2016-09-09

Om Postmoderna museet, kvotering och progressivismen

Det går att invända mycket mot den socialistiska regeringens dagsaktuella lagförslag att tvångskvotera bolagsstyrelser, men den i särklass viktigaste av dessa är att en sådan lag vore ett långtgående ingrepp i äganderätten.

Kontrollen över privat egendom, menar regeringen, bör inte bara vara en fråga för ägarna. Privat egendom bör även, menar regeringen, utgöra ett verktyg underställt politikerna. Då ägande till syvende og sidst handlar om just kontroll, snarare än om öronmärkta atomer, utgör med andra ord varje försvagning av äganderätten i grund och botten en expropriering i det fördolda.

Att samma regering just nu arbetar för att omstöpa ett anrikt museum till postmodern propagandacentral är ingen slump. Tvärtom är de bägge företeelserna uttryck för samma ideologiska strömning, nämligen progressivismen. Progressivismen anser sig i likhet med de flesta andra ideologier sitta på de rätta svaren, men progressivismens anspråk går också betydligt längre än så.

Progressivismen anser sig därtill sitta på facit om hur framtiden bör, skall och kommer att se ut. Progressivismen anser sig inte bara besitta de bästa verktygen för framåtskridande. Progressivismen har ned på detaljnivå redan bestämt sig för vad slutmålet är, även när det kommer till individens privatliv. De människor som envisas med att leva på ett för progressivismen oönskat sätt ses därför som grus i maskineriet som till varje pris måste elimineras.

Den människa som motsätter sig progressivismen, menar progressivisten, vet inte sitt eget bästa. Den människa som motsätter sig progressivismen, menar progressivisten, måste få hjälp att se ljuset. Därför, menar progressivisten, helgar ändamålen medlen. Därför, menar progressivisten, är det rätt att såväl åsidosätta de friheter som tidigare tagits för givna som att brutalt köra över den enskilde.

Detta synsätt har inte bara präglat politiken de senaste hundra åren, det har definierat den. Hade det inte varit för progressivismens starka ställning hade politiken tagit ett steg tillbaka ungefär lika ofta som den tagit ett steg framåt. Att politiken tar ett steg tillbaka är emellertid ytterst ovanligt idag. De senaste 100 åren har tvärtom normalläget varit att politiken hela tiden flyttar fram sina positioner.

Resultatet har blivit att vår frihet successivt minskat. Resultatet har blivit att mer och mer av vår vardag detaljregleras av lagar. Resultatet har blivit att det blivit svårare och svårare att starta nya företag. Resultatet har blivit att den zon i vilken vi är fria att leva som vi själva önskar successivt har minskat i omfång.

Progressivismens avsikter är måhända de bästa, men det faktiska resultatet har blivit att de fantastiska fördelar den västerländska civilisationen fört med sig steg för steg trängts undan. Om progressivismen tillåts flytta fram sina positioner i ytterligare 100 år kommer upplysningen vara död.
SvD1, SvD2, DN1, DN2, DN3, DN4