2017-04-22

Gästinlägg av Henrik Sundström: Att offra barn på ideologins altare

Det svenska skolsystemet står inför en gigantisk utmaning i form av låga skolresultat. Allt färre når gymnasiebehörighet efter grundskolan. Västra Götalandsregionens avdelning för regional utveckling har tittat närmare på kommunerna i vårt område för att analysera orsakerna och peka på förbättringsområden. Av denna analys (Att motverka skolmisslyckanden, september 2016) följer att den huvudsakliga anledningen till dåliga siffror är att nyanlända invandrarbarn i mycket stor utsträckning inte klarar av grundskolan. Av alla dem som anländer i högstadieåldern är det bara runt 30 % som har lyckats få gymnasiebehörighet efter att skolplikten har upphört.

Dessa barngrupper är idag så stora att det får genomslag i den övergripande statistiken. I Trollhättan saknar nu en fjärdedel av samtliga avgångselever gymnasiebehörighet. I Färgelanda är det hälften.

Efter att skolplikten har upphört finns bara frivilliga alternativ i gymnasiets regi. Gymnasiets språkintroduktionsprogram har nu blivit så stort att det är landets största gymnasieprogram, större än såväl S- som N-programmet. 57 000 elever går ett introduktionsprogram (SR Studio Ett, 2017-03-01). Resultaten från introduktionsprogrammen är tyvärr också nedslående. Tanken är att de ska förbereda eleven för vanliga gymnasieprogram. Efter två år är det dock bara 30 % som har gått vidare till ett nationellt program, och nästan hälften har hoppat av gymnasiet helt. Vart de tar vägen är det få som vet, men det är svårt att tänka sig en bättre rekryteringsbas för kriminalitet.

Skolkommissionen lade i veckan fram sitt slutbetänkande. Trots att skolresultaten för nyanlända är det överlägset största problemet för svensk skola idag, nämns detta bara i förbigående. Över huvud taget läggs inga konkreta förslag för att komma till rätta med problematiken, utöver en lös skrivning om att staten noga bör följa utvecklingen vad gäller kommunernas ekonomi och anslag till skolan.

I stället används de låga skolresultaten som en hävstång för att sälja in de politiska lösningar som man redan bestämt sig för att driva, huvudsakligen då angrepp på det fria skolvalet. Få kan ha undgått att Skolkommissionens huvudförslag är att upphäva principerna om närhet och syskonförtur, och i stället fördela platserna på de mest populära kommunala skolorna genom lottning. Denna idé framförde kommissionens ordförande Anna Ekström redan 2015, med glatt instämmande från Gustav Fridolin. Allt tal om bred politisk förankring och att lyssna på forskningen har således varit rökridåer.

En huvudsaklig anledning till de låga skolresultaten för nyanlända, är att dagens riktlinjer från Skolverket inte har kunskaper som utgångspunkt. Skolverkets riktlinjer har i stället ”inkluderande integrering” som mål, det vill säga att nyanlända elever redan från början ska placeras i en vanlig klass svarande mot elevens ålder, helt oavsett elevens förkunskaper. Detta betyder att en 14-årig somalisk analfabet som utgångspunkt ska placeras i en vanlig högstadieklass. Vad det får för resultat för kunskapsinhämtningen kan vilket barn som helst räkna ut. Att skylla detta på det fria skolvalet är inget som har med verkligheten att göra.

Den inkluderande integreringen är ren ideologi, baserad på en föreställning om social rättvisa. Denna dogm får uppenbarligen inte ifrågasättas, trots att alla ändå innerst inne måste förstå att den nuvarande situationen inte är hållbar i praktiken. Kunskapsmålet måste återupprättas. Lösningar med undervisning i egen grupp och förlängd skolplikt måste till. Vi kan inte fortsätta att offra stora andelar av varje ungdomskull varje år på ett ideologiskt altare. Det är inget annat än en social katastrof.

Henrik Sundström (M)
ledamot av Regionutvecklingsnämnden, Västra Götalandsregionen
advokat
(fd kommunalråd Uddevalla och förbundsordförande M i Bohuslän)

2017-04-17

Vänsterns krig mot det fria ordet

Till nyvänsterns mer skamlösa metoder hör dess smutsiga krig om språket. Uttryck efter uttryck har har peststämplats, för att därefter antingen ersättas av någon krystad eufemism eller – som i fallet med det måhända taffliga, men likväl fullt legitima, "men det får man väl inte säga i det här landet" – helt enkelt förklarats vara uttryck för en förkastlig åskådning som inte bör uttryckas i någon form över huvud taget.

I Magasinet Paragraf publicerades igår en "ordlista" över vad artikelförfattarna kallar "högerpopulisternas och rasisternas ord". I texten, som är skriven med vad dess upphovsmän gissningsvis anser vara ett underfundigt anslag, presenteras ett antal uttryck med tillhörande "förklaringar". En del av dessa uttryck är synnerligen olämpliga tillmälen, samtidigt som andra i allra högsta grad är relevanta i samtidsdebatten.

Det är i mångt och mycket just denna blandning av uttryck med helt olika valörer som gör texten intressant. Att uttrycket "genustaliban" dyker upp bland ord som "fitta", "bög" och "judeälskare" är anmärkningsvärt av den enkla anledningen att de har sinsemellan väldigt olika laddning. Att de trots detta klumpas samman har en mycket enkel förklaring, nämligen att man vill göra det lika socialt oaccepterat att använda det förra som det är att använda de senare.

Att ordet "genustaliban" därtill förklaras vara högerpopulisternas och rasisternas sätt att benämna en "[p]erson som tycker jämställdhet är bra" gör det hela ännu mer intressant. De personer som normalt sett blir föremål för detta tillmäle är nämligen inte jämställdhetsförespråkare i största allmänhet, utan tvärtom personer med en i allra högsta grad vänsterpolitisk agenda.

Vad artikelförfattarna därmed gör är att tilldela den typiske genustalibanens postmoderna vänsteråsikter universalitet. Endast kvinnohatare kan, lyder det underförstådda budskapet, vara motståndare till kvotering, fler pappamånader, genuspedagogik och könsneutrala leksaker.

Så där håller det på. Samma "no go-zoner" som ambulanser och brandbilar kräver poliseskort för att åka in i är, får vi veta, områden dit "räddningstjänst åker precis som vanligt". "Tino" – det vill säga Tino Sanandaji – förlöjligas, samtidigt som vi får veta att "kultureliten" är rasisters kodord för personer som, till skillnad från Sanandaji, vet vad de talar om.

Att vänstern gjort själva språket till ett slagfält är ingen slump. Genom att inte bara peststämpla idéer, utan därtill de ord som krävs för att sätta dessa idéer på pränt, vill man därtill beröva sina motståndare möjligheten att över huvud taget uttrycka sin ståndpunkt.

Sist men inte minst är det värt att notera att sju av de rasistiskt och högerpopulistiskt kodade orden på listan innehåller ordleden vänster respektive marxist. Det finns en utbredd konspirationsteori, antyder därmed artikelförfattarna, att många journalister och kulturarbetare skulle hysa vänsteråsikter.

Man får i ljuset av detta anta att det är en ren tillfällighet att den ene artikelförfattaren varit med om att starta ett kommunistiskt parti, och att den andre på sin Facebooksida gillar Vänsterpartiet.

2017-04-14

Bojkotta Svensk Fastighetsförmedling

Att Malmöpolitikerna använder skattemedel till att bjuda över skattebetalarna vid försäljning av bostäder är inget nytt. Idag avslöjade emellertid Sydsvenskan att Malmöpolitikerna nu trappar upp kriget mot sina egna skattebetalare ytterligare.

Malmö stad har i dagarna gett Svensk Fastighetsförmedling – Sveriges största mäklarfirma – i uppdrag att varje månad hitta 15 bostadsrätter åt kommunen. Om en privatperson visar intresse för någon av de bostäder kommunen är spekulant på skall Svensk Fastighetsförmedling därtill enligt avtalet "omedelbart kontakta" kommunen.

Det är lätt att som privatperson känna vanmakt i detta läge. Dålig politik har skapat bostadsbristen, en besinningslös migrationspolitik har förvärrat den och nu dumpas såväl kostnaderna som konsekvenserna för detta på allmänheten. Som en slutgiltig förolämpning mot skattebetalarna visar sig nu detta politiska haveri vara big business för Svensk Fastighetsförmedling, ett företag för vilket de skenande priserna på den av politikerna sönderslagna bostadsmarknaden redan är en lysande affär.

Problemet för Svensk Fastighetsförmedling är bara att företagets möjligheter att skära guld med täljkniv står och faller med att köpare och säljare av bostäder faktiskt anlitar dem. Givet den kroniska bristen på bostäder är bostadsköparens möjligheter att vara kräsen dessvärre begränsade, men för den som vill sälja sin bostad står däremot alla dörrar öppna.

I längden fungerar det inte att bara skylla på politikerna. Om du finner vad som pågår i Malmö motbjudande, och om du äcklas av Svensk Fastighetsförmedlings svågerkapitalistiska beredvillighet att profitera på politikernas krig mot de egna skattebetalarna, då är det också upp till dig att ta lite grundläggande ansvar för ditt eget handlande.

Ett utmärkt sätt att ta detta ansvar på är att i möjligaste mån inte anlita Svensk Fastighetsförmedling, utan i stället vända dig till någon av företagets konkurrenter.

När nyliberalismen blev sin egen nidbild

Före den svenska vänstern upptäckte strukturer, identitetspolitik och de franska universitetens intellektuella haverister var dess främsta bogeyman nyliberalen.

Den som ville sänka de skyhöga svenska skatterna till en något lägre, om än i varje internationell jämförelse fortfarande väldigt hög, nivå var, menade vänstern, nyliberal. Den som förespråkade att de bland västvärldens länder tämligen aparta statliga monopolen på försäljning av alkohol och läkemedel borde avskaffas var, menade vänstern, inte bara värdegrundssabotörer på god väg att kvalificera sig för hispan. De var dessutom – ja, du gissade rätt – nyliberaler.

Så där höll det på. Nyliberal var den som ville avskaffa de skadliga regleringar som ledde till arbetslöshet och försämrad ekonomi. Nyliberal var den som ville att krogarna skulle få vara öppna längre. Nyliberal var den som förespråkade samma frihandel man idag kan bli karaktärsmördad från vänsterhåll om man inte ställer sig bakom. Och så vidare.

Kort sagt, nyliberalismen torde vara ett av den svenska samtidshistoriens mest smutskastade, missbrukade och demoniserade begrepp. Vad som kom först, skräckpropagandan om nyliberalismen eller en rörelse vars medlemmar faktiskt kallade sig nyliberaler, förefaller stundom något oklart. Klart är dock att många med libertarianska eller klassiskt liberala åsikter med tiden stolt kom att, inte minst för den provokativa effektens skull, använda begreppet om sig själva.

Den svenska vänsterns missbruk av nyliberalismbegreppet är en skamfläck, om än bara en i raden av sådana, men dessvärre går det inte att sätta punkt för detta inlägg där. Med tiden har ironiskt nog nämligen den groteska halmdocka vänsterns trollfabriker målat upp och döpt till "nyliberalism" kommit att bitvis besannas. Ett av de mer slående exemplen på detta är hur vinster i välfärden blivit en central fråga för många av de svenskar som gärna kallar sig själva för nyliberaler.

Vinster i välfärden har ytterst lite med fri marknadsekonomi att göra. Tvärtom är den "marknad" aktörerna inom berörda branscher verkar på en artificiell skapelse, skapad av staten. Politikerna har bestämt efterfrågan, slagit fast priserna och därefter tvångsanslutit alla skattebetalare som betalande "kunder". Detta alldeles oavsett huruvida den enskilde skattebetalaren faktiskt har efterfrågat de tjänster som erbjuds eller ej.

Det svenska högskattesamhället, med dess uttalade socialistiska omfördelningsambitioner, har på detta sätt blivit ett eldorado för företagare som mer än gärna berikar sig på de pengar som staten, uppbackad av sitt våldsmonopol, tvingat medborgarna att skiljas från. Detta är inte ett gott exempel på fri företagsamhet, utan tvärtom ett skolboksexempel på just den svågerkapitalism som vänstern alltid hävdat att nyliberalismen står för.

Ett Facebookinlägg av Fredrik Segerfeldt – och det bör här påpekas att detta är en person med flera högst förtjänstfulla bedrifter på sitt CV – satte nyligen fingret på detta. Inlägget är skrivet som ett brinnande försvar för den svenska modellen anno 2017, och som argument för detta åberopar Segerfeldt bland annat just nämnda möjligheter att berika sig på andras skattepengar.

I sitt inlägg nämner Segerfeldt inte med ett ord de skyhöga skatterna privatpersoner tvingas betala, men poängterar däremot att företagsskatten är förhållandevis låg i Sverige. Därför, menar Segerfeldt, är Sverige varken "terrible" eller "a socialist hellhole". Det är onekligen ett intressant budskap.

Ett system där politikerna skattar skiten ur medborgarna, men däremot tillhandahåller omfattande möjligheter till svågerkapitalism och ett någorlunda gott företagsklimat i övrigt är, lyder den outtalade implikationen, ett gott system. Segerfeldts utspel bör förstås i ljuset av sitt sammanhang. Inte desto mindre är detta ett budskap som till exempel libertarianer har all anledning att fråga sig huruvida de vill förknippas med eller ställa sig bakom.

2017-04-12

Fridolin den falske

Just som man trodde att de svenska politikernas monumentala uppvisning i skamlöshet inte kunde bli mer motbjudande, passade Gustav Fridolin på att medverka i Aktuellt.

Med sitt sedvanliga mästrande tonfall förklarade Fridolin varför regeringen just idag gjorde sitt utspel om kriminalisering av medlemskap i terrororganisationer. Grötmyndigt, långsamt och med ett tonfall så överartikulerat att även idioter skulle förstå vad som sades, försökte språkröret sälja in den krisande flumklubben Miljöpartiet som ett parti som står för hårda tag.

Den Gustav Fridolin som medverkade i kvällens Aktuellt var dock identisk med den Gustav Fridolin som tidigare samarbetat med Charta 2008, en islamistisk organisation som tagit dömda terrorister i försvar. En annan miljöpartist som varit synnerligen aktiv inom denna organisation är Gustav Fridolins nära vän Mehmet Kaplan, en person Fridolin fortsatte försvara även efter att denne under famösa former tvingats avgå.

Som sitt välregisserade inhopps grande finale lät därefter samme Fridolin som med näbbar och klor motsatt sig utvisningen av personer som Rakhmat Akilov meddela att "det här är inte nåt vi plötsligt kommit på". Med detta skamlöst opportunistiska påstående försökte Fridolin låta påskina att regeringens kovändning i frågan inte hade någonting med fredagens terrordåd att göra. Det är svårt att föreställa sig hur kan skulle kunna ha sagt något som vore mer respektlöst mot offren.

Läs även:
Fristad
Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.