En googling på sökorden "liberal demokrati" eller "den liberala demokratin" resulterar i ett stort antal träffar bland artiklar från Dagens Nyheter, varav påfallande många handlar om Ungern och Polen. Anledningen till att just texter om dessa länder är kraftigt överrepresenterade är att den liberala demokratin i dessa länder ofta påstås vara hotad.
Om att både Ungern och Polen under sina respektive sittande regeringar har slagit in på en mindre liberal och mer auktoritär väg än tidigare råder det inga tvivel. Många (däribland jag själv) tycker dessutom dessa regeringar står för en ganska olustig linje. Det finns flera likheter mellan utvecklingen i dessa länder, men också flera olikheter.
Mot den sittande konservativa regeringen i Polen står en liberal opposition, varför det knappast kan ifrågasättas att utvecklingen där har gått i icke-liberal riktning. Mot den sittande konservativa regeringen i Ungern står däremot ett socialdemokratiskt parti, därtill ett sådant som å det grövsta missbrukade väljarnas förtroende senast det innehade regeringsmakten.
Där polackerna uttryckligen valde bort ett liberalt alternativ kan med andra ord inte detsamma sägas om Ungern. Liberala ungrare har i praktiken att välja mellan konservatism och socialism. Detta har inneburit att många liberaler varit med om att rösta fram landets nuvarande regering.
Mot att den liberala demokratin skulle vara hotad står det faktum att båda dessa regeringar under övertygande former har vunnit demokratiska val (i fallet Ungern dessutom två gånger i rad). När det kommer till huruvida den liberala demokratin skulle vara hotad kan man i det polska fallet peka på att en liberal regering förlorade regeringsmakten i slutet av förra året.
Detsamma kan emellertid inte sägas ha hänt i Ungern då regeringspartiet Fidesz tog över makten 2010. Därtill är det värt att notera att en regering bestående av partier som själva kallar sig för liberala förlorade makten i Sverige 2014. Att "den liberala demokratin" i Ungern och Polen skulle vara hotad visar sig därmed vara ett väldigt luddigt påstående.
Att det förhåller sig på det sättet beror på att man med "liberal demokrati" varken syftar på att liberala partier styr eller att politiken speglar folkviljan. Vad som avses är ett vagt definierat tillstånd där allmänna val hålls och där formerna för till exempel rättsväsendet och yttrandefriheten vilar på liberala principer.
Detta kan verka okomplicerat, men när man börjar skrapar på ytan finner man att så ej är fallet. I den mån de ungerska och polska regeringarna faktiskt hotar de liberala institutionerna är detta nämligen ett utslag av vad folket i god demokratisk ordning har tagit ställning för. Om liberalismen skall räddas måste i så fall demokratin sättas ur spel, och vice versa.
De liberala principerna har i så fall med andra ord krockat med de demokratiska, vilket gör begreppet "liberal demokrati" minst sagt motsägelsefullt. Om begreppen inte längre kan kombineras är det upp till kritikerna att bestämma sig för om det är de liberala eller de demokratiska institutionerna som är viktigast. Det är här den svenska kritiken av Ungern och Polen blir intressant på riktigt. Varken de liberala eller de demokratiska institutionerna är nämligen heliga på hemmaplan.
De svenska demokratiska institutionerna ser det långtifrån alltid som sitt uppdrag att representera folkviljan. Ett belysande exempel på detta är att riksdagen nyligen röstade igenom utökad tvångskvotering av föräldraledigheten, trots att en en förkrossande majoritet av svenskarna var motståndare till detta. Politikernas agerande i denna och många andra frågor visar att de demokratiska institutionerna ofta ser det som sitt uppdrag att utgöra en buffertzon mellan makten och folkviljan, snarare än att representera samma folkvilja.
Vad de liberala institutionerna i Sverige beträffar är dessa också kraftigt naggade i kanten. Den viktiga liberala principen om likhet inför lagen sätts i praktiken gång på gång på undantag eftersom andra mål anses överordnade. En annan central liberal princip, nämligen yttrandefriheten, är heller inte längre självklar. Detta har bland annat resulterat i en kontroversiell konstnär dömts till fängelsestraff och att en serieentusiast endast med en hårsmån undgick att gå samma öde till mötes.
Att skriva en text till den liberala demokratins försvar är lätt, att helhjärtat ställa sig bakom den bevisligen betydligt svårare. Det vore därför snyggt om fördömandena av hoten mot "den liberala demokratin" framöver dels följdes av en förklaring vad artikelförfattaren faktiskt menar med begreppet, dels av en redogörelse för vilka avsteg från dess principer artikelförfattaren anser vara acceptabla eller rentav önskvärda.
Läs även:
George Friedman
Exp1,
GP1
