2013-05-07

Inte härskarteknik, men...

Det är svårt att göra satir på Aftonbladets kultursidor - vid första anblicken är det nämligen lätt att drabbas av intrycket att vad man ser redan är satir. Efter att man skakat av sig denna misstanke är det en extremt svartvit världsbild som tonar fram, ett intryck som inte försvagas då man läser artiklarna bakom rubrikerna.

Förutom - förutsägbart nog - ännu ett inlägg i serien "Åsa Linderborgs besatthet av Carl Bildt" och en känga åt USA möts kulturdelens läsare idag av en artikel med titeln 'Missbruket av "men det får man väl inte säga…" har gått för långt'. I artikeln går Ulrika Stahre till frontalangrepp på Roland Poirier Martinsson, efter att denne skrivit en krönika i SvD med titeln "Vi har problem med takhöjden".

Att vi faktiskt har problem med takhöjden - och att Aftonbladet kultur ironiskt nog är ett ypperligt exempel på detta - är något som många gissningsvis håller med om. Men istället för att bemöta Martinsson i sak använder Stahre sig av den härskarteknik som så ofta kritiseras, men som tycks gå utmärkt att använda så länge det sker i Godhetens namn.

Stahre avfärdar således i raljerande ton Martinssons eftertänksamma debattinlägg med att det bara är ett utslag av "men det får man väl inte säga i det här landet". På samma sätt kallar sig en ofta länkad blogg "Inte rasist, men...". Och det hemska i sammanhanget, det riktigt hemska, är att denna flagranta användning av härskarteknik fungerar.

Ironiserar man bara dessa uttryck tillräckligt ofta får de snabbt ett löjets skimmer över sig. Saklig kritik av sakernas tillstånd kan därmed avfärdas med ett enkelt och hånfullt - men ack så kirurgiskt - ironiserande över språkbruket. Därmed kan man också smita från den otacksamma och svåra uppgiften att bemöta välunderbyggd kritik i sak.

(... och att man "inte bemöter kritiken i sak" har jag för övrigt också sett ironiseras över på precis samma sätt. Ytterst obehagligt - men sant.)

I samma anda attackerar man därför också Gunnar Sandelins och Karl-Olov Arnstberg bok "Invandring och mörkläggning". När en professor och en respekterad journalist - därtill en journalist som redan tidigare gett skrämmande vittnesmål om vad som sker och håller på att ske i Sverige - skriver en bok som ifrågasätter Aftonbladet kulturs världsbild gäller det att inte ge ogräset tid att växa.

Genom att redan i rubriken använda sig av ordet "rasism", genom att redan i ingressen använda sig av orden "högerpopulistisk propaganda" och genom att inleda artikeln med "den svenska extremnationalismen" visar man tydligt vad man tycker om detta. För säkerhets skull illustrerar man det hela med en bild av hur personer med snaggade huvuden marscherar med svarta fanor.

I denna anda fortsätter artikeln. Genom att låta invektiven hagla, genom att utan att darra på manschetten kleta på författarna alla högerextremismens attribut, behöver man inte göra sig omaket att bemöta någon kritik alls. Genom att tidigt och med all önskvärd tydlighet kleta epitetet "högerextremism" på boken formar man mången potentiell läsares första intryck av densamma, och avskräcker därmed effektivt många av dem från att ens överväga att läsa den.

Och jag är övertygad om att den som på Facebook eller Twitter säger ett ord om Sandelins och Arnstbergs bok direkt kommer att få denna artikel kastad i ansiktet. Härskartekniken tycks vara alldeles för effektiv för att inte användas för att kväsa den fria debatten. I Det Godas namn, så klart.


Klicka för större bild

6 kommentarer:

  1. Jag undrar verkligen om detta går hem.Det är FÖR genomskinligt och Rasist och järnrör är sååå uttjatat.Man vet så väl i förväg vad dom ska skriva och tycka så det räcker att ögna som hastigast över inlägget För det blir totalt ointressant när det aldrig kommer några nya frächa vinkligar utan sammma,samma upprepningar hela tiden.Som journalist skulle jag tycka det vore skämmigt att skriva så torftigt och att inte kunna se att det alltid finns fler än en sida av en fråga. I deras värld finns det bara svart eller vitt.
    I min värld finns ett stort spektra av alla färger.Tänk om dom också skulle upptäcka det då kunde det bli lite spännande att läsa vad dom skriver. Men det är nog inte troligt utan det går nog mer ut på att banka in sina åsikter i folk,tjatar man tillräcklig så...
    Eller så blir det motsatt effekt.

    SvaraRadera
  2. Tyvärr gör det nog det. I det upptrissade klimat vi har idag är det många som inte ifrågasätter denna sorts journalistik, och rädslan för att bli stämplad som rasism är stor.

    För dem som känner till Sandelin sedan tidigare framstår det hela som ett skämt, men många gör förmodligen inte det. Läser man då en artikel som denna skapar den ens första intryck och skadan är skedd.

    SvaraRadera
  3. Det är illa om folk är så lättledda.Just illustrationen där det marcherades med svarta flaggor störde mig.Det var bara så fult och för mycket.Riktigt lågvatten.

    SvaraRadera
  4. Ja, den där bokrecensionen var precis som du säger ett riktigt otäckt lågvattenmärke. Något av det värsta jag sett. Extremt ovärdigt en stor svensk etablerad tidning.

    SvaraRadera
  5. Jag lutar nog åt att Mona har lite rätt här. Det fungerar nog bra i den egna kretsen av ryggdunkare och konsensus gamänger. Men annars. Nej, det har blivit så enormt vanligt att de flesta ärligt intresserade människor börjar skruva på sig. Och speciellt AB's språkbruk är så rasande plumt och anti-klokt att vanligt folk också börjar tröttna en del.

    Däremot tror jag att SR och SVT fungerar bättre. Den tydliga ensidigheten och styrda vinklingen är lite mindre uppenbar där. Och då kan det vara mer framgångsrikt. (Själva språkbruket är mestadels neutralt där. Det är urval och redovisning som sätter avtrycken, och det är mer subtilt).

    SvaraRadera
  6. Jag hoppas ni har rätt. Även SvD:s ledarsida har ju faktiskt några rejäla skrapor till Linderborg & co på sistone. :)

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycke. Kommentarer löper stor risk att gå direkt ned i papperskorgen om de är sossiga, progressiva, grötmyndiga, ignoranta, deprimerande förutsägbara, överdrivet långa eller trollande. Blogginnehavaren är fullständigt ointresserad av debatt med personer som förfäktar förkastliga ståndpunkter. Kommentarer i vilka direkta felaktigheter framförs kommer i regel inte publiceras, såvida inte blogginnehavaren råkar ha lust att lägga tid på att skriva ett dräpande svar.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.