2012-12-30

MP krattar manegen för SD

"Regeringen krattar manegen för SD" säger Gustav Fridolin, efter att regeringen i liten skala börjat erkänna att västvärldens största invandring faktiskt för problem med sig.

Vad Fridolin främst vänder sig mot är att regeringen "skyller" arbetslöshet och sjunkande skolresultat på invandring, "helt utan stöd i statistiken". Det mest uppseendeväckande här är kanske inte det faktum att Fridolin har fel, utan snarare det totalt verklighetsfrånvända i resonemanget. Att invandring av stora grupper av lågutbildade och analfabeter leder till såväl ökad arbetslöshet som försämrade skolresultat är så självklart att det egentligen inte borde behöva kommenteras.

Att en analfabet som efter åratal i Sverige inte kan kommunicera utan tolk skulle ha en god chans att få ett jobb på en arbetsmarknad där kraven är höga, de lediga platserna är få och låglönejobben ännu färre är den absurda implikationen av Fridolins uttalande. En annan absurd implikation av Fridolins resonemang är att det inte är något problem för en afghansk trettonåring som aldrig gått i skola att få högskolebehörighet, efter att blivit placerad i en svensk skola och fått gå grundskolans sista årskurser i det svenska skolsystemet.

Det är Fridolin som krattar manegen för SD då han förnekar den verklighet som det svenska folket lever i. Det är just därför som stödet för SD också ökar.
SvD

2012-12-22

MP - skyddad verkstad

Det svenska fläskköttet får allt svårare att klara konkurrensen från det importerade. Anledningen till detta är att det utländska är billigare, framför allt på grund av att det svenska djurskyddet är mer långtgående.

Miljöpartiet låter idag meddela att man vill marginalisera det svenskproducerade fläskköttet ytterligare. Man vill med krav på att grisarna får gå ute "visa att det gör skillnad att välja svenskt kött", och skillnad kommer det att bli - på prislappen det vill säga. Allt fler kommer därför välja det utländska billiga köttet framför för det dyra svenska, och antalet grisar som får leva under de hårdare svenska reglerna blir ännu färre än idag.

Miljöpartiets förslag är på många sätt lovvärt, men det kommer bara att fungera om Sverige antingen går ur EU och förbjuder import av utländskt kött, eller om resten av EU inför samma regelverk parallellt. Därför är det såklart på europeisk nivå kampen för starkare djurskydd skall föras.

Miljöpartiet tycks ha blivit en skyddad verkstad och klyftan mellan mellan det svenska folket å ena sidan och partiets medlemmar och kärnväljare å den ena bara ökar. Det är fullt möjligt att många i den senare gruppen - i regel välbeställd medelklass - skulle välja det dyrare svenska fläskköttet framför importerat, men svensken i allmänhet skulle det inte. Därför bör Miljöpartiet fråga sig vad man prioriterar, att ge så mång grisar som möjligt bättre liv eller att slå ut den svenska fläskköttsnäringen.

För övrigt så finns det andra djur vilkas lidande kanske Miljöpartiet borde uppmärksamma före de tittar sig blinda på grisarna:

2012-12-05

Välfärdssamhällets död

"Det finns ingen motsättning" mellan västvärldens största invandring och välfärden säger Stureplanscentern. Samma Stureplanscenter som också föreslår att vi själva skall börja betala för sjukvård och utbildning.

De blåljuger och de vet om det själva. Ett fåtal opinionsbildare - Gudmundson och Billström nu senast - vågar försiktigt lyfta problematiken, men i en samhällsdebatt som är lamslagen av SD-skräck och av radikalvänsterns Breivikjämförelser blir de snabbt överröstade av kollegor som istället valt att förneka problemet. Och detta kan de kosta på sig att göra, chefredaktörer och toppolitiker tillhör en elit som har sitt på det torra. Svårare blir det för den idag så demoniserade väljarkåren.

När varselvågen sveper över Sverige drabbas inte bara de varslade. När arbetslösheten skjuter i höjden minskar skatteintäkterna samtidigt som utgifterna ökar, och de offentliga verksamheterna får det allt svårare att få ekonomin att gå ihop. Nedskärningar och skattehöjningar blir konsekvensen av detta vilket drabbar befolkningen i sin helhet, men framför allt de som redan förlorat sina jobb.

Samtidigt stiger socialbidragen kraftigt för varje år som invandringen från Somalia och Afghanistan slår nya rekord. "Man skall inte ställa grupper mot varandra" brukar det heta, men det är exakt detta som blir följden. Det blir mindre pengar till skolan, det blir mindre pengar till pensionärerna, det blir mindre pengar till sjukvården - samtidigt som utgifterna för invandringen ökar och ökar.

Vi får höra varför vi inte skall rösta på Sverigedemokraterna och argumenten är många och bra, men vad skall vi rösta på istället? Vi har sju partier som väljer att blunda eller - som i fallet med Miljöpartiet - tycker att den nuvarande situationen är så bra att vi skall öka invandringen ännu mer. Vänsterdebattörer är bland de som går ut hårdast mot alla former av uppstramningar och restriktioner, men det är arbetarklassen som kommer bli de som drabbas såväl först som hårdast när välfärden börjar monteras ned.

Medierna skulle kunna uträtta storverk i sammanhanget, men har istället tagit på sig uppdraget att lära medborgarna Tänka Rätt. Man mörkar problemen, man målar upp en bild av invandringen som lönsam fastän all forskning i frågan visar att detta är en lögn. Man väljer istället att dra igång skendebatter om RUT-avdragets vara eller icke-vara, som för att med en skenmanöver avleda folkets uppmärksamhet om var politikens skiljelinjer går idag och vad som engagerar folk runt landets fikabord.

Det svenska välfärdssamhället kör i accelererande hastighet rakt mot betongväggen. För eliten i förarsätet finns såväl krockkudde som fallskärm, men för medborgarna i baksätet ser det nattsvart ut.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, GP1, GP2, GP3, G4, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5

2012-12-04

Stureplanscenterns krokodiltårar

"För oss står inte en generös flyktingpolitik i något motsatsförhållande till ett starkt välfärdssamhälle" skrev Hans Dahlgren i gårdagens svarStaffan Danielssons debattartikel.

Dahlgrens engagemang för välfärden verkar emellertid allt annat än helhjärtat, för i maj i år skrev samme Hans Dahlgren att det är "dags att börja ransonera" samma välfärd. Denna ransonering bör enligt Dahlgren bland annat ske genom att sjukvård och utbildning i högre utsträckning avgiftsbeläggs.

Dahlgren är alltså fullt medveten om hoten mot välfärden. Hans lösning inkluderar emellertid inte att minska västvärldens största invandring, hans lösning är att börja ta betalt av sjuka och studerande. Det är inte utan att man undrar vad som är Dahlgrens egentliga agenda, solidaritet med syriska flyktingar eller att driva en påle genom välfärdssamhällets hjärta.
SvD1, SvD2

2012-12-03

Fast på en skenande häst

Centerpartisterna Johan Hedin och Hans Dahlgren avfärder i en replik till Staffan Danielssons debattinlägg den senares extremt urvattnade och inlindade kritik av invandringspolitiken.

"Sverige ska och kan ta emot fler flyktingar" inleder artikelförfattarna. "För oss står inte en generös flyktingpolitik i något motsatsförhållande till ett starkt välfärdssamhälle" fortsätter de, och lägger därefter ut en lång text kryddad med tal om solidaritet, en "integrationsmiljard", en "flexibel SFI-undervisning" och liknande plattityder.

Deras argumentation andas ingenting som påminner om äkta engagemang. De upprepar pliktskyldigt men sömnigt sina inövade värdeord och plattityder, de försöker blåsa liv i dagens icke-fungerande integrationsinstrument genom att sätta positiva adjektiv som "flexibel" framför dem, men resultatet är inget annat än tomma floskler. Intrycket läsaren får är att det blott är deras ryggmärgsreflexer som talar.

De flesta av våra politiker vet att den förda politiken med västvärldens största invandring är på väg att bli ett allvarligt hot mot välfärdssamhället. De flesta av våra politiker vet att ett nytt samhälle är på väg att ta form, ett samhälle som kraftigt skiljer sig från vad deras väljare önskade sig. Men politikerna är rädda. De har målat in sig i ett hörn, de håller sig krampaktigt fast på en häst som börjat skena och deras enda möjlighet att inte ramla av och slå sig fördärvade är att klamra sig fast ännu hårdare. De är livrädda för att bli kallade för rasister och de är livrädda för Sverigedemokraterna. Och framför allt är de livrädda för att erkänna inför väljarna att de har haft fel.

För varje oinspirerande, automatiskt och falskt klingande debattinlägg från politiker som Hedin och Dahlgren minskar folkets förtroende för politikerna ytterligare. För varje gång en politiker gör ett världsfrånvänt yttrande, eller går till ryggmärgsreflexattack mot en kritisk röst ur de egna leden, blir klyftan större mellan väljarkåren och den högbetalda politikereliten i Rosenbad och i Riksdagen.

Anledningen till att Sverigedemokraterna växer sig starka är inte att väljarna tycker att Sverigedemokraterna är det perfekta partiet, anledningen är att de är bittert besvikna på de etablerade partiernas totala avsaknad av lyhördhet och på att de etablerade partierna väljer att stoppa sina huvuden i sanden. Detta riskerar att att stå de etablerade partierna dyrt i nästa riksdagsval, inte minst de som likt Centern är små och dansar kring fyraprocentsspärren.
SvD

Billström bluffar

Tobias Billström vill se över omfattningen av det så kallade försörjningskravet på invandrare som vill ta hit sina anhöriga. Detta eftersom kravet sedan i april 2010 i praktiken endast berört tusen personer, då bestämmelserna totalt har urholkats av undantag från demsamma.

Övriga regeringspartier har gjort sig oanträffbara i frågan, men eftersom det är FP och KD som bidragit till att reglerna urholkats och eftersom regeringen samarbetar med Miljöpartiet i frågan så är sannolikheten för att Billströms utspel kommer leda till att någonting förändras exakt lika med noll.

Svenska folket kommer att få fortsätta betala notan för västvärldens största invandring och Billströms utspel skall förmodligen endast, liksom Lars Leijonborgs krav på språktester för medborgarskap, ses som en liten flört med opinionen som man när det kommer till kritan inte menar det minsta allvar med.
SvD1, SvD2, SR1, SR2

2012-12-02

Om höjda skatter och utgifter

I fyra svenska län kommer världens redan högst beskattade folk från och med årsskiftet att få skatten höjd med en halv procentenhet eller mer. Skatten kommer därtill att höjas - om än inte lika mycket - i fyra landsting till, och fram till 2016 beräknas landstingens totala skatteuttag behövas höjas med 0,37 procentenheter.

Orsakerna till detta är flera och den försämrade ekonomin är såklart en viktig faktor. Likväl är det intressant att denna nyhet kommer samma år som Miljöpartiet - med mindre än en av tretton väljare bakom sig - tvingade igenom att illegala invandrare skall ha rätt till bland annat gratis sjukvård i Sverige.

När Staffan Danielsson påstår att Sveriges invandrings- och flyktingpolitik "har stort stöd bland befolkningen" motsägs detta redan idag av de opinionsundersökningar som gjorts i frågan. När befolkningen i Sverige - landet med såväl västvärldens högsta skatter som västvärldens högsta invandring - nu får se sina skatter höjas ytterligare, delvis för att betala gratis sjukvård till de icke-skattebetalande personer som vägrat godta ett avslag på sin asylansökan eller helt enkelt invandrat utan att ens ansöka om tillstånd - lär detta påstått stora stöd minska ytterligare.

Som av en händelse rapporteras detta samma dag som SVT berättar om hur staten har fått stora problem med att få ihop boenden till alla invandrare som beräknas komma nästa år - helt enkelt för att kommunerna säger nej. Man vill, som SVT själva säger, "undvika att spara på de gamla och de unga" för att få råd med de socialbidrag som skulle bli följden.

Det är inte rasism att - i landet med västvärldens största invandring - börja prioritera den egna befolkningen främst inför en svår lågkonjunktur. Det är bara att uppfylla det grundläggande ansvar som varje stat är skyldig sina egna medborgare. Det är inget vi och dom-tänkande, det är bara en logisk konsekvens av att svenska statens möjligheter att utkräva skatt upphör vid landets gränser.

Ett stort stöd?!

En rubrik på SvD fångade mitt intresse. "Vi behöver se över regler för invandring" meddelade Staffan Danielsson, riksdagsledamot för Centerpartiet.

Artikeln visade sig dock vara en besvikelse. Den innehöll vaga formuleringar om att EU:s flyktingmottagande kanske borde fördelas en smula mer solidariskt mellan medlemsländerna, att debattklimatet kanske borde höja sig något över dagens haglande rasismanklagelser och halmdockor à la "Vita kränkta män".

Måhända är artikeln någon form av ytterst försiktig form av testballong från Centerpartiet eller regeringen. Måhända är artikeln resultatet av att en riksdagsledamot ser ett problem men inte vågar säga det rakt ut, och därför vattnar ut sitt resonemang likt ett homeopatiskt preparat, tills ingenting av substans längre återstår.

En formulering i artikeln är emellertid värd att uppmärksammas närmare. "Sverige har en öppen och generös invandrings- och flyktingpolitik som har stort stöd bland befolkningen" skriver Staffan Danielsson. En opinionsundersökning utförd häromåret av YouGov visade emellertid att 58 procent av svenskarna tyckte att Sverigedemokraterna hade den bästa flykting- och invandringspolitikspolitiken.

Det finns med andra ord inget stort stöd för den förda politiken bland svenskarna, snarare tycks det finnas en majoritet mot densamma. Det är förmodligen i detta ljus man skall se orsakerna till Danielssons debattinläggs tillkomst. En företrädare för ett litet parti som balanserar farligt nära fyraprocentsgränsen inser förmodligen att man inte såväl kan köra över som förolämpa väljarkåren hur länge som helst.

2012-12-01

Ulvskog, SD och hyckleriet

"Regeringen importerar arbetslöshet från Östeuropa" skriver den före detta socialdemokratiska ministern Marita Ulvskog och två representanter från Transportarbetareförbundet i en debattartikel i SvD. Ulvskog är inte direkt känd för att väga sina ord på guldvåg, hon beskrev exempelvis socialdemokraternas valförlust 1976 som någonting som "kändes som en statskupp". Argumentet att vi "importerar arbetslöshet" från Östeuropa är emellertid ett riktigt lågvattenmärke, även för Ulvskog.

När chaufförer från Östeuropa konkurrerar ut svenska beskrivs detta i sann merkantilistisk och nationalistisk anda som ett problem. För att engagemanget inte skall framstå som själviskt vill man emellertid ge skenet av att det bottnar i en omsorg av de östeuropeiska chaufförerna och hur de "utnyttjas", och inte för att man till exempel vill att de skall förbli i arbetslöshet så att svenskar kan få jobb istället.

Tänk tanken att det istället varit Jimmie Åkesson som hade sagt att vi "importerar" problem från andra länder och hur reaktionerna på detta hade sagt ut, och du får en ganska belysande bild av vilket flagrant hyckleri det är som Svenska Transportarbetareförbundet och Marita Ulvskog hänger sig åt.