2015-02-27

De vuxna har abdikerat från sitt ansvar

"I Sverige har flyktingar från Kosovo nu blivit den nästa största gruppen asylsökande", kan vi idag läsa i Svenska Dagbladet. "Allt fler ensamkommande marockanska barn söker asyl i Sverige", informerar idag Sveriges Radio.

I båda fallen handlar det så gott som uteslutande om personer utan asylskäl. De kosovoalbaner som blivit den näst största gruppen av asylsökande är med andra ord inte några "flyktingar", vilket Svenska Dagbladet påstår. Att ordet "flyktingbarn" förekommer i reportaget om de marockanerna är ett exempel på samma felaktiga och vilseledande språkbruk.

I båda fallen rör det sig om migrantgrupper som har kommit till Sverige i hopp om ett rikare liv. Att de gör detta är fullt förståeligt, vad som däremot inte är förståeligt är svenska myndigheters och politikers oförmåga att hantera detta. I Sveriges Radios reportage berättas om Samir från Marocko som nu beviljats uppehållstillstånd i Sverige. I Svenska Dagbladet kan man läsa att Migrationsverket fortfarande inte infört rutiner för att snabbehandla uppenbara fall av ogrundade asylansökningar, trots att människor från fredliga och fria länder i sydöstra Europa har missbrukat systemet i åratal.

Vad som gör det hela än mer anmärkningsvärt är att detta sker parallellt med att strömmen av asylsökande som söker sig till Sverige från faktiska konfliktområden är rekordstor. När kosovoalbaner utan asylskäl blivit den näst största gruppen av asylsökande kostar detta inte bara de svenska skattebetalarna väldigt mycket pengar, det går dessutom på ett högst konkret vis ut över de asylsökande som till skillnad från kosovoalbanerna flytt krig och förtryck. Systemet överbelastas, utredningar tar allt längre tid och det blir allt svårare att finna boende åt alla.

Som av en händelse publicerades dessa reportage samma dag som vi kunnat läsa om att bussockupationen i Grytan fått en uppföljare i värmländska Långserud. Inte heller denna gång har ordningsmakten velat gripa in mot vad som uppenbart är ett lagbrott, istället tycks Migrationsverket under farsartade former valt att agera curlingföräldrar ännu en gång.

Det officiella Sverige agerar som en välmenande men ytterst naiv och konflikträdd person. Det officiella Sverige agerar som en någon som inte förmår sätta gränser, som en förälder som inte förmår tillrättavisa sitt barn, som en välmenande men alldeles för mesig lärare som inte vågar höja rösten i ett stökigt klassrum. Sverige påminner allt oftare om den där personen som alla alltid ber att få låna pengar ("du får tillbaka dem nästa vecka"), eftersom de vet att personen i fråga är alldeles för dumsnäll för att såväl säga nej som kräva pengarna tillbaka.

De politiker som aspirerar på att leda ett land måste kunna fatta obekväma beslut och göra svåra avväganden. De politiker som aspirerar på att leda ett land måste vara kapabla att hushålla med begränsade resurser, någonting som per definition innebär att de måste ställa grupper mot varandra.

De politiker som aspirerar på att leda ett land måste vara beredd att ständigt göra realpolitiska avväganden, även när de helst hade velat slippa. De politiker som aspirerar på att leda ett land måste förstå att deras jobb inte går ut på att rädda världen utan på att hantera världen som den faktiskt ser ut, alldeles oavsett hur innerligt de rent personligen hade önskat att så inte var fallet.

De politiker som idag styr – och aspirerar på att styra – Sverige tycks sedan ett antal år tillbaka leva i fullständig förnekelse inför denna bistra verklighet. De vuxna tycks ha abdikerat från sitt ansvar, i deras ställe är det barnen som med utopismen som ledstjärna styr Sverige. Hur detta fungerar i praktiken ger ovan nämnda artiklar en såväl tydlig som kuslig fingervisning om.

Läs även:
Motpol
DN1, DN2, DN3, DN4, Sk1, NSk1, NSk2, Dag1, Dag2, SMP1, Re1, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ex5, SR1, SR2