycks upprörd över att fått sin rörelsefrihet kringskuren på detta vis, och svarar därför med sämre service och fler avgifter så att bonusar och aktieutdelning under inga omständigheter skall bli lidande av nya spelvillkoren.

Clausen själv drabbas därför inte särskilt illa av kapitalkraven. Tvärtom kan han skratta hela vägen till... banken, då han lämnar den lägenhet för 26 miljoner han fått av sin arbetsgivare. Nordeas finske styrelseordförande Björn Wahlroos tycker detta är fullt rimligt. Det kan vara svårt för er svenskar - "idioter" - att minnas att Christian faktiskt inte är svensk utan har ett hem i Köpenhamn. Människor behöver faktiskt bo påpekar Wahlroos.

Sanningen om Nordea är dock att de är den storbank i Sverige som förvaltat sina kunders pensionsfonder sämst. Sanningen om Nordea är att man ökat sina räntemarginaler och konsekvent släpat efter med att följa Riksbankens räntesänkningar. Sanningen om Nordea är att 60 procent av bankens fonder har gått sämre än sitt index det senaste året. Sanningen om Nordea är att man har tjänat miljarder i fondförvaltningsavgifter för att "förvalta" fonder som störtdykt under räkenskapsåret.

Sanningen om Nordea är att 60 procent av deras fonder har gått back räknat över en tioårsperiod! Så mycket för det "långsiktiga sparande" bankernas fondrådgivare (det vill säga provisionsavlönade fondförsäljare) så ofta påpekar för oss kunder - "idioter"? - att fondsparandet är.

Som en slutgiltig förolämpning erbjuder dessutom Nordea sin typiske kund nollränta på insatta pengar och passar därefter på att ta betalt för Internetbank och betalkort - det vill säga, man tar i praktiken betalt av sina kunder för att låta Nordea låna deras pengar.

Är du kund hos Nordea? Byt bank direkt! Du kommer bli lurad av din nästa bank också, men inte riktigt lika ohämmat och hänsynslöst som du blir av Nordea.

SvD, SvD, SvD, DN, SVT, SVT,SR, Ab, Ab, E24, E24, E24,

2012-01-23

Bankerna låter dig betala för sina oansvariga affärer

Irland gick på något år från att vara ett av Europas mest välmående länder till ett land präglat av arbetslöshet, framtidsoro, underskott och hög skuldsättning. Anledningen var att ett flertal av landets banker gick under i finanskrisen. Hade irländarna nöjt sig med att vara kunder i utländska banker hade arbetstillfällena i landet varit något färre, men landet hade i gengäld klarat krisen sig relativt väl. Istället hamnade landets ekonomi i fritt fall då den irländska staten fick ta över bankernas skulder.

Sverige var timmar ifrån att hamna i en liknande situation 2008. Det svenska bankväsendet var precis som det irländska oproportionerligt stort, och de svenska bankerna hade satsat stort i extra krisutsatta regioner som Baltikum och Ukraina. Såväl SEB som Swedbanks öden hängde under en tid på en väldigt skör tråd, och att Swedbank skulle gå omkull togs en tid nästan för givet inom branschen. I slutänden klarade sig dock Sverige med en hårsmån från att bli ännu ett Irland.

Sverige är idag ett land som gärna berömmer sig för sina goda statsfinanser, men med ännu en kris - till exempel en grekisk eller italiensk statskonkurs - så kan detta förändras fort. Bankväsendet balanserar alltid på en skör tråd eftersom fordringarna på bankerna i varje givet ögonblick helt enkelt är mycket större än deras tillgångar. En modern bank står aldrig längre än en förtroendekris från konkursen.

Aktieägarnas krav på bankerna handlar dock inte om stabilitet. Bankernas aktiägare kräver avkastning, betydligt högre avkastning än de flesta andra företags aktieägare, och bankcheferna i sin tur kräver höga löner och bonusar. Detta får såklart bankerna att ta stora risker, precis som de gjorde före finanskrisen förde dem till ruinens brant. Så länge allt slår väl ut så får aktieägarna sin utdelning och ledningen sina bonusar - skulle allting gå fel så håller aktiebolagslagen dem skadefria och skattebetalarna får ta smällen i stället.

Såväl EU som Sverige inför av just denna anledning nu bestämmelser om att bankernas egenkapital måste bli större, så att bankernas förmåga att klara av ännu en kris ökar. Kraven är inte så hårda som de borde, men de har likväl fått bankerna att gnissla tänder. Aktieägarna och ledningarna behöver dock inte oroa sig, avkastningarna och bonusutbetalningarna lär knappast vara hotade. Det lär i gammal hederlig banktradition bli kunderna som får betala. Bankkontor läggs ned, insättningsräntor trollas bort, nya kreativa avgifter införs et cetera.

Därför är det av avgörande vikt att du som bankkund de närmaste åren är en besvärlig kund. Granska noga alla avgifter banken tar ut av dig, för bank- och kreditkort, för fondförvaltning och för din Internetbank. Och se noga över dina möjligheter till att få ränta på dina pengar. Byt bank om du behöver, eller gå till din bankkontakt och hota med att byta. Ett enkelt hot av detta slag kan ofta förbättra dina möjligheter till en anständig ränta dramatiskt.

SR, DN, DN, DN, SvD, SvD, E24, E24

Malin Ullgren reder ut begreppen

Författaren Bengt Ohlsson skrev tidigare i år en uppmärksammad essä om fenomenet "kulturvänster".

Jag tycker inte Ohlsson har rätt i allt han han skriver. En del av hans påståenden verkar dåligt underbyggda och hans text känns i mångt och mycket som hans sätt att på en och samma gång kanalisera årtionden av missnöje. Men Bengt Ohlssons text är ändå vass, läsvärd och har många väldigt viktiga poänger. Den retade föga oväntat gallfeber på samma "kulturvänster" som den beskriver.

Idag går Malin Ullgren, "känd" från DN:s kultursidor, till motangepp. Ullgren bemöter dock praktiskt taget ingen av Ohlssons kritik i sak annat än svepande. Hon går till personangrepp i stället. Ullgren går ut hårt med att likna Ohlsson vid Anna Anka. Vad Ohlsson skriver är förvisso dåligt fortsätter Ullgren, men det var åtminstone "drag under galoscherna" och passar därmed redan i andra stycket på att klumpa ihop Ohlsson med Ny demokrati.

Därefter tar det inte lång tid för Ullgren att utmåla Ohlssons attack mot henne och hennes vänner som någonting som spelar Sverigedemokraterna i händerna. Ullgren passar därmed inte bara på att insinuera att Ohlsson håller sig med dåligt sällskap utan passar också indirekt på att helgonförklara sig själv. "Verkligheten" är den stora förlorare på Ohlssons agerande konkluderar Ullgren resonemanget.

Det fortsätter i samma stil. Ullgren står för Det Goda, Ohlsson är det barnsliga egostiska förgrämda offret som till skillnad från Ullgren inte bryr sig om de svaga i samhället. Ohlssons är dessutom en gammal gubbe, snart 50 år fyllda. Bara en sån sak.

Efter att i början av sin krönika ha förnekat existensen av en kulturvänster sedan 70- och 80-talen väljer därefter Ullgren att i slutet av densamma att utmåla sig som en del av vänstern snarare än kulturlivet. I denna nya roll passar hon därefter på sig att utmåla sig själv som ett offer för samma drev som fällde Juholt.

Ohlsson och Ullgren har skrivit varsin krönika. Båda är kaxiga. Båda är svepande. Båda är arga och bitvis bittra. Men där Ohlssons är rolig, vass och tankeväckande är Ullgrens uppblåst, tråkig och poänglös. Till och med den radikala Åsa Linderborg lyckades med konststycket att skriva en mer nyanserad replik än Ullgren.

2012-01-22

Drev, läckor och komplotter

En påfallande stor andel av svenskarna tycks idag vara av åsikten att det var ett hänsynslöst mediedrev som avsatte Håkan Juholt. Hans egna misstag tycks enligt samma personer mest handla om petitesser, och jämförelser med Carl Bildts och dennes påstådda "krigsförbrytelser" är ett återkommande tema i denna lätt konspiratoriska analys.

Det förefaller mig väldigt märkligt att så många socialdemokrater på vänsterkanten och vänsterpartister så lättvindigt avfärdar till exempel Juholts lägenhetsaffär. Den handlade trots allt om att någon med en månadslön på 150 000 kronor utöver detta lyfte 80 000 kronor om året i bostadsbidrag, varav hälften i direkt brott mot regelverket. Jag har väldigt svårt att tro att samma personer hade avfärdat det inträffade som en petitess om till exempel Reinfeldt hade gjort sig skyldig till samma sak...

Jag håller dock med om att det fanns ett inslag av drev över nyhetsrapporteringen. Varje misstag som Juholt begick blev som jag tidigare skrivit om till förstasidestoff direkt, även om samma misstag begånget av någon annan partiledare i vissa fall förmodligen knappt hade lett till ens en notis i tidningarna. Men att utmåla det som en komplott från medias eller högerns sida blir bara löjligt.

Övriga partier har legat väldigt lågt under hela historien. Juholt själv har å sin sida generöst försett media med material att skriva om. Om det fanns en komplott med i sammanhanget så orkestrerades denna i så fall från Sveavägen 68. Resultatet från vartenda möte har läckt ut till media direkt, och tidningarna har därför i detalj kunnat beskriva vad som skett på alla slutna möten, vem som tycker vad och vem som ogillar vem. Juholts avgång och formerna för denna slogs upp stort av media ett halvt dygn före den faktiskt inträffade, trots att ytterst få människor hade varit med på det aktuella mötet och således visste vad som hade hänt eller vad som därefter skulle ske.

Vad vi har bevittnat har varit resultatet av ett veritabelt inbördeskrig inom det socialdemokratiska partiet, en orgie i krypskytte, dolkstötar, illojalitet, auktoritetsundergrävande, falskspel och falska handslag och lojalitetsförsäkringar. Juholt själv är inte oskyldig i sammanhanget heller, han rapporteras ha spelat precis samma roll själv under tiden före Mona Sahlins avgång.

I bästa fall har detta bottnat i en strävan att från kombattanternas sida nå ut med sina respektive politiska övertygelser. Mer sannolikt är nog tyvärr att det i många fall snarare handlat om omsorg om den egna karriären. Resultatet är att det parti som en gång sågs som statsbärande idag har blivit till en dokusåpa.

Ab, Ab, Ab, Ab, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SR, Exp, Exp

http://admin.twingly.com/UserPages/Abuse.aspx

Vilka är ni egentligen, ni som abuseanmäler precis allt, alldeles oavsett ämne och ton?

Min gissning? Ungefär samma sorts människor som medverkar i Ring P1, möjligtvis några år yngre. Hoppas att ni känner er allmänt tillfreds med er tillvaro.

2012-01-21

Juholt fick deras fulla stöd - och avgick


Att historien Juholt slutade med att han först fick det verkställande utskottets oreserverade stöd och därefter valde att avgå är ganska talande. Hela denna turbulenta tid har präglats av falskspel och att de tunga namnen vägrar tala klarspråk. Likväl har många ofta passat på att kritisera honom ändå, efter att ha försvarat honom har de passat på att subtilt och mellan raderna framföra förödande kritik. Men då endast så inlindat och vagt att de dagen efter har kunnat slå ifrån sig alla anklagelser om kritik som absurda.

Medieuppgifterna om att Juholt gick med på att avgå mot att han först fick det verkställande utskottets stöd verkar välunderbyggda, och i så fall var såklart avgången ett storslaget sista exempel på detta. Att detta är genomskinligt som en glasruta tycks inte bekomma de inblandade, inte ens när de politiska kommentatorerna öppet hånskrattat åt det politiska spel som pågått.

Det fanns såklart ett inslag av mediedrev mot Juholt. Alla hans misstag blev toppnyheter direkt, även i de fall de säkerligen hade fått passera relativt obemärkt förbi om de bara hade blivit yppade av någon annan partiledare. Juholt fick förmodligen också delvis klä skott för den nya politiska verklighet Socialdemokraterna idag har vaknar upp i. De har ännu inte riktigt insett att de inte längre är Partiet med stort P, att regeringsmakten inte längre kan tas för given eller att perioder i opposition inte längre kan avfärdas som enstaka historiska parenteser. I ett sådant läge är det såklart alltid bekvämt att utse en syndabock istället för att påbörja en smärtsam självrannsakningsprocess.

Klart är dock att Juholt däremot begick alldeles för många misstag och att det som skedde idag förmodligen var oundvikligt. Utan Juholt så kommer den svenska politiken bli avsevärt mycket tråkigare, men den kommer förhoppningsvis i gengäld bli bra mycket vassare. En regering utan en fungerande opposition kan snabbt drabbas av hybris och fartblindhet, alldeles oavsett partifärg.

Att SVT drabbades av tekniska problem som de inte lyckades lösa förrän denna historiska presskonferens redan var över var för övrigt under all kritik. SVT:s tycks ha stora problem på detta område och just "tekniska problem" lägger påfallande ofta ett löjets skimmer över Aktuellt och Rapports direktsändningar.

SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Ab, Ab, Ab, Exp, Exp, Exp, Exp, Ab, SR, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT

2012-01-19

Bankerna spottar sina kunder i ansiktet

"Tre av de fyra storbankerna drar drastiskt ned på antalet kontor där man kan ta ut och sätta in pengar över disk. På omkring 330 av landets 1 200 kontor kommer kontanthanteringen att ha försvunnit vid halvårsskiftet", skriver DN.

Det är fullt förståeligt att bankerna vill minimera kontanthanteringen eftersom denna är förenad med stora kostnader och risker. Den är också i grund och botten onödig i en tid då bankkorten är så spridda som de är. Om bankerna tog ut en avgift för alla former av kontanthantering så skulle jag inte ha något att invända, det finns trots allt alternativ.

Vad bankerna gör är dock det diametralt motsatta. När deras kunder övergår till kort istället för kontanter passar de på att kalla detta för en "tjänst", och börjar därefter ta betalt för denna. Samtidigt passar de på att även ta betalt av handlarna som erbjuder sina kunder kortbetalning, bankerna gör ju trots allt även dessa en "tjänst".

När de därefter kan rationalisera bort bankkontor efter bankkontor kan förstås kunderna heller inte längre gå till banken ens för att utföra de bankärenden som inte innefattar någon kontanthantering, men bankerna har såklart en lösning på detta med! Genom att öppna en Internetbank kan bankerna inte bara spara pengar genom att överlåta det arbete de själva tidigare utförde på dig, de kan också passa på att ta betalt av dig en gång till! Med en rejäl dos magi har nämligen även denna för bankerna väldigt lönsamma försämring av servicen blivit till en "tjänst" som de "erbjuder" sina kunder.

Utöver detta kommer såklart de dåliga eller obefintliga räntor banken erbjuder dig, de dåliga fonder som deras "rådgivare" (det vill säga "försäljare") så varmt rekommenderar dig att investera i och de "förvaltningsavgifter" de passar på att ta ut även när dina fonders värde störtdyker. Och då har jag ändå inte ens berört hur deras oansvariga affärer med statspapper och andra högrisktillgångar har bidragit till att äventyra en hel kontinents framtid.

Det är idag i stort sett omöjligt att inte bli blåst av sin bank, men det finns i alla fall några saker man som bankkund kan göra för att minimera sina förluster. Är räntesatsen på ditt lönekonto noll procent så öppna ett konto med förmånligare villkor. Sådana finns, men din bank har troligtvis inte funnit det viktigt att "rådgiva" dig om detta. Och om du har fonder, sälj dem och sätt in pengarna på ett räntebärande konto istället. Låt dem därefter vara kvar där åtminstone så länge eurokrisen fortfarande pågår.

SvD, DN, DN, DN

2012-01-18

Juholt och aporna med skrivmaskiner

Det sägs att om man ger en miljon apor varsin skrivmaskin så kommer någon av dem, om man bara väntar tillräckligt länge, till slut att skriva Bibeln eller Shakespeares samlade verk. Well...

När det kommer till Håkan Juholt så har dennes förkärlek för att tala först och tänka sedan numera blivit närmast legendarisk. Inte nog med att kameror, mikrofoner eller direktsändningar sällan avhåller honom från att praktisera denna sin specialitet, han tycks dessutom göra det så fort han får chansen.

När schabblet om skuggbudgeten nästan var bortglömt lyckades Juholt och Waidelich själva göra frågan till förstasidestoff igen. Restaurangmomsen är som bekant i Juholts värld en dålig borgerlig idé, fastän hans eget parti gick till val på exakt samma fråga. Det är regeringen som sålt ut Sverige, alldeles oavsett huruvida hans eget parti är lika skyldiga till privatiseringarna i vården och skolan eller ej. Och David Camerons vägran att ansluta sig till europakten är förkastlig, men likväl bör Sverige följa i Storbritanniens fotspår...

Men vänta lite nu, hur var det nu med de där aporna egentligen? Om tillräckligt många apor med varsin skrivmaskin till slut kommer skriva Shakespeares samlade verk kanske också Juholt, efter tillräckligt många direktsända juholtare, faktiskt råka snubbla på sanningen?

Själv börjar jag åtminstone att misstänka detta, för med motståndet till europakten så är Juholt inne på precis samma linje som jag själv. Jag skall förstås undvika att läsa alltför mycket in i detta. Juholts bakomliggande resonemang - förutsatt att han faktiskt har resonerat - skiljer sig förmodligen väsentligt från mitt eget, och hans upprördhet över hur David Cameron hade mage att dela hans ståndpunkt får definitivt inte plats i åtminstone mina egna förklaringsmodeller...

Detta väl sagt så har här ändå någonting mycket intressant skett. Till spekulationerna kring apornas eventuella framgångar med sina skrivmaskiner kan nu för första gången empiriska belägg läggas fram!

Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, Exp1, Exp2, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SVT1, SVT2, SVT3, SR1, SR2

Misstro alltid vad som påstås i media

Nyhetsrapportering är viktigt. Omvärldsrapporteringen styr i mångt och mycket våra liv, och inte sällan influerar den också beslut vi tar som kommer att påverka oss i många år framöver; vilken mat vi skall ge våra barn, huruvida vi skall våga försätta oss i mångmiljonskuld för att kunna köpa ett hus, huruvida vi bör spara inför sämre tider, huruvida vi bör sälja våra fonder och så vidare.

Att världen har krympt är en klyscha som ofta upprepas, men den är ändå alldeles för stor för att vi själva skall kunna undersöka hur allting som påverkar oss i vår vardag verkligen förhåller sig. Nyhetsförmedlingen spelar en väldigt viktigt i detta sammanhang. Den fungerar som ett ombud för allmänheten, den tar sig tid att kontrollera fakta och rapporterar sedan så objektivt som möjlig så att vi som läsare, tittare och lyssnare kan lita på vad som sägs, och därefter fatta välgrundade beslut. I teorin, det vill säga. Verkligheten ser såklart väldigt annorlunda ut.

Man skall såklart vara försiktig när man uttalar sig om den här sortens händelser, det är mer regel än undantag att medias beskrivningar av dem är väldigt ensidiga, överdramatiserade eller utelämnar viktiga detaljer inledde jag den åttonde januari mitt inlägg om innebandyhistorien, men jag kunde då inte ana hur rätt jag hade. Historien visar sig nu bottna i ett missförstånd från pojkens sida. Pojken trodde sig ha blivit övergiven av sin pappa och berättade i sin förtvivlan detta för någon närvarande vuxen.

Efter att en blogg återberättade missförståndet så tog det därefter inte lång tid innan händelsen blev en huvudnyhet i media. Om det hela hade begränsats till Aftonbladet och Expressen hade det varit en sak, men händelsen blev en huvudnyhet på bred front och varken SvD:s, DN:s eller SVT:s rapportering skilde sig väsentligt från kvällstidningarnas. Detta trots att ingen reporter hade någonting annat än andrahansuppgifter att gå på och trots att ingen vid tidpunkten i fråga förmodligen ens visste vilka de inblandade var.

De flesta större nyhetsförmedlare har sedan ett antal år tillbaka valt att inte längre publicera några aprilskämt. De har i regel motiverat detta beslut med att aprilskämt är vilseledande och kan urholka allmänhetens förtroende. Historier som den om innebandypojken visar dock med all önskvärd tydlighet att media kan såväl vilseleda som urholka allmänhetens förtroende lika effektivt alla andra dagar på året. Personligen tror jag att aprilskämt är en väldigt nyttig demokratisk övning för samhällsmedborgarna, vi är säkert många som någon gång svalt de mest absurda av amsagor denna dag utan att reagera särskilt mycket, helt enkelt för att vi lite till mans tenderar att slentrianmässigt ta allt som påstås i media för sanning.

Sanningen är förstås att media, som alla andra institutioner, har en agenda. Ibland är den att sälja lösnummer, ibland är den att bräcka Den Konkurrerande Kanalen, ibland är den att inte stöta sig med annonsörerna och ibland är den helt enkelt att lära allmänheten att tänka Rätt. Medias agenda sammanfaller dock långtifrån alltid med vår egen, och därför är det viktigt att alltid minnas vad den egentligen är: någon annans sanning.

DN1, DN2, Exp, SVT, SR, SvD1, SvD2 SvD3, GP

2012-01-17

Låt den grekiska tragedin få ett slut

Efter alla strejker och våldsamma demonstrationer så skulle man kunna tro att den grekiska regeringen har vidtagit radikala åtgärder och att landets underskott åtminstone minskar. Det gör det inte, det ökar!

Grekland förhandlar i dagarna med IMF, ECB och EU-kommissionen om utbetalningar av nya stödlån på i storleksordningen 100 miljarder kronor. Ambitionen är att Grekland om åtta år skall ha sänkt sin statsskuld från 160 till 120 procent av BNP, inte främst genom en balanserad budget eller amorteringar utan genom skuldavskrivningar.

Huruvuda det kommer bli någon mer utbetalning är dock en öppen fråga och en företrädare för Fitch, ett av de tre stora kreditvärderingsinstituten, säger idag högt vad alla egentligen innerst inne redan vet: Det borde inte vara en överraskning för någon vid det här laget. Grekland är insolvent. Landet kan inte betala sina skulder, så betalningar kommer att ställas in. Med andra ord: Grekland kommer att gå i konkurs.

Fitch har såklart rätt. Den grekiska regeringens tafatta och halvhjärtade åtstramningsförsök har inte ens fått underskottet att minska, landet är skuldsatt upp över öronen och varje nytt försök till åtstramningar möts av våldsamma demonstrationer och paralyserande strejker med fackföreningarnas goda minne. Att ge Grekland stödlån är ungefär lika konstruktivt som att ge en flaska vodka till en alkoholist.

En grekisk konkurs skulle såklart ge obehagliga spridningseffekter, eftersom detta skulle leda till att de utländska banker som så totalt oansvarigt under många år höll landet med lån också riskerar att falla. Detta är dock när det kommer till kritan inget hållbart argument för att fortsätta hålla Grekland under armarna.

Landets underskott ökar, som sagt, det minskar inte och statsskulden ökar såklart därför i ännu högre takt. En grekisk konkurs är oundviklig, och ju senare den kommer desto värre blir den. Ett nödlån idag undviker en katastrof för stunden, men gör den i gengäld betydligt värre då den kommer i morgon. Om man vill mildra spridningseffekterna vore det betydligt klokare att använda de pengar som idag lånas ut till Grekland till att istället stödja de utsatta bankerna. Bankerna må vara oansvariga, men de är åtminstone intresserade av att gå med vinst.

Så länge euroländerna fortsätter att hålla Grekland under armarna finns det heller ingen som helst anledning för Sverige att stödja varken de meningslösa försöken att rädda Grekland eller ansluta sig till europakten. Vi har sunda statsfinanser, eurozonen har det inte, och så länge eurozonen fortsätter att köra rakt mot stupet med gasen i botten bör vi hålla våra finanser så fristående från eurozonens som det bara går. Vi kommer drabbas hårt nog ändå, när den stora eurokollapsen kommer.

E24, Ab, SVT, SR, DN, SvD1, SvD2

2012-01-16

Det är lättare att blunda för den amerikanska verkligheten

Är USA näst på tur att få sänkt kreditbetyg, frågar sig SvD:s Wall Streetblogg. Om kreditvärderingsinstitutens beslut i frågan baserar sig det minsta på verkligheten så kan svaret på frågan bara bli ett rungande ja.

USA har en statsskuld på över 100 procent av BNP och ett budgetunderskott på ofattbara 40 procent. Merparten av den amerikanska statsskulden har tillkommit under George W Bush och Obama. Tabellen nedan illustrerar hur skulden har ökat under de tre senaste presidenterna.

PresidentÖkad skuld ($1000 miljarder)Ökad skuld (%)
Clinton120
Bush6,5110
Obama2,520

Under Clintonåren skedde ökningen i mitten av den första mandatperioden, varpå statsskulden låg still. Efter att Bush tog över och sänkte skatterna så tog ökningen snabbt fart igen. I slutet av Busheran kom finanskrisen och ökningstakten tilltog snabbt i samband med det räddningspaket som sjösattes i samband med detta. Fler räddningspaket kom sedan under Obama, samtidigt som det politiska modet att skrota Busherans skattesänkningar saknades.

I slutet av 2011 nådde statsskulden till sist den symboliskt viktiga nivån 100 procent av BNP. Samtidigt hade landets politiker grävt ned sig djupt i sina skyttegravar. Båda de politiska partierna sätter effektivt krokben för alla försök att få till en kompromisslösning för att få ordning på den uppkomna situationen.

Sänkningen av såväl EFSF:s som nio euroländers kreditbetyg var välförtjänt. Många av dessa länder hade dock bättre ordning på sina finanser än USA. Att det amerikanska kreditbetyget inte har sänkts för länge sedan beror på att kreditvärderingsinstituten är hemmablinda. De är alldeles för vana vid att att USA som solitt, stort och mäktigt för att se vad det egentligen är som händer. Att långivarna fortfarande är beredda att köpa amerikanska statspapper till låg ränta beror på att de inte har lärt sig av historien utan fortfarande litar på kreditinstituten, trots att dessa gav ompaketerade subprimefordringar högsta betyg under åren före finanskrisen.

Viktigare än så är dock att hela finansvärlden präglas av ett stort mått av önsketänkande och självbedrägeri när det kommer till USA. Den amerikanska ekonomiska verkligheten är helt enkelt för hemsk för att ta till sig. Då är det mycket lättare att blunda för det uppenbara och låtsas som att problemen är begränsade till Europa.

DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, E24-1, E24-2, E24-3, E24-4, E24-5, SR1, SR2, SR3, SVT1

Han trampade i klaveret direkt

Igår återvände Juholt till politiken efter ens tids semester i Mexiko, dit han gissningsvis hade förpassats i tillfällig politisk karantän av sitt parti. Personalen på partikansliet hade säkert några sköna veckor, de fick en välbehövlig paus från den närmast ständiga krishantering som de tidigare hade fått ägna sin tid åt under Juholts ordförandeskap, och kunde koncentrera sig på att göra sitt jobb istället. I någon mening var det kanske egentligen inte främst Juholt som var på semester där han befann sig på en annan kontinent, utan hans kollegor på jobbet här hemma.

Igår var dock denna karantän över, och Juholt gjorde comeback på Folk och försvars rikskonferens i Sälen. Därefter tog det inte mer än en dag för honom att återställa allt till det normala. That's right, Juholt anklagade idag regeringen för att ha gjort upp med Sverigedemokraterna om försvaret och väljer därmed att bortse från att de aktuella besluten togs före valet 2010, och således också före SD kom in i riksdagen.

Juholts senaste klavertramp är nu en huvudnyhet i media, samtidigt som detta sker lyckas han nu med lite hjälp från Waidelich återuppväcka cirkusen kring a-kassan igen lagom till att väljarkåren hade glömt bort schabblet kring skuggbudgeten. Telefonerna går säkert varma på Sveavägen och ledande socialdemokrater är säkert i full fart med att såväl vråla rätt ut som att skicka SMS och smida konspiratoriska planer bakom Juholts rygg.

På partikansliet dras det, får man förmoda, en djup kollektiv suck. "Jaja, det var skönt så länge det varade" kan man föreställa sig att personalen tänker för sig själva och rycker på axlarna. Därefter drar krishanteringen igång med full kraft igen.

SVT1, SVT2, DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SR, Ab1, Ab2

2012-01-15

Juholt utsläppt från karantänen

Vän av ordning har måhända noterat att det varit väldigt tyst kring Håkan Juholt på senare tid. Tystnaden har nu fått en förklaring, Juholt har varit i Mexiko. Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att anta att avsikten med detta förmodligen har varit att genom att tillfälligt hålla Juholt i karantän ge hans kollegor en tids arbetsro, även om säkert såväl Juholt själv som övriga ledande företrädare för hans parti skulle förneka detta.

Väl tillbaka fortsätter emellertid Juholt nu ungefär där han slutade. Det numera ökända talet om hatet i journalisternas ögon fortsätter nu med liknande konspiratoriska utläggningar om "ryktesspridning". Han påpekar emellertid också att ryktena tycks vara på väg att "ebba ut", men utan att sätta detta i samband med sin egen långa frånvaro från rampljuset.

Väl hemma i Sverige fick så Juholt frågan om han ljugit i samband med frågan om höjningen av a-kassans vara eller icke-vara. "Nej det har jag sannerligen inte gjort", besvarar Juholt frågan och tycks därmed bekräfta Waidelichs version, i vilken den senare själv tog på sig hela skulden för turbulensen kring skuggbudgeten. Måhända talar Juholt sanning, men i så fall är detta i så fall ett tecken på att hanteringen av skuggbudgeten har skötts så långt ifrån professionellt som det bara går att komma.

Att det sedan tog så lång tid för Waidelich och Juholt att förklara detta och att det därtill skedde när Juholt befann sig på en annan kontinent förefaller dock minst sagt misstänkt. Personligen tycker jag det verkar betydligt mer sannolikt att det internt i partiet bestämdes att Waidelich här fick ta på sig rollen som syndabock. När det kommer till kritan finns det liksom ändå inte längre någon som tar honom på allvar och även om Juholt sitter kvar fram till valet är det en betydligt mer öppen fråga om Waidelich gör det.

"Jag är en bättre människa i dag än vad jag var i december", förklarade Juholt inför den samlade journalistkåren i Sälen. Huruvida detta betyder att han inte längre ångrar sin ursäkt för att han under flera år lyft 40 000 kr om året för mycket i bostadsbidrag framgår däremot inte.

SR, SVT1, SVT2, SvD, DN, Exp

Palestina i perspektiv

Årtal   FolkFördrivna* människor    Förlorat territorum (km²)
1945Tyskar12 000 000112 000
1923Greker1 500 000-
1945Polacker1 200 000187 000
1948Araber700 00022 072

Det palestinska folket har fått genomlida en serie fruktansvärda tragedier. Detta fortsätter än idag, den palestinska rörelsefriheten på Västbanken är kraftigt begränsad och palestinskt land blir ofta beslagtaget för vägbyggen, avspärrningar och bosättningar. Det finns goda skäl att skarpt kritisera och ifrågasätta Israel för vad som pågår.

Vad jag med diagrammet ovan vill visa på är dock hur oproportionerligt den palestinska frågan har blåsts upp jämfört med andra historiska tragedier. I fallen med de övriga folkfördrivningarna i listan ovan har situationen normaliserats för länge sedan. Om grannländerna hade integrerat de palestinska flyktingarna istället för att använda dem som brickor i ett politiskt spel hade 1948 för de flesta svenskar varit praktiskt taget lika okänt som 1923.

Västbanken och Gaza har en yta ungefär dubbelt så stor som Blekinges. Hela det gamla brittiska mandatet Palestina har en yta mindre än Småland, eller om man så vill en yta motsvarande en tiondel av det av Marocko ockuperade Västsahara, eller det mellan flera stater uppdelade Kurdistan. Nordkoreanerna är dubbelt så många som palestinierna och lever under fruktansvärt mycket svårare omständigheter, ändå fylls inte tidningarnas kultursidor dag efter dag av artiklar om deras umbäranden.

Det palestinska folket är offer för en tragedi. Men det är en tragedi som har politiserats något enormt, och det är en tragedi som år efter år tillåts totalt överskugga långt mycket värre pågående tragedier.

* I fallet med palestinierna så handlade det inte bara om att folk fördrevs, utan även om att många lämnade sina hem efter att blivit uppmanade till detta av arabstaternas ledare.

SVT, SR1, SR2, SR3, SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, Exp

2012-01-14

Ett globalt pyramidspel

Ett pyramidspel fungerar så länge hoppfulla nya deltagare ansluter sig till detsamma i en allt snabbare takt. De som först går med i spelet - det vill säga de deltagare som befinner sig i pyramidens topp - har goda utsikter att gå med vinst. De som ansluter sig i slutet av spelet - pyramidens bas - kommer däremot förlora hela insatsen. Till saken hör såklart att de senare är betydligt fler.

Ett pyramidspel kan bara fungera med en oändlig befolkning, och eftersom jordens befolkning förvisso är rekordstor men ändå högst ändlig så kommer inget pyramidspel någonsin att fungera. Bernie Madoff blev dömd till 150 års fängelse för att ha organiserat ett, när ett annat kollapsade i Albanien 1996 ledde detta till väpnat uppror. Att pyramidspel är olagliga är därför knappast förvånande, men vad som sällan sägs är att vi med politikernas och lagens goda minner alla är deltagare i ett.

En ökad befolkning i västvärlden anses inte bara önskvärd utan också ofta nödvändig, eftersom våra pensionssystem skulle kollapsa utan tillförsel av unga personer som arbetar och betalar den skatt som skall bekosta pensionsutbetalningarna. När denna arbetskraft sedan i sin tur når pensionsåldern så kommer ett ännu större antal nya unga arbetande skattebetalare behövas för att försörja dessa, och så vidare. I samma stund som denna utveckling bryts kommer de västerländska pensionssystemen att kollapsa.

Därtill kommer såklart den ekonomiska tillväxten. Denna förutsätts inte bara fortsätta för evigt, utan hela vår civilisation står och faller med att den gör det. Den ständigt ökade skuldbördan i världen som har orsakat såväl finanskrisen som den nuvarande skuld- och eurokrisen förutsätts i första hand inte lösas genom amorteringar, utan genom tillväxt. Genom tillväxt förutsätts räntekostnaderna bli en allt mindre del av ländernas BNP, vilket kommer möjliggöra dels fortsatt betalning av de gamla lånens ränte- och amorteringskostnader, dels tillåta samma länder att öka skuldbördan i ännu snabbare takt.

På samma sätt förutsätts också enskilda människor och företags skuldsättning kunna öka i samma takt. De rekordhöga lån som de skenande bostadspriserna orsakat anses inte vara något problem, för den framtida tillväxten kommer betala för de skulder vi drar på oss idag. Den som med miljonskulder bor i en villa eller bostadsrätt anses inte bara ha en fullt jämförbar ekonomi med den som skuldfri bor i en hyresrätt, den anses till och med göra en betydlig bättre affär. Tillväxten förutsätts borga för ständigt ökande bostadspriser, och således förutsätts att varje framtida bostadsförsäljning kan göras med vinst.

Problemet är bara att i fallet med såväl pensionssystemen som tillväxten så bygger dessa mekanismer på precis samma antaganden som pyramidspelen. För att pensionssystemen skall fortsätta att fungera så måste världens befolkning öka för evigt. Detta faller såklart på sin egen orimlighet, tvärtom så är överbefolkning redan ett stort problem. Vad den eviga tillväxten beträffar så förutsätter detta inte bara att energikällor som olja och de andra råvaror som möjliggör civilisationen finns tillgängliga i oändliga mängder, det förutsätter dessutom också att produktionen av samma tillgångar ständigt kommer att kunna ökas i exponentiell takt.

Detta är såklart dock inte fallet, oljeproduktionen är på god väg att nå sin topp och samtidigt är metaller rekorddyra. De lättillgängliga fyndigheterna är uttömda sedan länge och det blir nu allt svårare och dyrare utvinna mer. Därtill så kommer inom en inte allt för avlägsen framtid även de fosfattillgångar som det industrialiserade jordbruket är helt beroende av också att börja sina, och detta i en tid då de förutsätts räcka inte bara till mat utan även till produktion av biobränslen.

Om du organiserar ett pyramidspel i liten skala blir du en bedragare. Om du hjälper till att organisera ett pyramidspel i världsomspännande skala blir du poliker eller ekonom.

SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SVT1, SVT2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, DN1, DN2, DN3

Den svåra konsten att trycka på rätt knapp

"Att likna Sveriges riksdag vid ett knapptryckarkompani är inte helt nytt", inleder SvD idag en recension av boken Knapptryckarkompaniet av den före detta riksdagagsledamoten Anne-Marie Pålsson. När en före detta ledamot beskriver riksdagen som ett organ vars huvudsakliga uppgift är att rösta enligt partilinjen så finns det såklart anledning i att lyssna på kritiken. I synnerhet då den svenska riksdagen i en internationell jämförelse har väldigt många ledamöter och dessa därtill åtnjuter allehanda former av förmåner och generösa politikerpensioner.


Vad jag reagerar mest över är dock den bild som SvD låter illustrera artikeln. Bilden visar det knappsystem som används vid riksdagsvoteringar. Detta system är som synes pedagogiskt utformat, med såväl beskrivande texter som tydlig färgkodning. Detta har emellertid inte hindrar riksdagsledamöter från att vid ett flertal tillfällen rösta fel i voteringar. Att detta ibland sker när många beslut tas samtidigt är förståeligt, men när det sker i viktiga frågor och först efter en lång debatt är det desto mer uppseendeväckande.

En reducering av riksdagens storlek kombinerat med ett starkare inslag av personval skulle få till följd att konkurrensen om platserna blev betydligt hårdare. Kanske skulle detta även leda till att kvaliteten på våra folkvaldas arbete gick upp ett steg eller två...

SvD1, SvD2

2012-01-12

Moralismens unkna ansikte

När man ser tillbaka på Studio S:s numera legendariska reportage om videovåldet eller Siewert Öholms ökända varningar för hårdrockens skadeverkningar kan det lätt framstå som att vi har blivit mer upplysta sedan dessa program sändes. En snabb titt i dagens nyhetsflödande gör det dessvärre smärtsamt tydligt att så inte är fallet. Debatten om datorspelens skadeverkningar är inte bara långt ifrån död, den har nu också lett till ett präktigt forskargräl. Det finns säkert en och annan risk med våldsamma datorspel, det finns säkert också en och annan fördel. Vetenskapligt belagda för- och nackdelar kan dock snabbt hamna i skymundan när det finns en agenda med i bilden.

Jag misstänker dock att i det aktuella fallet så handlar debatten i grund och botten inte om forskning, utan om moralistiska principer. Kan vetenskapen tillhandahålla ett argument eller två som styrker din tes är dessa såklart välkomna, men skulle den tillhandahålla det motsatta så är detta knappast något som kommer med i din rapport. Det skulle förvåna mig om inte de nu aktuella forskarna i själva verket är människor som redan från början på rent principiella grunder hyste en djup misstänksamhet mot de våldsamma datorspelen. Jag misstänker därför att deras forskning mest bör ses som ett försök att klä deras moralistiska hållning i vetenskapliga termer.

Samtidigt håller Kristdemokraterna regeringen gisslan i frågan om kravet på sterilisering i samband med könsbyte. Dagens kristdemokrater är mediatränade nog att inte motivera detta med vare sig Gud, gamla testamentet eller tal om "onaturligt beteende". De försöker istället framställa sig som visa och reflekterande, och gömmer sin unkna moralism med motiveringen att "det är viktigt att vi står fast vid försiktighetsprincipen och inte rusar iväg med lagstiftning. Den här frågan behöver vi titta lite djupare på". Att människor själva skulle vilja ha ett ord med i spelet om sin framtida fortplantningsförmåga har uppenbarligen inte fallit dem in.

Moralismen är en unken ideologi. Den undergräver forskningens oberoende och den förhindrar människor från att leva sina liv i fred, utan att andra människor lägger sig i med vad de inte har att göra.

2012-01-11

Restaurangerna blåser sina kunder igen

När livsmedelsmomsen en gång i tiden halverades så blev för en tid priset på restaurangernas hämtmat lägre än kostnaden för att äta på plats. Efter några år försvann denna skillnad, priset på hämtmat blev detsamma som serveringspriset och mellanskillnaden gick rätt ned i krögarens fickor.

När restaurangmomsen nu sänks så försvinner denna momsskillnad, och det rimliga vore förstås att priset på båda varianter sjönk. Så har dock inte blivit fallet, även denna gång tycks de flesta krögare välja att behålla mellanskillnaden för sig själva. Undantaget är de stora snabbmatskedjorna, som i och för sig efter några år valde att snuva sina kunder på momssänkningen förra gången det begav sig, men nu slår på stora trumman och betonar det självklara i att sänkningen endast skall komma kunderna till godo.

När euron infördes valde lagstiftade många länder om att alla priser under en övergångsperiod skulle anges i både euro och den gamla valutan. Detta gjordes för att minska sannolikheten att handlare skulle passa på att höja priset i samband med bytet. På precis samma sätt borde den nu aktuella momssänkningen ha villkorats med att restaurangerna under 2012 tvingades ange både det nuvarande priset, vad motsvarande rätt kostade före sänkningen och skillnaden i restaurangens förtjänst mellan dessa. På så sätt hade det åtminstone blivit väldigt tydligt vilka restauranger som nu passar på att kraftig öka sin förtjänst på kundernas bekostnad och vilka som inte gör det.

2012-01-10

En värld i sönderfall

Det Grekland som en gång var den europeiska civilisationens vagga riskerar nu att bli dess fall.

Så sent som i slutet av förra året fick Grekland ännu ett nödlån på tiotals miljarder euro. De pengarna är nu slut. När de baltiska staterna råkade illa ut i spåren av finanskrisen 2008 genomdrev dessa länders regeringar hårda besparingsåtgärder. Dessa åtgärder var såklart impopulära och drabbade många enskilda hårt, men det fanns ändå en stor förståelse för dem och tack vare dessa åtgärder sitter dessa länder idag i en betydligt bättre sits.

Grekland å sin sida försöker inte ens. De ester som 2008 fick acceptera kraftigt försämrade villkor och de slovaker vars levnadsstandard ligger långt under grekernas får nu vara med och betala för att Grekland under 2012 skall få låna ytterligare närmare 800 miljarder kronor. Denna siffra motsvarar grovt räknat halva det totala årliga svenska skatteuttaget, och den går till ett land med endast fyra miljoner invånare fler än Sverige.

Dessa pengar behövs för att grekerna även fortsättningsvis skall kunna pensionera sig även före 65, för att 30 000 grekiska onödiga statsanställda skall kunna få ha kvar sina jobb ännu ett år och för att grekerna i största allmänhet skall slippa genomlida den hårda svångremspolitik som balterna fick genomgå. Att chefen för den grekiska statistikmyndigheten Eisat kallades till förhör och blev misstänkt för att ha "förråt landets intressen" efter att han i statistikform publicerade sanningen om landets ekonomi är ganska talande exempel på landets avsaknad av krisinsikt. Utbredda förhoppningar om avskrivning av "olagliga lån" är ett annat.

De 800 miljarder kronor som 2012 kommer "lånas" ut till Grekland kommer aldrig att betalas tillbaka. Det finns ingen politisk vilja i Grekland att på allvar ta itu med problemen. Folket som levt gott på de lånade pengarna låtsas som att de själva inte varit en del av problemet, och vägrar att vare sig betala sina skatter eller acceptera den ekonomiska realiteten. Landets korrupta politikerkår å sin sida prioriterar sina egna karriärer framför landets framtid.

Grekland kommer att gå i konkurs och Grekland kommer att tvingas lämna euron. Ingen stabilitetspakt i världen kommer att förhindra detta, och de nödlån som ges till Grekland förvärrar bara situationen då högre skulder är det sista landet behöver. Endast önsketänkande, politisk prestige och kanske förhoppningen om att den slutgiltiga kraschen skall inträffa på någon annans vakt får Europas politiker att blunda för detta.

I resten av världen ser det tyvärr inte så mycket bättre ut. Den amerikanska statsskulden har nu, tack vare landets skyhöga budgetunderskott på 40 procent, i dagarna som väntat nått den magiska gränsen 100 procent av BNP. Samtidigt som detta sker är de amerikanska partiernas kompromissvilja är mindre än någonsin. Obama försöker genomdriva sin i Amerika väldigt kontroversiella sjukvårdsreform samtidigt de republikaner som i ett smutsigt spel tävlar om att få bli den som utmanar honom senare i år rörande eniga om att samma reform skall stoppas men att Busherans skattesänkningar skall bestå. Att mötas någonstans på mitten tycks uteslutet.

Som om de europeiska och amerikanska problemen inte var illa nog så uppgår det budgeterade japanska underskottet i år till ofattbara 50 procent, därtill i ett läge där statsskulden redan har nått svindlande 220 procent av BNP. De politiker som, för att säkra en valvinst eller två, har tillåtit skulderna att växa till dessa nivåer är bedragare på en nivå som får giriga börsmäklare, bedragare och bankomatskimmare att framstå som helgon i jämförelse.

SvD1, SvD2, SvD3, SvD4

2012-01-09

Har åren på Torp fått Persson att tappa förståndet?

Att enmanklubben för inbördes beundran Carl B Hamilton fortsätter att propagera för ett svenskt EMU-medlemskap förvånar knappast någon som följt vad denne man har att säga i frågan. Att vår gamle statsminister Göran Persson nu visar sig vara en fortsatt varm vän av ett svenskt medlemskap gör mig däremot minst sagt förvånad.

Under de år Persson var först finans- och sedan statsminister retade många av hans uttalanden och mycket av hans politik gallfeber på mig, men jag betvivlade inte ett ögonblick på att Sveriges ekonomi var i goda händer. Jag har under de år som gått sedan hans avgång vid ett flertal tillfällen kommit på mig själv med att sakna hans skarpa kommentarer - såväl de elakt dräpande som de intelligenta - i den svenska politiken.

Ingen skulle bli gladare än jag om Sverige en dag inom en inte alltför avlägsen framtid kunde ansluta sig till en välfungernde europeisk valutaunion, men tyvärr är denna förhoppning en sak och dagens verklighet en helt annan. Göran Perssons analys i EMU-frågan gör mig därför besviken, detta är inte den verklighetsförankrade Persson jag minns. Perssons förklaring till eurokrisen tycks gå ut att den orsakades av Internets intåg på scenen och att valutan sjösattes fem år för tidigt. Det europeiska samarbete i sönderfall vi ser omkring oss tycks däremot ha gått Persson helt förbi, eller endast framstå som en mindre olägenhet i hans ögon.

Det tycks ha gått utför med Perssons tänkande sedan han lämnade den politiska hetluften. Kanske åren i politisk exil på det numera riksbekanta Torp i Sörmland till slut har börjat ta ut sin rätt?

Fondförvaltarna lär knappast köpa för sina egna pengar

Samtidigt som 2012 verkar bli ett dåligt år för den svenska ekonomin skriver SvD:s Carolina Neurath om hur detta inte hindrar bankernas analytiker från att skönmåla situationen. "Av någon anledning är de ofta för optimistiska", konstaterar Neurath torrt.

Denna anledning stavas fondförvaltningsavgifter och courtage. Bankerna tjänar storkovan på att deras kunder köper värdepapper, fondförvaltarna tar betalt oavsett om fonderna stiger eller sjunker i värde och vanligtvis passar de dessutom på att ta betalt en gång till när kunderna sedan säljer. Att utmåla en optimistisk bild ligger såklart i bankernas eget intresse, men detta sammanfaller långt ifrån alltid med kundernas.

När bankerna talar om "köpläge" borde detta kopplas till en starkare skyldighet för bankerna att redovisa sina egna köp och försäljningar av värdepapper. Och när din bankkontakt ger dig "goda råd" om fonder, ställ då vederbörande mot väggen och fråga hur han eller hon själv investerar sina pengar, och varför. Den frågan skulle kunna bli inledningen till en väldigt intressant diskussion om sakernas tillstånd...

2012-01-08

Föräldraskapet är en skyldighet, ingen rättighet

Tidningarna skriver idag om en pappa som, missnöjd med sin sons innebandyprestationer, lämnade honom att utan ytterkläder gå hem till Stockholm från Uppsala. Man skall såklart vara försiktig när man uttalar sig om den här sortens händelser, det är mer regel än undantag att medias beskrivningar av dem är väldigt ensidiga, överdramatiserade eller utelämnar viktiga detaljer. Att många föräldrar - i regel pappor - hetsar sina barn i sportsammanhang är däremot någonting som få lär ha missat. Ofta i förhoppningen om att barnen skall förverkliga de drömmar som de själva aldrig lyckades uppnå, eller att att barnen skall växa upp till nya versioner av dem själva.

Sportföräldrar som beter sig som den aktuella pappan påstås ha gjort skadar ofta sina barn för livet, skadar deras självförtroende och förstör vad som borde vara de bästa åren i deras liv. Det finns dock många andra vanliga sätt på vilka föräldrar försummar den skyldighet de har gentemot de barn de har satt till världen. Många föräldrar prioriterar inte sina barns skolgång, de stimulerar inte deras nyfikenhet, de ser inte till att barnen gör sina läxor eller ser helt enkelt inte till att barnen är i skolan.

Andra föräldrar skaffar barn, trots att de egentligen inte har de ekonomiska förutsättningarna att göra detta. Att vissa barn växer upp i fattigdom är såklart ett samhällsproblem och en politisk fråga, men när föräldrarna sätter barn till världen utan att ha de ekonomiska möjligheterna att ge dem en trygg barndom kan föräldrarna själva inte frånsäga sig en stor del av ansvaret. Att föräldrar dessutom med motiveringen att deras ekonomi inte tillåter det försummar barnen, samtidigt som de äger en bil som de egentligen inte behöver eller har unnat sig själva en ny iPhone är andra sätt på vilka många föräldrar sviker sina barn.

Rätten till att bli förälder har diskuterats flitigt på senare tid. Vilka som skall få adoptera, vem som skall få genomgå provrörsbefruktning och hur många gånger. Intressanta och angelägna frågor, men i denna diskussion tenderar barnens rättigheter ofta att komma i skymundan. Att bli förälder är ingen rättighet, att vara förälder är däremot den största skyldighet man som människa kan ta på sig.

SvD1, SvD2, SvD3, DN, Exp, Ab, SR, SVT, GP, SydSv

2012-01-07

Guld - lika osäkert som börsen

Guld har blivit en populär investering i spåren av den stora osäkerhet som skuldkrisen medför. När guldpriset ständigt tycks öka samtidigt som börsen har blivit en usel och högst osäker investering, kan det förföriskt skimrande guldets framstå som en god investering.

Guldpriset har dock varierat våldsamt genom historien. Den som köpte guld 1973 fick visserligen se priset på sin investering öka i flera år, men hade vid en försäljning år 2005 gått plus minus noll. Den som investerade i guld 1980 hade efter mer än 30 år inte vid ett enda tillfälle kunnat sälja med en reell vinst. Och kom ihåg att världsekonomin 1980, precis som idag, präglades av många års kris, och börsen var en usel investering för den som ville skydda sina tillgångar.

Guld är en investering lika osäker som börsen. Och vid en börskrasch så skulle en gammal sanning göra sig påmind, guld går inte att äta. Människans fascination för guld går visserligen väldigt djupt och man kommer säkert fortfarande att kunna byta guld mot mat, men knappast till något som motsvarar dagens priser.

Klicka på diagrammet för en större version

Bankernas nya guldko

"Det som sker är en återgång till historiskt mer normala räntenivåer. Under perioden 2000-2006 var marginalerna väldigt låga. Då tog bankerna inte betalat för den risk som de tog", säger Roger Josefsson på Danske Bank i en kommentar till räntenivåerna på bolånemarknaden.

Man skulle av denna formulering nästan kunna tro att bankerna under 2000-2006 sysslade med något slags välgörenhet gentemot sina kunder, men detta är såklart inte fallet. Snarare handlar det om att bankerna var en del av den fartblindhet som ledde fram till finanskrisen år 2008. De låga räntorna under dessa år bidrog emellertid till att fastighetspriserna skenade. Detta var inget större problem för husköparna så länge räntorna var låga och lånen amorteringsfria, deras skulder var visserligen enorma men månadskostnaden förblev hanterbar.

Om räntenivåerna nu, som Roger Josefsson förutspår, återgår till normala nivåer så hamnar vi dock i ett helt annat läge. Fastighetsägarna kommer då få betala normala räntenivåer på lån som är abnormalt höga. Bankerna kommer därmed att under årtionden framöver kunna tjäna storkovan, vilket med råge kommer att kompensera för de låga räntevinster de gjorde 2000-2006. En krasch på den uppblåsta bostadsmarknaden är såklart allt annat än osannolik, inte minst i spåren av skuldkrisen, men även efter vad som brukar ses som en förödande fastighetskrasch - ett prisfall på tio procent eller så - kommer fastighetspriserna fortfarande ligga långt över vad de gjorde före priserna började skena.

När bankerna nu varnar sina kunder för för bedrägeriförsök framstår det hela nästan som komiskt. Kunderna har all anledning att vara rädda för bedragare. Frågan är bara vem det är de bör vara rädda för.

2012-01-06

Flygplats eller boskapsmarknad?

Efter elfte september har flygplatser blivit ställen åtminstone jag våndas inför att besöka.

Inte nog med flygbolagens dåliga service, bortslarvade väskor, överbokade flighter där hemresan kan frysa inne och skall "reconfirmas". Inte nog med Ryanairs "självbetjäning" eller "Internetbokningsavgifter" som tas ut för att beställa resan på det enda sätt som står till buds. På flygplatserna blir numera passagerarna också behandlade som boskap på väg till slakt, med säkerhetskontroller, metalldetektorer, vätskeförbud och numera även "nakenscanning" (det vill säga exponerade för joniserande röntgenexponering) till förbannelse.

Allt detta görs i säkerhetens namn, och det kunde jag kanske leva med om det faktiskt skyddade mig som resenär eller folket i byggnaderna på marken, men det gör det inte. Att en norrman utan problem har kunnat flyga 200 gånger beväpnad med en kniv av samma sort som användes av kaparna den elfte september är ett ganska uppenbart tecken på detta.

Ett annat är att risken med explosiva vätskor på planet, när det kommer till kritan, inte tas på större allvar än att tax freeförsäljningen av sprit får fortgå som vanligt. Att vem som helst kan köpa en flaska vodka på flygplatsen och sedan använda den som en molotovcoktail på planet (eller för den delen slå sönder samma flaska och använda glasbitarna som knivar) bekymrar uppenbarligen inte säkerhetskonsulterna. Om någon däremot skulle råka få med sig en flaska shampoo i handbagaget...

2012-01-05

Hans Roslings värld kommer inte bestå - tyvärr

Mitt under rådande primärvalsdramatik kommer nu oväntat positiva siffror från USA. Samtidigt skriver den evigt optimistiske Hans Rosling i ett omtalat debattinlägg entusiastiskt om hur tillståndet i världen är mycket bättre än vad folk i allmänhet tror. Allting är kanske inte kris och elände ändå kan tyckas, och det är inte utan att man känner hur det trots allt kanske finns hopp om framtiden ändå, eller hur?

Well. Jag har stor respekt för Hans Rosling och hans arbete. Hans skrifter och föredrag om tillståndet i världen presenterar en verklighet som allt som oftast tycks ha gått alla andra förbi. Hans världsbild utgör en väldigt viktig motbild till de mer konventionella och stereotypa föreställningar som vi bär på och ständigt matas med, och det nyskapande och entusiasmerande sätt han synliggör detta på hedrar honom.

Tyvärr så innebär den förbättrade värld Rosling så skickligt synliggör också att världens ändliga resurser förbrukas i en allt snabbare takt. Det ökade välståndet i tredje världen gör att konsumtionen av olja, fosfater och metaller har nått rekordnivåer, och detsamma gäller såklart för såväl behovet av jordbruksmark som skogsprodukter. Rosling själv förnekar inte detta problem, men påpekar gärna det hyckleri som vi gör oss skyldiga till när vi å ena sidan lever denna livsstil själva men å andra sidan förfasas över hur den nu sprids till en allt större del av jorden. Rosling har såklart helt rätt i detta, problemet är bara att utvecklingen är fullständigt ohållbar alldeles oavsett om vår inställning till den är hyckleri eller inte.

Mycket talar för att produktionstoppen för olja (peak oil) kommer att noteras någon gång detta eller nästa årtionde. När det gäller de för jordbruket så kritiska fosfaterna så uppskattas denna enligt vissa studier inträffa kring 2030*. När produktionen av dessa båda för civilisationen så kritiska tillgångar därefter minskar så kommer dyrare transporter och högre elräkningar vara bland våra mindre problem. Betydligt värre är att att tillgången till mat kommer att försämras.

Rosling påpekar att den snabba befolkningstillväxten minskar i utvecklingens spår, men en befolkning på sju miljarder är redan mer än vad jordbruket långsiktigt kan klara av. Jordens befolkning beräknas dessutom öka med några miljarder till innan de förändringar Rosling pekar på har slagit igenom fullt ut och befolkningstillväxten har upphört. Med två eller tre miljarder människor till så kommer naturligtvis matförsörjningen bli ännu svårare att klara av utan fosfater och olja.

Därtill kommer såklart problemen med att jorden kommer se annorlunda ut då fosfaterna och oljan börjar sina. Övergödning kommer att vara ett avsevärt mycket större problem idag, vilket i sin tur kommer att hota till exempel tillgången på fisk. Växthuseffekten kommer troligen ha gjort planeten varmare, med ökenspridning och försämrad tillgång på färskvatten till följd, vilket i sin tur kommer göra jordbruk omöjligt på stora arealer där detta bedrivs idag.

Den utveckling Roslings visar på har bidragit till att väldigt många människor har fått det bättre. De kommer säkert också att under ännu en tid fortsätta få det bättre. Tyvärr innebär samma utveckling att den tid när vi allesammans börjar få det mycket sämre igen rycker allt närmare.

* Mer optimistiska prognoser finns såklart också.

Tycker du priset är högt nu? Vänta bara...

Efter gårdagens inlägg om oljepriset har som av en händelse priset bensin idag nått nya rekordnivåer. Vad som definineras som "rekordnivå" är dock en högst flexibel storhet, för inte särskilt många år sedan förärades priset 10 kr/l denna beskrivning. Och om bensinpriset når rekordnivåer idag, mitt under rådande skuldkris, vad tror du då kommer ske med det när världen återigen går in i en högkonjunktur och konsumtionen tar fart på allvar?

Dagspriset kan såklart bortförklaras som en följd av oro i Iran, och självklart är detta en bidragande faktor. Men Mellanöstern är ofta oroligt, oavsett om det råder låg- eller högkonjunktur, och frågan om Irans nukleära ambitioner lär inte lösa sig den närmaste tiden. Och kom ihåg att bensinpriset låg mer än fyra kronor - det vill säga 40 procent - över den gamla rekordnivån 10 kr/l även före utspelen från Teheran. Den dag bensinpriset når 20 kr/l kan ligga betydligt närmare fram i tiden än du tror...

Säg aldrig ja till en telefonförsäljare!

Telefonförsäljarbranschen är i blåsväder efter att en säljare blivit ertappad på bar gärning med att ljuga för en 67-åring. Företaget i fråga har blivit polisanmält och händelsen lär säkert leda till en debatt om moralen i branschen, men inga polisanmälningar eller etikdebatter i världen lär hjälpa - problemet kommer alltid finnas kvar så länge branschen finns kvar och säljarna dessutom jobbar på provision.

Branschen försvarar sig alltid med att hänvisa alltid till Nix-Telefon, där man kan registrera sig för att spärra telefonförsäljning. Registret är dock av flera anledningar ett skämt. För det första så måste man aktivt registrera sig för att slippa få oönskade samtal. Det motsatta borde såklart vara fallet eftersom ytterst få personer vill ha denna sorts samtal. Nåväl, detta skulle man kanske kunna leva med om det vore det enda problemet, men det är det inte. Spärren är tidsbegränsad och måste med jämna mellanrum förnyas, något som branschen försöker utmåla som en service gentemot medlemmarna så att de inte löper risken att missa något av alla de fantastiska erbjudanden de kan få.

Vidare gäller inte spärren mobiltelefoner och, värst av all, den gäller överhuvudtaget inte för de företag man redan är kund hos. Det sistnämnda undantaget utnyttjas naturligvis maximalt av företagen, det rings ständigt om nya "erbjudanden" (det handlar aldrig om "försäljning"). Tackar man nej så försöker de bara igen några dagar senare, ofta gång på gång på gång ändå tills man får ett utbrott samtidigt som man har turen att tala med någon anständig försäljare, som då kan plocka bort ens namn från den aktuella listan.

Att hoppas på ett system där man för att slippa bli uppringd inte behövde göra någonting alls, och för att få del av alla "fantastiska erbjudanden" istället aktivt behövde registrera sig är förstås naivt. Att spärren däremot dels är tidsbegränsad, dels inte gäller de företag i vilka man är kund, är däremot ett rent hån. En simpel lagstiftning skulle kunna råda bot på detta, och att så inte har skett är ett tecken på den feghet och flathet som allt sedan fenomenet uppstod har präglat båda de politiska blockens företrädare i frågan.

Under tiden får vi konsumenter göra vad vi kan för att värja oss. Att lägga in tysta ringsignaler på telefonförsäljarnas nummer är en start. Viktigast av allt är dock att aldrig under några omständigheter tacka ja till något erbjudande, hur bra det än kan verka! Skulle alla bara hålla sig till den principen så skulle branschen dö ut på några dagar.

2012-01-04

Polisen (en parentes)

Ja, jag skrev ett inlägg på det temat. Min avsikt var att peka på hur brott och tjänstefel begångna av poliser nästan aldrig leder till några följder eller åtal, och hur en del dåliga attityder verkar vara relativt utbredda i kåren. Ämnen som jag tycker är väldigt angelägna.

Tyvärr gick det hela lite för snabbt och resultatet blev dock varken bra eller smakfullt, så jag raderade inlägget nästan direkt. Inlägget hade dock hunnit bli indexerat och Twingly verkar inte förstå att det är borttaget, så det ligger kvar bland de länkade artiklarnas blogglänkar. Jag lovar att försöka tänka efter före i fortsättningen.

Med piratkopiering i ena vågskålen och omskärelse i den andra

"Kopimismen", en religion för nätpirater, har blivit en erkänd religion i Sverige. Vad nu en "erkänd religion" egentligen innebär kan kanske diskuteras, men beslut i frågan har tagits i kammarkollegiet så jag utgår från att allt är i full juridisk ordning.

Frågan om hur religionens seder skall respekteras av rättsväsendet infinner sig därmed. Då det i religionens namn, som jag tidigare skrivit om, uppenbarligen anses vara såväl tillåtet som en rättighet med omskärelse av nyfödda barn så borde ju i så fall religionsfriheten påbjuda att även praktiserade "kopimister" får utöva sin tro utan risk för repressalier.

Tidigare har som bekant denna sorts verksamhet lett till fängelsedomar och skadestånd på 30 miljoner kronor. Nu när kopimismen är en erkänd religion kan ju emellertid sådana domslut inte längre vara möjliga, eller? Är det kanske rimligt att medhjälp till duplicering av information å ena sidan leder till fängelse- och skadeståndsstraff, medan irreversibla kirurgiska ingrepp utan bedövning på nyfödda barn skall tillåtas i religionens namn, trots att de barnen inte själva ges möjligheten att få uttala sig om något som kommer att påverka dem resten av livet?

Tycker du att frågeställningen börjar bli absurd? Det beror på att den vilar på absurda premisser. Denna jämförelse illustrerar det absurda med fenomenet religion. Den illustrerar det absurda med en sedvänja som omskärelse och den illustrerar, som av en händelse, även det absurda med att medhjälp till duplicering av information bestraffas mycket hårdare än många grova misshandelsfall.

Apropå religion så har för övrigt Kristdemokraterna varit ordentligt i ropet idag. Göran Hägglunds stabschef har fått sparken efter att ha avslöjats med att anonymt förtala sin chefs rivaler på nätet. Detta får måhända en och annan att börja fundera på hur det står till med etiken och moralen i det parti som så gärna vill förmana oss övriga hedningar om vikten med en kristen värdegrund.

Samtidigt slår Ewa Samuelsson ett slag för att även synligt funktionshindrade skall få ses som programledade i SVT. Detta för att, med Samuelssons ord, hjälpa till att "normalisera" en stor grupp människor i samhället. Det är emellertid lite märkligt att höra just Kristdemokraterna använda sig av detta argument. Det finns ju trots allt andra stora grupper människor i samhället, vilkas "normalisering" starka krafter inom Kristdemokraterna länge har motarbetat...

DN1, DN2, GP, SVT, NK, Dagen, HD, ST, BT, ÖC, NT, HP, UNT
Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.