2014-11-20

Identitetspolitik och curlingföräldrar

"Hur barnen tog makten" är namnet på en bok av psykiatern David Eberhard. Den handlar om uppfostran och curlingföräldrar, men bokens namn skulle också passa utmärkt som titel på en bok om den svenska samtiden.

Intressant nog så finns det tydliga paralleller mellan vad Eberhard skriver och den svenska samhällsdebatten. I en intervju med Eberhard i DN kan man läsa a följande:
"David Eberhard menar att föräldrar gör sina barn en björntjänst genom att ständigt skydda dem. Skillnaden mellan högt uppskruvade förväntningar och krav på ett sorgfritt liv och hur verkligheten ser ut är stor. De unga får orealistiska förväntningar på tillvaron."
Kanske förtjänar Eberhards tes att extrapoleras bortom föräldraansvaret. Vad Eberhard skriver om föräldrar och barn låter nämligen påfallande likt de resonemang som idag förs om samhället och individer. Bakom alla utläggningar om rättigheter, solidaritet, hetslagstiftning, skälig levnadsstandard och nånannanism återfinns nämligen precis samma curlingmentalitet som Eberhard beskriver.

Ingenting skall ta emot, alla är vinnare, medborgaren skall skyddas från allt från obehag till att behöva ta konsekvenserna av sina egna misstag. Kort sagt, curlandet upphör inte då barnet blir myndigt, vad som istället sker är att föräldrarna överlåter curlandet till staten.

"Swedish parenting has created nation of brats", löd rubriken på brittiska The Daily Telegraphs artikel om Eberhards bok. Det är en utmärkt sammanfattning av läget, och formuleringen kan med fördel användas för att beskriva resultatet av såväl föräldrarnas som statens "fostran" av yngre generationer av svenskar.

Det är också i ljuset av The Daily Telegraphs rubrik man bör förstå den debattartikel av Judith Kiros som DN Kultur lät publicera idag. Där The Daily Telegraphs rubrik är klockren, är rubriken på Kiros text – "Identitetspolitik handlar om att överleva" – så löjeväckande och bombastisk att den hade passat betydligt bättre som satir.

Själva texten är, precis som rubriken antyder, en passionerad hyllning till den postmoderna identitetspolitiken. Föga oväntat är den också precis så förutsägbar som texter av det här slaget brukar vara. Den intersektionella Södertörnsvänsterns besatthet av ordet "kropp" gör att detta ord förekommer inte mindre än tre gånger i texten, som till exempel i formuleringen "förhindra statligt våld mot transpersoners kroppar".Observera att Kiros här sätter lite extra krydda på sitt nyspråk genom att likställa en frivillig och för skattebetalarna väldigt kostsam medicinsk behandling med "våld", eftersom den tidigare inte var ovillkorad.

Kiros relativt korta text hinner med att behandla allt ifrån "kolonialism", "funkofobi", "queer", "cis", "hetero", "patriarkat" och "vithet" till – som tidigare nämnts – "kroppar", vilket således gör den till tacksam läsning för alla som spelar intersektionalitetsbingo. Hur urspårad Kiros världsbild egentligen är finner man dock först när man sorterat bort det akademiska – eller rättare sagt kvasiakademiska – lullull som utgör merparten av texten, och betraktar vad som blir kvar.

I formuleringen "rasismen, funkofobin, hbtq-förtrycket [och] patriarkatet [...] är sammanvävda med och till en viss del institutionaliserade genom det kapitalistiska samhället" finner vi nämligen vad Kiros världsbild kokar ned till. Rasism kan visserligen förekomma även utan kapitalism, skriver Kiros, men för att avskaffa rasismen är det först nödvändigt att avskaffa kapitalismen.

Judith Kiros är 25 år gammal och förespråkare av en konspirationsteori om att kapitalismen har institutionaliserat rasismen. Därtill är hon medgrundare av ett nätforum dit endast icke-vita är välkomna, eftersom man inte vill att "vita kroppars förståelse ska hamna i centrum". Att Kiros trots detta behandlas som en seriös debattör av såväl Dagens Nyheter som Svenska Dagbladet, för oss tillbaka till The Daily Telegraphs rubrik.

När ingen säger ifrån när barnen beter sig illa, när otacksamhet, raseriutbrott och egocentriskt beteende istället uppmuntras och belönas, då får man också ett samhälle som det vi har fått. I detta samhälle kör personer som Kiros omkring på motorvägens vänstra körbana, och förbannar utan en tillstymmelse till tvivel eller sjävkritik alla andra trafikanter för att de kör åt fel håll.
DN1, DN2, DN3, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Dag5, Dag6, SMP1, SMP2, SMP3, Re1, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Ex1, Ex2, Ex3 Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, SR1