2013-11-29

Att höra vad man vill höra


På SvD:s förstasida återfinns just nu ovanstående text. Den länkar vidare till en sida på Kultursvepet som intar en självbelåtet skadeglad inställning gentemot Birro.

Så vad handlar det om? Jo, Marcus Birro skrev för några dagar sedan en krönika. Den innehöll många enligt mig bra poänger, men den var också uppenbart feministisk. Det är denna krönika som SvD:s förstasida avfärdar som "antifeministisk".

Denna krönika gjorde My Vingren arg. Vingren är en radikalfeminist av klassiskt snitt som gjort sig ett namn genom att fotografera manliga tunnelbanepassagerares skrev, i syfte att belysa mäns påstådda härskartekniker. Och för all del, en del av bilderna visar personer som uppenbarligen har svårt att förstå att det finns andra människor i världen.

Det vill säga, de är lika egotrippade som de gäng jag dagligen möter bestående av två, tre, fyra tjejer som går i bredd på trottoaren. Ni vet, de som har uppenbara problem att förstå att det finns andra människor som vill gå åt andra hållet.

Vingrens svar består i att berätta om de hot hon själv har fått utstå. Givetvis oacceptabelt, men av noll relevans som motargument till vad Birro skriver. Det så kallade mothugget är med andra ord inget mothugg, det är en upprepning av vad vi redan vet att radikalfeministerna tycker. Men eftersom radikalfeministerna och den radikala vänstern redan gillar Vingren – och eftersom de hatar Birro allt sedan han hade mage att komma ut som kulturhöger – jublar de.

Så trots att Vingrens artikel på intet sätt motbevisar eller ens bemöter Birros kritik, delar de artikeln på Facebook med kommentarer som "höhö, där fick allt idioten Birro!". Någon annan svarar förutsägbart "Birro är ju helt jävla körd", och passar därmed på att glömma hur han eller hon brukade höja samme Birro till skyarna så länge han inte var med i Kristdemokraterna.

Nej, men vad My Vingren säger är vad man vill höra – och då spelar det inte så stor roll om det är relevant eller ej. Att SvD:s kulturredaktion nu stämmer in i kören bevisar bara vad vi redan visste: Tidningarnas kulturredaktioner befolkas av intellektuellt ohederliga jubelidioter.

2013-11-28

Stanken av dubbelmoral

"Dunkar Schyman gul och blå hissa i en flaggstång" har såvitt jag vet ingen sjungit. Men om någon skulle göra det – eller om en äldre härjad manlig sverigedemokrat skulle tårtat samma Schyman, för den delen – så hade det blivit ett jävla liv. Fraser som "hot mot demokratin", "vita kränkta män" och "kvinnohat" hade garanterat använts flitigt.

Men nu var det som sagt inte Schyman, det var Åkesson, så istället ges den storkäftade (men ganska talanglöse) Timbuktu priser och politiska uppdrag – och den för flera brott dömde Sebastian Stakset anställs som förebild för ungdomar.

Det är dubbelmoral, det är bullshit, det är legitimering av hat och det är att piska upp de redan obehagliga stämningarna i samhället ännu några steg. Må så vara, men den som håller sig med en sådan inställning och ändå dristar sig till att kritisera mina värderingar kommer att bli bemött med exakt så mycket respekt som vederbörande förtjänar.


Abuseanmält inlägg

DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, NSk1, NSk2, LT1, LT2

2013-11-25

Fiffla med statistik

På SR kan man idag läsa Erik Ullenhags reaktion på SCB:s uppgift om att merparten av de jobb som skapats sedan 2006 gått till utrikes födda:

– Vi har sett en väldigt positiv utveckling på det viset, vad gäller invandrare på svensk arbetsmarknad. Vi har aldrig haft så många som är födda i ett annat land som faktiskt går till jobbet, säger ministern.

I samma artikel avfärdar dock Arbetsförmedligen tämligen bryskt Ullenhags resonemang. Enligt Arbetsförmedligen är siffrorna en konsekvens av att arbetslösheten bland svenskfödda är låg och att befolkningsökningen sker främst genom invandring.

Arbetslösheten bland invandrare mätt i procent har däremot inte minskat, vilket Ullenhags uttalande ger sken av. När Ullenhag säger att "vi har aldrig haft så många som är födda i ett annat land som faktiskt går till jobbet" betyder detta således i själva verket "vi har aldrig haft så många som är födda i ett annat land".

I bjärt kontrast till Ullenhags verklighetsbeskrivning står följande uppgifter:

Lästips: Den hälsosamme ekonomisten, Merit Wager och Tino Sanandaji




Abuseanmält inlägg

SvD1, SvD2, SvD3, SR

2013-11-19

Grov misshandel = bråk?

Polisen har idag slagit till mot den vänsterextrema och våldsamma gruppen "Revolutionära fronten". I DN:s artikel om saken sker flera intressanta betydelseglidningar. Man skriver att Revolutionära fronten är klassad som vänsterextrem. Utöver detta skriver man att organisationen har bråkat med nazistiska Svenskarnas parti.

Jag har definitivt inget till övers för Svenskarnas parti, tvärtom. Att DN kallar partiet för nazistiskt är helt i sin ordning. Att DN inte på samma självklara vis kallar Revolutionära fronten för vänsterextrem är däremot iögonfallande. Att DN därtill klassar grov misshandel och skadegörelse som "bråk" är under all kritik.
SvD, Sk1, Sk2, NSk, LT

2013-11-18

Reinfeldt, Waberi och Åkesson

På SvD återfinns just nu en artikel från förra året där man kan läsa om hur Reinfeldt gick till attack på Jimmie Åkesson. Personligen börjar jag ilskna till rejält på Reinfeldts von oben-attityd. Det vore en sak om han hade sopat rent framför egen dörr, men det har han inte.

I den moderata riksdagsgruppen sitter Abdirizak Waberi. Waberi är en radikal islamist med en kvinnosyn som inte har varit aktuell på bra många århundraden. Han är därtill före detta ordförande för samma Islamiska förbund som Omar Mustafa leder idag. Detta förbund har inte bara allehanda kopplingar till antisemitism, terrorism och vapensmuggling, det utgör dessutom den svenska avdelningen av Muslimska brödraskapet.

Med detta i åtanke bör Reinfeldt hålla käft istället för att sura över att SD tog ifrån honom riksdagsmajoriteten. Reinfeldt har helt enkelt inte något moraliskt mandat för att sätta sig på några höga hästar.

För övrigt utgår jag från att Nobelstiftelsen nobbar inte bara Åkesson, utan även till exempel Finlands ambassadör (för att inte nämna Nordkoreas och Saudiarabiens). Den finländska invandringen är nämligen försumbar även jämfört med den nivå Sverigedemokraterna förespråkar.


DN1, SvD1, SvD2, SvD3, Sk, LT, NSk

2013-11-17

Fadakars lik i garderoben

Mitt gamla inlägg om Ehsan Fadakars syn på Norge blev censurerat av Twingly. Någon fann gissningsvis min inställning obalanserad men, får man förmoda, att Ehsan Fadakars syn på Norge var rimlig, balanserad och välunderbyggd.

Well. Anledningen till att jag bloggar om saken igen är att jag vill att så många som möjligt skall läsa vad CopyRiot skrev om Fadakar redan 2009. Det är minst sagt häpnadsväckande läsning.




Abuseanmält inlägg

SvD1, SvD2

2013-11-15

Ullenhags snömos (2)


"Nu skulle det sitta fint med lite ansvar" skrev Sanna Rayman häromveckan i en ledare om invandringspolitiken. Idag svarar Erik Ullenhag på kritiken med en replik som föga förvånande mest utgörs av snömos.

Ullenhag lägger skulden för allt som gått fel på Socialdemokraterna, men berättar käckt att med den nuvarande regeringen är allting på väg att bli bra igen. Den problematiska verklighet som de flesta av oss dagligen kommer i kontakt med beskrivs närmast som en framgångssaga.

Den skriande bristen på asylboenden förklarar Ullenhag med händelseutvecklingen i Syrien. Vad Ullenhag dock inte berättar är att Sverige förra året stod för nio procent av i-ländernas totala asylmottagande. När det kommer till varför just Sverige skall stå för en så absurt oproportionerligt stor andel är Ullenhag skyldig det svenska folket en förklaring.

I inläggets sista stycke förkunnar Ullenhag att det är "en avgörande framtidsfråga för Sverige är att vi fortsätter vara ett öppet och tolerant land".

Detta låter säkert tjusigt i mångas öron, men varför en fortsatt rekordstor invandring skulle vara en "avgörande framtidsfråga" förklaras inte. Det tycks emellertid som väldigt få av Ullenhags europeiska kollegor delar den inställningen. Är det för att Ullenhag har rätt och alla andra har fel?

Socialdemokraterna tycks för övrigt å sin sida ha drabbats av insikten att man "behärskar inte detta", varför deras strategi inför valet kommer vara att låtsas som att frågan inte finns. Känns förtroendeingivande, yes? Därtill kommer såklart att man idogt försöker lura i folket att den arbetslöshet invandringen medför beror på att regeringens lyckade jobbpolitik skulle vara misslyckad.

Det skulle onekligen sitta fint med lite ansvar. Tyvärr tycks viljan att visa prov på lite grundläggande ansvar mer avlägsen än någonsin.


Källa: UNHCR



Abuseanmält inlägg

Aftonpravdan


Har du hög svansföring? Gillar du att basunera ut dina skrikiga åsikter? Står du till vänster om Socialdemokraterna? Anser du att svenskarna är ett genomruttet, kvinnohatande och rasistiskt folk?

Grattis, då är välkommen som kolumnist på Aftonbladet. Ja, på SvD och DN med förstås – tänk Kristin Lundell och Malin Ullgren – men särskilt just på Aftonbladet. Det spelar ingen roll om du inte kan någonting. Det spelar heller ingen roll om du har en massa lik i garderoben, så länge det är rätt sorts lik i garderoben, det vill säga.

Vill du basunera ut att Norge är ett skitland, att Norge behandlar människor som djur, att Fremskrittspartiet bär ansvaret för en rubbad före detta partimedlems handlingar och att norrmännen bär på en kollektiv skuld för vad Breivik gjorde, då är du välkommen som krönikör och chef för sociala medier på Aftonbladet.

Att norska journalisterinklusive ett så respekterat namn som Åsne Seierstad – avfärdar kritiken kan man bortse från, för Aftonladet har alltid rätt. Denna högt respekterade kvällstidnings kamp mot rasism, högerregimens demontering av välfärden och de systematiska israeliska organstölderna är så Ädel och God att tidningen och dess motiv står över varje misstanke, att tidningen aldrig någonsin kan göra fel och att alla knep är tillåtna i kampen mot ondskan.

Halleluja!
SvD1, SvD2

2013-11-14

Sveriges minst liberala parti

Sveriges minst liberala parti – Folkpartiet – håller just nu så kallat landsmöte.

Man har redan – i strid med juristers råd – hunnit med att ta beslut om att verka för att rättsstatens principer skall avskaffas i sexualmål. Omvänd bevisbörda bör införas, tycker Folkpartiet.

Samtidigt sitter Jan Björklund allt annat än säkert i sadeln. Detta har visat sig i såväl en opinionsundersökning som i det faktum att Birgitta Ohlsson fick fler röster än Björklund då partiet höll provval i Stockholm.

DN:s Ewa Stenberg kommenterar:

– Folkpartiet har fyra starka kandidater att efterträda Jan Björklund: statsråden Birgitta Ohlsson, Erik Ullenhag och Maria Arnholm samt EU-kommissionären Cecilia Malmström. Det måste vara besvärande för Jan Björklund att efterträdarfrågan så ofta diskuteras.

Med andra ord: Två radikalfeminister som snarast hör hemma i Feministiskt initiativ eller Vänsterpartiet, en EU-politruk som tycks se det som sin främsta uppgift att motverka begreppet "illegala invandrare" samt Sveriges mest förnumstige floskelrapare.

Någonstans där känner jag att det är läge att följa Anybodys exempel med att börja tugga på mattan. Möjligtvis samtidigt som jag ger ifrån mig ljud i stil med "mwahaha gnggggh bwäääääähäähääh".

Dagens bloggtips: Merit Wager


SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, Dag, Sk1, Sk2 Sk3 Sk4 NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, LT1, LT2, LT3, LT4

Ullenhags snömos


"Nu skulle det sitta fint med lite ansvar" skrev Sanna Rayman häromveckan i en ledare om invandringspolitiken. Idag svarar Erik Ullenhag på kritiken med en replik som föga förvånande mest utgörs av snömos.

Ullenhag lägger skulden för allt som gått fel på Socialdemokraterna, men berättar käckt att med den nuvarande regeringen är allting på väg att bli bra igen. Den problematiska verklighet som de flesta av oss dagligen kommer i kontakt med beskrivs närmast som en framgångssaga.

Den skriande bristen på asylboenden förklarar Ullenhag med händelseutvecklingen i Syrien. Vad Ullenhag dock inte berättar är att Sverige förra året stod för nio procent av i-ländernas totala asylmottagande. När det kommer till varför just Sverige skall stå för en så absurt oproportionerligt stor andel är Ullenhag skyldig det svenska folket en förklaring.

I inläggets sista stycke förkunnar Ullenhag att det är "en avgörande framtidsfråga för Sverige är att vi fortsätter vara ett öppet och tolerant land".

Detta låter säkert tjusigt i mångas öron, men varför en fortsatt rekordstor invandring skulle vara en "avgörande framtidsfråga" förklaras inte. Det tycks emellertid som väldigt få av Ullenhags europeiska kollegor delar den inställningen. Är det för att Ullenhag har rätt och alla andra har fel?

Socialdemokraterna tycks för övrigt å i sin sida ha drabbats av insikten att man "behärskar inte detta", varför deras strategi inför valet kommer vara att låtsas som att frågan inte finns. Känns förtroendeingivande, yes? Därtill kommer såklart att man idogt försöker lura i folket att den arbetslöshet invandringen medför beror på att regeringens lyckade jobbpolitik skulle vara misslyckad.

Det skulle onekligen sitta fint med lite ansvar. Tyvärr tycks viljan att visa prov på lite grundläggande ansvar mer avlägsen än någonsin.


Källa: UNHCR



Abuseanmält inlägg

Missunnsamt om Mensa

Bland de mest lästa artiklarna på SvD återfinns just nu en bisarr bokrecension.

Boken som recenseras handlar om föreningen Mensa och dess medlemmar. Såväl författaren som recensenten tycks eniga – medlemmarna består av skrävlare, kufar och nördar.

Det ligger säkert en del i detta, men vad exakt är nyhetsvärdet? Skulle för övrigt inte någonting liknande kunna sägas om Svenska FN-förbundet, PEN-klubben eller Svenska freds? Såvitt jag vet har emellertid inga böcker och tillhörande bokrecensioner skrivits på detta tema.

Den underliggande känslan jag får är snarare att vad det hela främst handlar om är missunnsamhet. Åh, man har fina akademiska titlar, men någonstans i bakhuvudet gnager kanske känslan av att man, en fil mag i litteraturvetenskap till trots, kanske inte skulle göra särskilt bra ifrån sig på ett intelligenstest. När då någon skriver en bok som förlöjligar en förening som Mensa är det därför lätt att hoppa på tåget, det var ju precis vad man ville höra.

Vänsterbloggaren Svensson – som inte brukar vara sen med att från höga hästar kritisera andras människosyn – kommenterar artikeln med ett ganska föraktfullt inlägg om nördar med aspergers Jag antar att han tror sig slå uppåt, men vad han i själva verket visar prov på är dubbla standarder och en ganska unken människosyn.

2013-11-13

EU - en loserklubb


Det fanns en tid för inte så länge sedan då Tyskland kallades för "Europas sjuke man". Anledningen till detta var att ekonomin gick knackigt. Återföreningen hade kostat stora stora summor och ekonomin var inte konkurrenskraftig.

Dåvarande förbundskanslern Gerhard Schröder bestämde sig för att göra något åt detta. Han genomdrev strukturreformer som gjorde honom impopulär och i förlängningen även kostade honom regeringsmakten. Idag skördar den tyska ekonomin – och Angela Merkel – frukterna av detta.

Samtidigt som Tyskland genomdrev dessa strukturreformer gjorde stora delar av eurozonen det totalt motsatta. Man lät lönerna skjuta i höjden och man lånade pengar för att bygga ut den offentliga sektorn. Flera år av partystämning följde.

Detta hindrade inte EU från att vilja kopiera den tyska modellen. Det var bara det att man till skillnad från Tyskland både ville äta kakan och ha den kvar. Man fortsatte därför som förut, men satte på ett i raden av toppmöten upp målsättningen att EU inom kort skulle bli värdens mest konkurrenskraftiga ekonomi. Man avsatte sedan lite småskvättar ur den enorma EU-budgeten till utbildningsprojekt och hoppades att resten skulle fixa sig av sig självt.

När finanskrisen slog till visade sig denna målsättning vara ett luftslott av tragikomiska proportioner. Flera länders ekonomier – i synnerhet de som gjort tvärtom mot tyskarna – visade sig sakna såväl konkurrenskraft som möjlighet att finansiera sina egna offentliga utgifter.

Well. Det fanns en tid då jag var den varmaste av EU-vänner. Jag älskade det öppna Europa och den förbrödring det förde med sig. Jag röstade ja till euron och blev fly förbannad när min sida förlorade folkomröstningen. Men med tiden har min entusiasm svalnat betydligt.

EMU visade sig vara ett stort misstag, resultatet av folkomröstningen visade sig däremot vara en välsignelse. Det var inte nödvändigtvis något fel på euron som sådan, men redan från början valde man att ta med länder som Grekland, fastän de inte uppfyllde kraven. Ganska snabbt började också EMU-länderna – inklusive Tyskland – strunta fullständigt i allt vad ingångna avtal hette.

Det gick bra så länge det rådde högkonjunktur, men i och med finanskrisen gick allting käpprätt åt skogen. Medlemsländernas ledare visade sig patetiskt oförmögna att hantera den uppkomna situationen, alla toppmöten och högtidliga deklarationer till trots.

Parallellt med detta tillkom nya problem. Rumänien och Bulgarien tilläts bli medlemmar fastän det var tämligen uppenbart att de inte var mogna för detta, moralistiska kleptokrater började lägga sig i den svenska tobakspolitiken, den svenska EU-avgiften blev en rejält dyr historia och så vidare.

EU:s senaste utspel är riktat mot Tyskland. Landets ekonomi är för god, anser EU-kommissionen. Därför borde man försämra sin konkurrenskraft och börja missköta sin ekonomi för att komma mer i fas med resten av EU. Detta som tack för att tyskarnas pantsatt sina barns framtid för att finansiera nödlån till en valutaunion de blev intvingade i. Nödlån som till stora delar aldrig någonsin lär betalas tillbaka.

EU-kommissions inställning är så vulgär att jag fullständigt saknar ord. Den återstående kärlek jag kände inför EU-projektet dog idag.
DN, SvD1, SvD2, Av1, Av2, Av3, Sk, NSk, LT

11 år gamla nyheter

SvD toppas just nu av "nyheten" att SD:s vice partiledare Jonas Åkerlund uttryckte sig olämpligt i närradio – för elva år sen.

Vad den vice partiledaren sade var dumt och plumpt, inget snack om den saken. Men det han sade sades offentligt i radio. Journalisterna har haft elva år på sig att rapportera om detta. Man har dock inte skrivit en rad, förrän nu.

Det är Aftonbladet som ligger bakom, såklart. Aftonbladet har nu inte mindre än sex artiklar – samt två relaterade Plusreportage – om saken.

Även SvD slår som sagt upp "nyheten" stort, och låter dessutom den som "statsvetare" titulerade Jonas Hinnfors kommentera. Hinnfors är förvisso bland annat statsvetare, men han är också knuten till SOM-institutet som står Socialdemokraterna nära. Han har därtill vid ett flertal tillfällen tydligt tagit ställning mot SD.

Kanske tyder Åkerlunds uttalanden 2002 på att han är olämplig för sin roll. Kanske har hans åsikter förändrats i grunden under de elva år som gått sedan dess, mina egna har det definitivt. Oavsett vilket är det inte fel att media rapporterar om detta, men när de gör några elva år gamla uttalanden till en jättenyhet är det inte fråga om objektiv nyhetsrapportering, då är det frågan om synnerligen aktiv opinionsbildning.

Media i allmänhet och Aftonbladet i synnerhet har försökt sig på detta tidigare. Resultatet har varenda gång blivit att stödet för SD har ökat och det redan låga förtroendet för journalister har minskat.

Apropå lik i garderoben: Läs vad CopyRiot har att säga om Ehsan Fadakar


DN, SvD1, SvD2, SvD3

Be om ursäkt i tid och otid

För några veckor sedan skrev Eli Göndör en debattartikel i vilken man bland annat kunde läsa följande:

Hur islams framtid kommer att se ut avgörs naturligtvis i första hand av muslimer. Dock har även omvärldens reaktioner och åsikter betydelse. I princip finns det två möjligheter för den som betraktar konflikten utifrån.

Den ena är att lyssna på dem som skriker högst i bakåtsträvande syfte, skrämmas av irrationella hot och be om ursäkt i tid och otid.

Jag kom att tänka på Eli Göndörs markering när jag idag läste en annan debattartikel, denna gång från förbundet Humanisterna.

I artikeln kritiserar man Diskrimineringsombudsmannen för att ställa sig på män som vägrar ta kvinnor i hands sida. Man kritiserar Trollhättans kommun för att de gjorde upp i godo och (för skattebetalarnas pengar) betalade skadestånd – till mannen som vägrade ta kvinnor i hand.

Vad viktigare är kritiserar man också behandlingen av kvinnan. Hon fick en skriftlig varning av sin arbetsgivare för "bristande omdöme" och blev därtill lämnad i sticket av sitt eget fackförbund.

Allt detta gjordes säkerligen i största välmening, men resultatet blev skamligt. Vad man har gjort är – precis som Göndör skriver – valt att "lyssna på dem som skriker högst i bakåtsträvande syfte" och att "be om ursäkt i tid och otid".

Att kombinera religionsfrihet, jämställdhet och ett sekulärt samhälle är inte alltid en lätt uppgift, ibland kan gränsdragningarna bli komplicerade. Det här fallet kan dock näppeligen sägas vara ett sådant dilemma, snarare har man slagit knut på sig själva i försöken att framstå som toleranta och antirasistiska. Resultatet blev att man betedde sig som jubelidioter istället.

Dagens garv: Sven-Erland

Skygglappar & clownnäsor

Boverket har i dagarna lagt fram en rapport som visar vad som alla egentligen redan visste, nämligen att det är hyresregleringen som orsakar den svenska bostadsbristen.

Detta lär dock inte stoppa vänstern från att med en dåres envishet fortsätta sjunga hyreregleringarnas lov, och istället hävda att det är marknaden som bär skulden. Detta lär inte heller hindra regeringen från att ta på sig clownnäsorna och sjunga med. Inte för att de håller med, men för att den svenska samhällsdebatten är så snedvriden att sanningen ofta är något man gör bäst i att inte ta i ens med tång.

Eller för att citera en artikel i Dagens Samhälle:

Bland annat har Klas Eklund, ordförande i den så kallade bokriskommittén, pekat på att det är 50 år sedan Lindbeck tog upp frågan, och kallar själv hyresregleringen för svensk politiks galten Särimner: 'Den slaktas av ekonomerna varenda dag, men återupplivas av politikerna nästa morgon'.

Resultatet av detta lär bli att samtidigt som unga i Helsingfors, Oslo och Köpenhamn kan glädja sig åt att flytta in i egna lägenheter, kommer det råda fortsatt bostadsbrist i Sverige. Bristen på hyresrätter leder därför även till att priset på bostadsrätter skenar.

Få, om någon, politiker kommer lyfta blicken över den egna ankdammen och fråga sig varför vi i Sverige alltid måste utmärka oss. Få kommer ifrågasätta varför det som fungerar i resten av världen inte skulle fungera här, varför det som är normalt i resten av världen så påfallande ofta blir politiskt sprängstoff i Sverige.

Uppdatering: Detta var en liten nyhet så länge enbart Boverket hade uttalat sig. När nu den i allra högsta grad politiserade Hyresgästföreningen synnerligen förutsägbart påstår att Boverket har fel blir det hela däremot en toppnyhet på SvD.




Abuseanmält inlägg

SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, DN, Sk1, Sk2, Sk3, NSk1, NSk2, LT1, LT2

2013-11-12

Akademiker mot vetenskap

Sju akademiker och en fältsekreterare skriver idag en debattartikel om de sociala problemen i Sverige.

Dessa akademiker som villigt stoltserar med sina akademiska titlar verkar paradoxalt nog emellertid närmast fientligt inställda till forskning. Man skriver ordet "vetenskapligt" inom citattecken och man gör sig i sann postmodernistisk anda lustig över evidensbaserade metoder.

Föga förvånande blir det snart uppenbart att det är en debattartikel med tydligt vänsterperspektiv som döljer sig bakom den på en och samma gång intellektuella och antiintellektuella fernissan.

För det första är Masoud Kamali är en av undertecknarna. För det andra gör man en stor sak av att trivialisera det personliga ansvaret i samband med gängkriminalitet och upplopp. För det tredje betonar man med en rättshaverists ihärdighet individens rättigheter, men utan att med ett ord nämna något om skyldigheter. Och om detta inte övertygar ger följande i sammanhanget irrelevanta dräpa mot "det hårda kalla Sverige" en fingervisning om författarnas politiska hemvist:

"Något är ju i grunden totalt fel när även offentliga arbetsgivare utnyttjar springvikarier, provanställda, visstidsanställda som aldrig får en chans att med den fasta anställningens trygghet få tillgång till bostadslån, förstahands kontrakt, billiga krediter och ytterst trygghet och klassresor."

Någonstans bland vänsterretoriken och det postmodernistiska snömoset till vetenskapskritik återfinns i debattartikeln dock en djupare insikt. Man kräver eller hävdar förvånande nog inte att höjda bidrag är lösningen på alla problem. Däremot resonerar man kring Sveriges ansvar för "de barn som föds i marginaliserade områden, med föräldrar utan eller med svag studiebakgrund som inte får en rättvis chans till ett bra liv".

Spontant provoceras jag lite av retoriken om Sveriges "ansvar", men likväl är artikelförfattarna faktiskt något på spåret här. Chansen för att barn som växer upp under dylika omständigheter skall lyckas är av naturliga skäl dåliga. De löper stor risk att växa upp till en modern underklass, men inte i första hand en ekonomisk underklass utan en kunskapsunderklass.

De lär sig inte språket ordentligt, de löper stor risk att gå ur skolan utan kompletta betyg, de lär sig inte de sociala koderna, de kommer inte in i den nationella gemenskapen och de får svårt att ta sig in på arbetsmarknaden.

Vänsterns patentlösning brukar vara högre bidrag, men detta gör ingenting åt de underliggande problemen. I många fall blir resultatet istället det motsatta: höga bidrag och kravlöshet gör det mindre attraktivt för föräldrarna att börja jobba, vilket leder till att familjer istället blir kvar i utanförskap. Detta leder såklart till en sämre framtid för barnen, eftersom de därmed också isoleras från samhället i stort.

Att få föräldrarna i arbete är därför väldigt viktigt. Så viktigt att det kan vara värt att fundera både en och två gånger på hur generösa bidragen skall vara och på vilka arbetsmarknadsregleringar som skall gälla för icke-medborgare.

Den andra viktiga åtgärden är såklart skolan. Om signalen redan från första dagen blir att ingen lärare har rätt att ta din mobiltelefon, att dåligt beteende inte får några särskilt allvarliga konsekvenser – och om vanorna från hemlandet är väsensskilt annorlunda, då blir resultatet såklart också därefter.

2013-11-11

Acceptans är ömsesidigt

De könsneutrala julklapparna är på tapeten igen. I en artikel på SvD kan man bland annat läsa följande:

"I Tyskland har vi ett fåtal BR-butiker men jag vet att genusdebatten inte har kommit lika långt"

Tyskarna har alltså inte kommit lika långt som oss, men underförstått, det är dit alla är på väg. En alternativ förklaring är ju förstås att tyskarna tar sig en titt på die dummen Schweden, skakar på huvudet och fortsätter sköta sitt.

Nåväl, jag skall inte grotta ned mig i resonemang som redan förts och som redan avsiktligt missförståtts och förlöjligats. Jag tänkte mig försöka på en annan angreppsvinkel istället.

Det är min personliga övertygelse att det bakom våra kontemporära könsroller återfinns en stark och nedärvd biologisk komponent. Vi är inte slavar under detta arv, kvinnor kan vara bilmekaniker, män kan jobba på dagis och tur är väl det! Men detta arv leder till att den genomsnittlige mannens intressen skiljer sig från den genomsnittliga kvinnans och, more to the point, att den genomsnittlige pojkens intressen skiljer sig från den genomsnittliga flickans.

Märk väl att jag talar om genomsnittet. Det finns tjejer, killar, män och kvinnor som aldrig känner sig hemma i dessa roller och de förväntningar som följer på dem. Det finns tjejer som bygger Lego och det finns killar som leker med dockor. Dessa – särskilt de senare – möts ofta med misstänksamhet och hån, och här har de flesta av oss förmodligen anledning att rannsaka oss själva. Ingen skall tvingas in i en roll han eller hon inte trivs med.

Vad de pojkar och flickor som aldrig kände sig hemma i de typiska könsrollerna ofta tenderar att glömma, när de växt upp till politiker, akademiker och journalister, är dock att de flesta faktiskt kände sig hemma i dem. De flesta pojkar är genuint ointresserade av att klä upp Barbiedockor och de flesta tjejer är genuint ointresserade av Lego. Det finns såklart miljöaspekter här, men till en stor del handlar det om ett biologiskt arv som inte lär försvinna annat än med genmodifiering.

Därför är det viktigt att acceptansen är ömsesidig. När genusdagis förbjuder fri lek för att barnen leker med "fel" leksaker, är detta precis samma förtryck som en tjej utsätts för när hon får en docka i julklapp, trots att hon hade önskat sig Lego. Och delas en leksakskatalog upp i en tjej- och en killdel är detta främst för att underlätta för familjerna att snabbt hitta rätt. I de undantagsfall pojken vill ha en docka klarar säkert föräldrarna av att bläddra till den ändå.


Den norska dokumentären Hjernevask. Rekommenderas!

DN

2013-11-10

Med Grekland som förebild

I en bisarr debattartikel presenterar Daniel Suhonen idag ett förslag på ett nytt svenskt skattesystem.

Syftet med detta skattesystem är att höja skatteuttaget, men bisarrt nog är det ändå via en platt skatt på 35 % som inkomster skall beskattas. Den platta skatten skall kombineras med höjt grundavdrag, slopad bolagsskatt, fastighetsskatt, kraftigt höjda punkskatter samt vad man med en dystopisk eufemism kallar för en "medborgaravgift" på 1 500 kronor i månaden. Denna skall betalas av alla över 18 år, oavsett om de har jobb, är friska, studerar och så vidare.

Suhonen kritiserar med rätta det nuvarande skattesystemet för att vara ett "lapptäcke av undantag och avdrag". Jag betvivlar dock att hans eget förslag skulle bli så mycket bättre i det avseendet.

Utöver detta vill man kraftigt öka Sveriges statsskuld. Denna skuld ligger i dagsläget på ungefär 1 200 miljarder kronor, men Suhonen vill öka samma skuld med 100 miljarder om året under 20 års tid. När Suhonen är klar med att pantsätta framtiden kommer med andra ord statsskulden att uppgå till 3 200 miljarder kronor. För alla dessa lånade pengar vill Suhonen kraftigt bygga ut den offentliga sektorn.

Mitt råd till Stefan Löfven och Magdalena Andersson är att tydligt markera att Suhonens från Grekland importerade variant av nationalekonomi inte är någonting man avser befatta sig med. Annars blir nog många väljare oroliga på riktigt.

När Socialdemokraterna kritiserar borgarna för att låna för att sänka skatterna har de onekligen en poäng, men varför det skulle vara bättre att låna för att höja världens redan högsta skatter övergår definitivt mitt förstånd.

Bloggtips: Tino

För övrigt #1: Tankesmedjan Daniel Suhonen bossar över heter "Katalys", vilket är grekiska för upplösning eller annullering. Ordet har även en intressant relation till ordet "analys". Ordpar av detta slag betecknar vanligtvis varandras motsatser: katod-anod; katabol-anabol; katalys-analys och så vidare...

För övrigt #2: Läs om partiet med flest invandrare på vallistan i Södertälje.


SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN, VA

2013-11-08

Äntligen besked?!


Stefan Löfven ger idag till slut besked i regeringsfrågan. Beskedet är... att man inte kommer att samarbeta med SD. I övrigt får vi se.

Socialdemokraternas besked är med andra ord inget besked alls. Men det är ett icke-besked som kommer öka stödet för SD.

Budskapet Löfven skickar till väljarna är att oavsett hur de röstar så kommer västvärldens största invandring fortgå, trots att dess förankring bland svenskarna är allt annat är självklar. Budskapet Löfven skickar till väljarna är dessutom att en röst på sossarna är att köpa grisen i säcken – slutresultatet kan bli lite allt möjligt.

På sätt och vis tycker jag det är positivt att Löfven öppnar för att luckra upp blockpolitiken. Själv skulle jag gärna se en stark S+M-regering i Sverige efter valet. En sådan regering skulle kunna föra en ansvarsfull politik, fri från småpartiernas dårfinkskrav på medborgarlön, fri invandring, slopade betyg, månggifte och så vidare. En sådan regering skulle också kunna genomdriva alla de reformer av invandringspolitiken som Sverige så desperat behöver.

Det är emellertid inte detta Löfven öppnar för. Vad Löfven i praktiken säger är att man vill samarbeta med Miljöpartiet, kanske Vänsterpartiet samt Folkpartiet eller Centern. En sån regering skulle inte bli ansvarsfull för fem öre, i en sån regering skulle småpartierna få igenom flera av sina mer eller mindre skogstokiga krav och den rekordstora invandringen skulle fortsätta eller rentav bli ännu större.

Det är till alla väljare som oroas av en sådan utveckling – varav många är LO-medlemmar – som Löfven idag har sänt en signal. Signalen är att han tänker göra allt för att förhindra att deras oro leder till en förändring av politiken. Signalen han sänder är att deras röster i valet 2014 ändå inte spelar någon roll.

Jag skulle bli förvånad om detta leder till någonting annat än att stödet för Sverigedemokraterna ökar ytterligare.



Via Dissidenten Stenkvist

PS: Aftonbladets Legolas Karin Pettersson skriver idag att demonstrationer som den i filmen ovan är exempel på en god demokratisk ordning. Själv undrar jag lite hur Pettersson skulle reagerat om ett första maj-tal blev utsatt för samma behandling.


DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, Sk1, Sk2, NSk1, NSk2, LT1, LT2, Av1, Av2, Av3

2013-11-07

Folkpartiet förmyndarna


Folkpartisten Allan Widman har skrivit en debattartikel i vilken han sjunger massavlyssningens lovsång. Av denna anledning vill jag återkomma till ett ämne jag behandlat tidigare, nämligen Folkpartiets missbruk av politisk terminologi.

Folkpartiets fullständiga namn är "Folkpartiet liberalerna". Men hur liberalt är Folkpartiet egentligen?

Ptja, låt oss se...

Ur detta framträder en ganska tydlig bild av Folkpartiet som ett parti som anser sig veta vad som är bäst för dig. Ett parti som vill uppfostra dig. Ett parti som vill skydda dig från din egen okunskap. Ett parti som behandlar dig som ett barn. Ett parti med inställningen att din kropp egentligen tillhör staten, själv har du den bara till låns.

Detta är såklart en politisk inställning man kan ha, men en sådan inställning är definitivt inte "liberal". En sådan människosyn är snarare liberalismens direkta motsats.


SvD1, DN1, DN2, SR1, SR2, SR3, IDG1, IDG2, IDG3, CS, Re1, SMP1, LT1, NSk1, Sk1

Oseriöst (s)nömos

Mikael Damberg och den numera närmast ökände Ilmar Reepalu går idag i en debattartikel till angrepp på regeringen. Det grundläggande budskapet är att allt fler fastnar i socialbidragsberoende. Och att detta är regeringens jobbpolitiks fel.

Så låt oss ta en titt på två intressanta fakta från verkligheten. Ni vet, den där som finns kvar alldeles oavsett hur mycket man abuseanmäler detta inlägg.
  1. 60 procent av socialbidragen går till invandrare.
  2. 43 procent av de långtidsarbetslösa i Sverige är utrikesfödda.
Damberg och Reepalu må hävda att arbetslösheten skulle minska om man gjorde det mindre lönsamt att arbeta, av att höja världens högsta skatter och av slappare regler för utbetalningar av allehanda bidrag. Verkligheten talar dock ett helt annat språk.

Damberg och Reepalu har dock rätt i en sak, regeringens politik har ökat problemen. Inte för att jobbpolitiken varit misslyckad, men för att regeringen i samarbete med Miljöpartiet ytterligare ökat den redan rekordstora invandringen.

Om Damberg och Reepalu vill kritisera regeringen har de således goda skäl att göra detta, men problemet är att de inte nämner invandring en enda gång i sin artikel. Tvärtom är det regeringens i grund och botten väldigt lyckade jobbpolitik de väljer att kritisera. Kritiken går således inte att ta seriöst.

"Sedan regeringen vann valet 2006 har 218 av Sveriges 290 kommuner dessutom tvingats höja kommunalskatten" skriver Damberg och Reepalu. Det är kanske läge för invånarna i dessa 218 kommuner att ta sig en funderare på vad dessa skattehöjningar har behövts till.

"Vi socialdemokrater har därför satt upp ett mål som är viktigare än alla andra: Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU år 2020" skriver Damberg och Reepalu. För att ha den minsta chans att nå detta utopiska mål måste Sverige slå in på en politik som ligger långt till höger om den nuvarande. Förutsatt att detta inte är vad Socialdemokraterna tänker gå till val på, är således även denna målsättning fullständigt oseriös. Damberg och Reepalu förtjänar varsin dumstrut.


SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN, NSk, SMP

2013-11-06

Tre eller fem kronor?!


SvD skriver idag om den nya svenska femkronan.

Personligen går jag inte igång så mycket på farhågorna att den kan misstas för en dansk tiokrona, även om jag kan förstår att danskarna gör det.

Nej, vad jag finner iögonfallande är att myntet pryds av tre kronor, följt av texten "5 kronor". Hur skall ni ha det egentligen?!

2013-11-05

Arpi, Aftonbladet & tårtan (uppdaterad)

En gång i tiden skrattade jag när Bosse Ringholm blev tårtad.

Det är ingenting jag säger med stolthet, men det är någonting jag säger med ärlighet. Bosse Ringholm var den snustorre finansministern som använde ord som "tobakist". Bosse Ringholm var den snustorre finansministern som besvarade varenda fråga på en presskonferens med att Inga-Britt Ahlenius hade "uttryckt intresse för ett annat uppdrag". Bosse Ringholm var den snustorre finansministern som hade fått hoppa av gymnasiet efter att han fått underkänt i matematik.

Det var svårt att inte någonstans tycka det var lite roligt, när en sådan person blev tårtad.

Så vad finns det att säga om tårtningen av Jimmie Åkesson? Ptja, den var alldeles klart en fuckup av rang för hans personskydd. Jag tror också den var ytterst obehaglig för Åkesson själv. Det är lätt att skratta åt någon med mosad tårta i hela ansiktet, men på bilderna av såväl Ringholm som Åkesson ser de väldigt skärrade ut efteråt. Den sortens obehag skall ingen behöva utstå, politiker eller ej.

Vad som skiljer fallen Ringholm och Åkesson åt är att hotbilden mot Åkesson lär vara avsevärt mer konkret. Vad mer är, så skedde denna tårtning samma dag som polisen meddelat att andra sverigedemokrater hade utsatts för hot av betydligt allvarligare slag, inklusive en sprängladdning som detonerats på en bil.

I detta läge är en tårtning av Åkesson, hur välmotiverad man än råkar tycka att den är, ett exempel på väldigt dålig timing – för att uttrycka det milt. Detta hindrar inte Aftonblaskan från att brista ut i karnevalstämning med bildreportaget "Tårtattacker vi minns". Att kalla detta för smaklöst vore en underdrift.

Utan att veta alla detaljer, är jag rätt säker på att trakasserierna av och hoten mot SD-politikerna i Västsverige har varit av ett bra mycket mer konkret slag än de som drabbat Aftonbladets journalister. Jag betvivlar dock att Åsa Linderborg lär dra igång nån Granska skiten-kampanj med udden mot AFA den här gången. Jag betvivlar också att Jan Helin eller någon i motsvarande ställning kommer dra igång nån käck hashtagskampanj à la #demokrati på Twitter. Men för all del, motbevisa mig gärna.

Någon som däremot ännu en gång förtjänar ett särskilt omnämnande är SvD:s Ivar Arpi. Han uttrycker idag glasklart och reservationslöst vad varje demokrat värd namnet borde säga en dag som denna.


Uppdatering 1: Mediegunstlingen Kawa Zolfagary och hans "Slutpixlat" bagatelliserar och skämtar om tårtningen av Åkesson. Man anklagar dessutom Kent Ekeroth för att "skattetrixa" då han som privatperson inte vill betala skatt för donationer till Avpixlat.

Skitsnyggt. Verkligen. Måste vara djävligt praktiskt när verkligheten är så satans svartvit och man med gott samvete kan känna sig så God och Helig.


Uppdatering 2: Jonas Sjöstedt twittrar: "Oacceptabelt att kasta tårta på Åkesson, liksom alla former av hot eller våld mot SD. Rasism ska bekämpas med demokratiska metoder." Sjöstedt kallar med andra ord å ena sidan det inträffade för "oacceptabelt", men passar å den andra på att kalla Åkesson för "rasist" på samma gång. Den sortens villkorade avståndstagande hedrar inte Sjöstedt.




Abuseanmält inlägg

Anybody, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, DN1, DN2, DN1, SR1 LT1, LT2, LT3, LT4, LT5, LT6, NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, NSk5, NSk6, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, Sk5, Sk6, Sk7, SMP1, Re1, Re2, Re3

Norges djupaste fjord (2)

Svensk media tillhandahåller följande information om gårdagens bussblodbad i Norge:

  • Busslinjen kallas Valdresekspressen, och drivs av åkeriet Jotunheimen og Valdresruten Bilselskap.
  • Händelsen inträffade mellan Årdal och sjön Tyin och bussen blev sedan stående nära Holsbruvatnet i Årdal.
  • Lærdals kommun, dår dådet inträffade, har omkring 2 200 invånare och ligger i länet Sogn og Fjordane.
  • Kommunen är belägen vid Lærdalsfjorden, som är en del av Sognefjorden – Norges längsta och djupaste fjord.

Gärningsmannen däremot beskrivs som "en man i 30-årsåldern boende i området".

Man kan såklart tycka det är ointressant att gärningsmannen var en asylsökande från Sydsudan. Men varför det i så fall är intressant att brottet inträffade vid Norges längsta och djupaste fjord och att busslinjen kallas "Valdresekspressen" övergår åtminstone mitt förstånd.


Uppdatering: SvD har nu valt att lägga korten på bordet, och slutat gå som katten kring het gröt. När gissningsvis de flesta svenskar ändå hade blivit på det klara med vad som hade hänt, och Norges statsminister dessutom har uttalat sig, skulle de väl framstå som idioter annars.

Problemet är bara att deras inledande försök att mörka därmed blir ännu mer uppenbart, vilket knappast lär ha förbättrat allmänhetens redan låga förtroende för journalistkåren. Det är svårt att inte se detta som ett bevis på att bloggar och alternativmedia fyller en viktig demokratisk funktion i dagens Sverige. Dessa blogginlägg har SvD även idag emellertid i stor skala valt att plocka bort från de aktuella artiklarna.

På SvD kan man i en faktaruta även läsa om ett tidigare mord på på samma busslinje. Där står "Februari 2003: En man knivmördade en busschaufför på Valdresekspressen. Han hade tidigare mördat en asylsökande på en flyktingmottagning i Fagernes." Att även mördaren var en asylsökande undviker man däremot att skriva ut.




Abuseanmält inlägg

SvD1, SvD2, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SR1, SR2, SR3, SR4, Sk, NSk, LT

Norges djupaste fjord

Svensk media tillhandahåller följande information om gårdagens bussblodbad i Norge:

  • Busslinjen kallas Valdresekspressen, och drivs av åkeriet Jotunheimen og Valdresruten Bilselskap.
  • Händelsen inträffade mellan Årdal och sjön Tyin och bussen blev sedan stående nära Holsbruvatnet i Årdal.
  • Lærdals kommun, dår dådet inträffade, har omkring 2 200 invånare och ligger i länet Sogn og Fjordane.
  • Kommunen är belägen vid Lærdalsfjorden, som är en del av Sognefjorden – Norges längsta och djupaste fjord.

Gärningsmannen däremot beskrivs som "en man i 30-årsåldern boende i området".

Man kan såklart tycka det är ointressant att gärningsmannen var en asylsökande från Sydsudan. Men varför det i så fall är intressant att brottet inträffade vid Norges längsta och djupaste fjord och att busslinjen kallas "Valdresekspressen" övergår åtminstone mitt förstånd.


Uppdatering: SvD har nu valt att lägga korten på bordet, och slutat gå som katten kring het gröt. När gissningsvis de flesta svenskar ändå hade blivit på det klara med vad som hade hänt, och Norges statsminister dessutom har uttalat sig, skulle de väl framstå som idioter annars.

Problemet är bara att deras inledande försök att mörka därmed blir ännu mer uppenbart, vilket knappast lär ha förbättrat allmänhetens redan låga förtroende för journalistkåren. Det är svårt att inte se detta som ett bevis på att bloggar och alternativmedia fyller en viktig demokratisk funktion i dagens Sverige. Dessa blogginlägg har SvD även idag emellertid i stor skala valt att plocka bort från de aktuella artiklarna.

På SvD kan man i en faktaruta även läsa om ett tidigare mord på på samma busslinje. Där står "Februari 2003: En man knivmördade en busschaufför på Valdresekspressen. Han hade tidigare mördat en asylsökande på en flyktingmottagning i Fagernes." Att även mördaren var en asylsökande undviker man däremot att skriva ut.


DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SR1, SR2, SR3, SR4, Sk, NSk, LT

2013-11-04

Tvenne finansministerkandidater

Dagens inrikespolitiska toppnyhet är att Anders Borg numera är korthårig.

Media väljer därmed att reducera en skicklig ekonom och politiker till ett objekt, som bedöms för sitt utseende.

Och nej, jag har inget emot rapporteringen om Borgs hästvans. Jag tror den i grund och botten har varit av ett slag som det i övrigt så uppiskade och polariserade svenska samtalsklimat mår bra av.

Det är bara det att hade det istället varit Magdalena Anderssons frisyr som diskuterades på samma sätt, hade det tagit hus i helvete. Läxan vi kan lära oss av detta är att allt behöver inte ses genom intersektionella dårfinksglasögon. Ibland är en cigarr bara en cigarr. Men för all del, vill man likt Kristin Lundell larma och göra sig till istället är Sverige såklart som vanligt the place to be.

Magdalena Andersson, som likt Borg är en duktig ekonom, visar sig däremot idag vara en allt annat än en trovärdig politiker. Tillsammans med Stefan Löfven har hon skrivit en debattartikel i vilken de hävdar att Sverige om sju år kan ha EU:s lägsta arbetslöshet, bara vi inte sänker världens högsta skatter och istället fortsätter med socialdemokratiskt more of the same.

I egenskap av såväl civil- som nationalekonom vet Magdalena Andersson naturligtvis mycket väl att detta är komplett nonsens, men det hindrar henne uppenbarligen inte från att skriva under. Men jag kan lova – lova! – att även om Socialdemokraterna vinner de två kommande valen så kommer Sverige inte ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Det vill säga, såvida inte sossarna börjar föra en politik långt till höger om den nuvarande regeringens, men i så fall vore det kanske läge att öppet redovisa detta i så fall.

Jag tyckte det var kul när Magdalena Andersson blev ekonomisk talesperson för Socialdemokraterna. I min enfald trodde jag att valet av Andersson skulle leda till en intressant debatt kring den ekonomiska politiken. Det visade sig att jag hade varit naiv, såklart, precis som det alltid gör när jag känner en gnutta optimism över den svenska politikens tillstånd.

I medieskuggan av Anders Borgs frisörsbesök publicerar idag för övrigt tre forskare en debattartikel i vilken de anklagar den svenska migrationspolitiken för att leda till människohandel. De har rätt såklart, men låt oss för Guds skull istället diskutera finansministerns avsaknad av hästsvans.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, Re, DN, LT1, LT2

Åsiktspolis 2013


Vi gillar olika?

Bilden ovan visar blogglänkarna på SvD-artikeln "SD tredje största partiet". Det fanns fler bloggar på den här artikeln tidigare, bland annat ett blogginlägg av undertecknad.

Efter några dagar brukar bloggfältet på i stort sett alla invandringsrelaterade artiklar dock se ut som ovan. Kvar finns inlägg med rubriker som ovan, eller med rubriker som "Folkrevolten i Syrien" (jag undrar lite hur företeelser som Al Qaidas halshuggningar av otrogna passar in i revolutionsromantik av det slaget).

Hur kommer detta sig? Ptja, de systematiska abuseanmälningarna man råkar ut för om man inte delar Röda Malmös åsikter är såklart en av förklaringarna. Det spelar ingen roll hur diplomatiskt du uttrycker dig, hur väl du belägger dina påståenden med källor, abuseanmälningarna kommer påfallande ofta ändå. I Varberg sitter ett gäng åsiktspoliser anställda av Twingly som efter en sådan abuseanmälning vanligtvis tar bort ditt inlägg direkt.

Detta är dock inte hela förklaringen. Efter några dagar brukar blogglänkarna på SvD-artiklar se ut som ovan, även i de fall inga abuseanmälningar har gjorts. SvD som rensar själva, måhända?

Oavsett vilket så finns det ett uppenbart demokratiskt problem här. Budskapet som sänds ut är att det är endast vänsterpartister och likasinnade som tillåts ha en åsikt om invandringen, alla övriga åsikter tystas.

Att i detta läge förneka att det skulle vara lågt i tak i den svenska debatten är ett skämt. Att i detta läge tala om att "gilla olika" framstår som ren surrealism. Och att just SvD av alla tidningar så aktivt bidrar till detta är skamligt.


SvD1, SvD2, SvD3

2013-11-03

Handgranat i hönshus

Det är inte som att jag hade tänkt säga något, inte som att jag ville säga något, inte som att jag tyckte att det fanns ett behov av att säga något.

Den där självheliga och överlägsna attityden jag just fick se prov på gav mig dock fan lust att kasta in en handgranat i hönshuset, bara för att få nöjet att bevittna resultatet.

Efter att jag tog ett djupt andetag bestämde jag mig för att avstå.

Jag kan däremot konstatera att jag inte sett en enda sympatiyttring. Inte en enda. Vad jag däremot sett är upprörda kommentar över andras upprörda kommentarer.

Men om ni först till synes oberörda inte säger ett ord, därefter går till våldsam attack på vad andra säger då de befinner sig i ett tillstånd av gissningsvis väldigt äkta upprördhet, politiserar ni då inte också det inträffade? Brydde ni er inte alls, så länge ingen utmanade era åsikter?

Det är givetvis smaklöst att ta billiga poänger på det inträffade. Men det är också smaklöst att så kategoriskt och fördömande avfärda människors ilska, upprördhet och rädsla. Jag tycker också de borde hållit käft, men om vi nu väljer att se cyniskt på det hela var det faktiskt de som hade rätt.

Den ilska, upprördhet och rädsla de ger uttryck för är motiverad, även om detsamma inte alltid kan sägas om deras språkbruk. Era argument, däremot, baseras helt på hur ni vill att saker och ting skall vara, inte hur de faktiskt är.

Ja, och en sak till. Jag minns tydligt debatterna i svensk TV på kvällen den elfte september 2001. Jag har aldrig någonsin hört den svenska vänstern spy ur sig så mycket USA-hat som då.

Detta skedde inte den tionde september, det skedde inte den elfte oktober, det skedde när röken fortfarande låg tät över Manhattan, det skedde när folk förtvivlat försökte få reda på om deras nära och kära var i livet eller ej.

Jag skulle ta det lite lugnt med de där höga hästarna om jag var ni.

SD, kakor & Särimner

"SD tredje största partiet" kan vi idag läsa såväl i SvD som på SR.

Bland personer som älskar sin revolutionsromantik och bland akademiker som tillbringar sin tid bland rosa moln, kommer detta givetvis tas till intäkt för att rasismen och fascismen(!) breder ut sig i Sverige.

Behöver orsakerna vara hemska? Jag skulle istället gissa på att den politiske nestorn Assar Lindbeck kommer betydligt närmare sanningen när han i en intervju med Dagens Samhälle konstaterar följande:

"Till slut känner folk alltmer igen sig i den bild som till exempel Sverigedemokraterna tecknar och allt mindre i övriga partiers bild av en harmonisk integration."

Spot on, Lindbeck! Det är inte rasismen – eller någon 30-talsanstruken "fascism" – som ökar i Sverige. Vad som ökar är invandringen, det utanförskap som följer i dess spår och problemen detta leder till.

Att det tog så lång tid för ett parti som SD att få parlamentarisk representation i Sverige är snarast ett bevis på svenskarnas tolerans. De flesta andra europeiska länder har haft liknande partier representerade sedan länge, och deras invandring är inte i närheten av vår.

Jag vill verkligen starkt rekommendera alla att läsa intervjun med Lindbeck. Den bjuder på en väldigt nykter analys av de inbyggda motsättningarna mellan den svenska välfärden och rekordstora svenska invandringen. Lindbeck illustrerar tydligt att den som påstår sig kunna kombinera dessa i själva verket påstår sig kunna såväl äta kakan som ha den kvar.

Ytterligare ett citat ur artikeln är så lysande att jag bara måste återge det:

"Bland annat har Klas Eklund, ordförande i den så kallade bokriskommittén, pekat på att det är 50 år sedan Lindbeck tog upp frågan, och kallar själv hyresregleringen för svensk politiks galten Särimner: 'Den slaktas av ekonomerna varenda dag, men återupplivas av politikerna nästa morgon'."

SvD1, SvD2, DN, Sk1, Sk2, NSK, LT, SMP, Dag, BT