2018-03-17

Drevet är en till journalistik förklädd personlig vendetta

Bakom det monumentala haveri som i skrivande stund utspelar sig i media, med UD, Nyheter Idag och Hanif Bali som protagonister, återfinns i grund och botten två i huvudsak skilda händelseförlopp. Då vad man kan läsa om saken i etablerade medier utgör den diametrala motsatsen till varje form av seriös rapportering, finns anledning att nagelfara dessa bägge händelseförlopp lite extra.

Det första händelseförloppet kokar ned till att Nyheter Idag (framgångsrikt) begärt ut den e-postkorrespondens man på UD haft med skribenten Patrik Oksanen, ungefär samtidigt som en sådan korrespondens pågick. Detta är anmärkningsvärt, och i allra högsta grad värd en journalistisk granskning.

Det hela är dock inte något bevis för att UD:s kommunikation blivit avlyssnad. Därtill tycks Nyheter Idags begäran om att få ta del av korrespondensen inte sammanfalla så anmärkningsvärt väl i tid med korrespondensen som sådan, som Dagens Nyheter ger sken av. Exakt vad som har hänt lär framkomma de närmaste dagarna, men det avlyssningsscenario man från UD:s sida uttryckligen framställer som det enda tänkbara, ter sig för att uttrycka det milt allt annat än hugget i sten.

Vad som gör det hela anmärkningsvärt på riktigt är emellertid ett helt annat händelseförlopp, nämligen det som inleddes då den moderate riksdagsmannen Hanif Bali en knapp månad senare på Twitter lade ut den information Nyheter Idag begärt ut. Detta i anslutning till att han kommenterade den artikel av Oksanen som korrespondensen med UD hade utmynnat i.

Kommentaren i fråga var förvisso milt kritisk, men definitivt inte över gränsen. Det enda särskilt anmärkningsvärda i sammanhanget var att Bali hade tillgång till korrespondensen. I sak var detta inget konstigt, då denna var en allmän handling som hade lämnats ut av UD. Efter att det hela under gårdagen blev en nyhet, rådde dock inledningsvis viss förvirring om huruvida Nyheter Idag först offentliggjort informationen, eller om Bali hade fått tillgång till den på annat sätt.

Att Bali till en början lämnade motsägelsefulla uppgifter om detta är någonting han som riksdagsman får tåla både kritik och granskning för. Sedan dess har han dock i detalj redogjort för hur informationen kommit honom till del (han blev kontaktad av Chang Frick), och det enda anmärkningsvärda som återstår är därmed de motsägelsefulla uppgifter han inledningsvis gav.

Skulle det faktiskt visa sig att Nyheter Idag blev varse om korrespondensen via ljusskygga kontakter vore detta förvisso sprängstoff, men ingenting som Hanif Bali i så fall kan lastas för. Det skulle måhända gå att argumentera för att Bali inte borde haft någon som helst kontakt med Chang Frick. I så fall skulle dock väldigt många politiker och journalister behöva ställa sig i skamvrån tillsammans med honom. Det är nämligen inte direkt någon hemlighet att Frick dagligen har gemytligt informationsutbyte med åtskilliga makthavare.

Såvida det i sammanhanget inte finns några graverande uppgifter som ännu inte offentliggjorts, saknar därmed kritiken mot Hanif Bali praktiskt taget helt substans. Detta har dock inte hindrat Dagens Nyheter från att utmåla det hela som en praktskandal. Det har inte heller hindrat andra andra medier från att med stor lust kasta sig in i drevet. Det har heller inte hindrat den till synes fullständigt ryggradslösa moderatledningen från att lägga sig platta för samma drev.

Det är i sammanhanget värt att notera att det nu aktuella drevet förefaller vara initierat av UD. Att Dagens Nyheters ursprungliga reportage om påstådda läckor från UD till största delen bygger på uppgifter anonyma källor på samma departement lämnat, är inte bara djupt ironiskt. Att källor på samma S-styrda UD som i närtid gjort sig ökänt för sina försök att obstruera granskningen av regeringens jakt på en plats i säkerhetsrådet, under ett valår plötsligt ses som sanningsvittnen i frågor som rör Moderaterna, är framför allt ett utslag av skandalöst dålig journalistik.

Strategin tycks dock ha fungerat. Efter att journalistkåren utan vidare köpt S-tjänstemännen vid UD:s bild av Balis påstått centrala roll i vad man hävdar är en avlyssningsaffär, använder nu flera tunga S-företrädare ogenerat det hela som ett politiskt slagträ i valrörelsen. Att det hela inte bara saknar varje spår av sans och balans, utan framför allt är ett utslag av oförblommerad vulgärpopulism, kan de lugnt räkna med att slippa bli granskade för. Den förment professionella och objektiva journalistkåren har redan med all önskvärd tydlighet visat att den helt och hållet står på deras sida.

Det besinningslösa drev som nu pågår handlar varken om Krim, UD, påverkansoperationer eller Patrik Oksanen. Drevet är en till journalistik förklädd personlig vendetta mot en högerpolitiker som haft den monumentala fräckheten att vägra dansa efter vänsterns pipa. Som sådant är det en väldigt kärnfull, om än också ytterst osmickrande, lägesbild av tillståndet i Sverige.